Jag är lite piggare, bebisen sover i vagnen och jag dricker kaffe. June är avlämnad på dagis i några timmar och det känns bättre bara.
Men kanske behöver jag fråga om lite hjälp, bara litelite avlastning så att jag kan få vara ensam i bara nån halvtimme. Ensam som i fri från barn och katter i knäet och armarna och fri som i att vila öronen för jag vet att nån annan kan ta lisan. Kanske är det det jag behöver, och då får jag försöka fixa det.

Jag längtar efter T så jag blir galen. Inte bara för att han kunde tagit barnen utan jag längtar efter honom, hans armar och hans mun och till och med hans snarkningar och harkeltics. Jag skulle sälja min vänstertumme för att få ligga sked i absolut tystnad en stund och få kill på armen.

p.s. Det är verkligen tantigt att längta efter tystnad. Det är verkligen såhär liksom 30+, Ameliatidning och lugna favorietr på radion med favvisen Bryan Adams. Men skit i det, jag är rätt brun så det är okej.