På torsdag
då ska jag till cytologen och ta ett prov på den lille bullen i bröstet. Jag var så rädd innan så jag ville storgråta, fast så är jag ju på jobbet och var dessutom tvungen att ringa avgiftningen så då gick ju inte det. Istället ringde tinajes upp och då blev jag lugnare för hon vet helt mycket och kan förklara. Ja, och sen har ju vi känt varandra i onämnbart många år, så hon vet ju hur hon ska prata för att att det ska bli bättre.
Nu ska jag sluta skriva för nu vill jag gråta igen. Vafan!
Nu ska jag sluta skriva för nu vill jag gråta igen. Vafan!
Kommentarer
Postat av: helelen
Men tänk vad skönt att de tog dig på allvar och ordnar en undersökning så snart!
Äh, va tusan, gråt så mycket du behöver - det får de väl ta på jobbet! Hur coola tror du att de andra hade varit med en oväntad, öm knöl i kroppen?!? Näe, just det!
Tur du har som har någon att prata med i alla fall.
Postat av: c.
Jo, det har du ju förstås rätt i. :)
Vet du, gulle dig som tänker på mig. Gulle dig tusen.
Postat av: Starfish
Skönt att få det kollat, men sånt är alltid jobbigt och säkert extra jobbigt med gravidkänsosamhet och sånt. Hoppas det går jättebra!
Postat av: c.
Ja, alltså vanlig känslosamhet är ju en sak, men gångar man det med tio miljoner blir det ju helt loco i huvudet ibland. :)
Trackback
