är att med ojämna mellanrum brista ut i helt omotiverade gallskrik, höga tjut och ylande.
Varenda gång hoppar jag till och blir irriterad och säger Men SLUTA då förihel.. sefis (jag ska inte svära mer nu nämligen, inte efter britta lingonfitta), varpå June spärrar upp ögonen och säger med lammröst: sluta med vaddå, mamma? Med vaddå mamma? Sluta med vad? Mamma? Vad ska jag sluta med mamma? Va? Mamma?

Och jag sitter och nickar till bolibompa, den tiden jag har hört att man ska ligga. Jojo.

Eller så nära man kan komma. Jag har ätit så mycket salmiak nu att jag svettas, men slutar jag äta då? Nejdujävel, jag fortsätter oförtrutet att prega in de förrädiska pastillerna i munnen. Detta kommer hända: jag kommer bajsa ihjäl mig, alt fisa så vi får flytta eftersom de måste sanera lägenheten och så kommer bebisen komma ut och vara en liten quasimodo för alla vet ju att salmiak är ASAFARLIGT för bebisen. Ja, salmiak, ost, järn, för lite järn, vatten, för lite vatten, allt jag tycker gott. Detta är bra för bebisen: allt jag typ inte gillar plus allt jag blir hård i magen av.
Plus glass, och det blir jag i sanning inte hård av.

Varför berättar jag det här?

vi avhandlat:

Levi (favorit)
Molly
Myra (också favorit, min inte T:s)
Ansgar, Anshelm (ifall vi vill att han ska få nobelpris i nånting)
Johan (vanligt, enkelt)
Max, Maximillian (alltså, han som tog min oskuld heter Max, blir inte det en smula underligt?)
Theo, Theodor (T hade drömt att hans bebis hette så)
ElinJune, June, Elin, Elin Lejonhjärta
Albin, Jan Albin (pappas förslag, undrar om han tänker på Per Albin Hansson och saltsjöbadsandan? Fast varför skulle han det?)

Plus några till. Själv har jag ju drömt att det är en liten gubbe med hatt och käpp, så då tänker jag att Rutger, Knut eller Alvar skulle passa bra. Lagom bruna namn.

ska jag äta. Och vårrulle. Och det fina är att allt det jag ska moffa i mig har jag beställt på nätet, jag behövde inte prata med nån, ingen behövde prata med mig, jag kunde betala på nätet och nån snubbe kör hem maten till oss. 

2000-talet at its best.

Jag vill egentligen skriva God Jul, med stort J också, jag vet inte varför. Men visst ser det snyggare ut?

Hur som helst, jag sov till halvtio! idag och nu surfar jag och lovely T på en varsin dator. Åh, just det - varsin eftersom jag fick en i julklapp. Jättebra, för då matchade han ju verkligen min julklapp till honom - ett par dojor.. (heter det varsin eller vars en?)

Hur som helst. Det är alternativjul på plantan idag eftersom June är hos sin pappa, så det blir lite kaffe nu, en dusch och en sväng till Maxi (är det jul så är det) och sen köttbulletrillning och kanske lite kallijanka (fast mest troligt inte, eftersom jag mörkar och inte vill vara ledsen).
Men just nu är jag glad - det finns kaffe och white stripes på tv och trivsamma diskussioner med T om kvotering och jämställdhet och böcker och namn på bebisen.

med hjärtljud. Det är det jag har.
Det är världens bästa dag, det här.

Davs. Såhär: * är bra och - är inte så bra. För den som inte är med liksom.

* T kommer hem idag. Jag skriver det så helt neutralt, för det går iallafall inte att beskriva hur det känns.
* Här doftar jul! Hyacinther och stearinljus (alltså den röken som kommer när man blåser ut, för June har nån slags pryl att jämtjämtjämt blåsa ut ljusen) och litelite gran (jag inbillar mig kanske det sista iofs, men skitidet).
* Jag är inte ett dugg röksugen längre och har inte varit på rätt länge (nå, nu är det ju typ inte ett år sen jag slutade, men på de veckorna så har jag liksom glömt nästan att jag röker egentligen. Eller i vanliga fall. Eller att jag har rökt, jag vet inte hur jag ska definiera mig).
* Jag är piggare, mår inte så illa längre och kaffe är rätt gott igen.

- Järntabletter. Jag säger inget mer än att det är omöjligt att bajsa ut järn.
- Nu när jag har lust att göra såhära julgodisar och så, ja då har jag inte pengar förrän på jävla tisdag. Mäh ååh.
- Julbordsköttbullarna smakar döäckligt.

Det är den här katten, det. Ja, det var vad June hojtade med sällsynt hög röst på Maxi iallafall. Lingonfitta?

varför varför gjorde jag en sån? Och inte blir den gammal och torr heller, nej den bara ligger i burken, helt brun och glänsande och uppenbarligen magisk. Och jag bara moffar i mig så satans och sen får jag oundvikligen ont i magen och åh vad trött jag blir på mig själv eller ja, kakan då.

Jag ska kanske sova nu, det verkar rimligt.

Det här gråa, det dystra. Jag gillar det. Att det blir mörkt två minuter efter att det blivit dag, jatack. Mörkermorgnar och regn och råkyla och kanske kanske lite blötsnö och grått slask på det.
Hela Sverige är klätt i nyanser av grått och brunt och det är vackert på ett säreget sätt.

Och så är Skåne vackert. Det där böljande liksom, som havet.

för nu fryser jag ihjäl så då kan jag inte blogga mer.
Men allvarligt talat, hur kan det bara sextion minusgrader inomhus? Det är lätt fem, sex plus ute. Kanske försöker de kyla hem oss?

Snart är det söndag. Det är liksom det enda jag kan tänka på, att snart är det söndag, snart är det söndag. Och dessutom händer det oroväckande ofta att jag slutar lyssna på klienter och istället glider iväg i tankarna och hamnar rätt ner i sexträsket (i tankarna, obs) så jag blir tvungen att ge mig själv en mental örfil och säga åt mig att skärpa till mig.

Och nu: Malmö.

eller snålmansdito. Skitisamma, det är gran och det doftar och japp. Det var gratis.

är att det liksom inte alls faller folk in att det är jävligt taskigt att säga att June inte är trygg eftersom hon bor varannan vecka. "Ja, men hon har ju inte den där grundtryggheten" eller "Ja NU är det bra, vänta bara nåt år så ska ni få se hur det här flackandet kommer visa sig" eller "Barn behöver ju ha ett hem".

Jamen lyssna: June har det. Hon har två hem, ett hemma hos pappa och ett hemma hos mamma. Hon ÄR trygg, det är första dagen som är lite omställningsknivig, men inte knivigare än att hon reder ut det utan att gå bananas och skrika och slåss. Såhär visar knivigheten sig: hon kallar mig för pappa, för det har hon ju sagt i en vecka.
Ja, när hon är tonåring kommer hon vara helt knäpp, men tonåringar är det. Hellre en tonåring med BÅDA sina föräldrar nära, än en som har sin morsa och sin pappa lite sporadiskt.

Såklart menar väl inte folk inte illa som säger så, men det gör mig ledsen iblnd och förbannad ibland och alltid gör det mig förundrad - fattar man inte hur det känns inuti mig när man säger så?

kan vara det genom tiderna jag är gladast över att ha hittat. Här får man receptet till skolans köttfärssås. Åååh.

Nu undrar jag om jag ska vila en stund när June sover.

Naturligtvis missade jag skalvet, jag sov som en gris på soffan då. Till mitt försvar hade June vaknat vid 3 och kräkts och sen varit vaken sen dess (ja, hon är vaken fortfarande, men inte kräkig längre), så egentligen var jag snarare avsvimmad i soffan. Av utmattning?

Ett endaste feset jordskalv en endaste gång i mitt liv, är det fö rmycket begärt att få känna det? Fast iofs, jag kan ju låtsas att skakningarna i huset när lastbilar kör förbi, att det är jordskalv.

jag kräktes lite på golvet. Innan jag torkade upp det övervägde jag allvarligt att ta en bild. Ja, att ha i bloggen alltså.

Tomten, jag önskar mig ett liv i julklapp. Alltså ett som inte innefattar bloggen. Iallafall inte i exakt allt jag gör.

Vafan är det här, helt fel. Jag har läst på internet att illamåendet ska gå över NU.

Åh helvete.

Jamen kolla då, jag och Ella Hund passar sjuuukt bra ihop.

jag är. Det här kan jag skratta åt i tusen år.

Förlåt mig, tomten. Jag är snäll i vanliga fall och det är iallafal ingen som kräks på bilderna. Och egentligen är ju just den här bildserien inte så ond att skratta åt, men ärligt talat flinar jag åt det mesta.

genomfor min kropp kan i mitt fall bara kopplas till mat. Nej alltså, jag menar sötsaker. Jag kom just på att jag ju kan göra äppelpaj och på det viset slippa gå till affären för att köpa tradigt godis. Med vaniljvisp!

Tyvärr är cola zeron slut, och det känns som om det är livsviktigt att få tag på ny.
Jag testar vatten, jag blir skum på det här läskdrickandet.

Jo, hela dagen sen igår har jag gått runt och bara nää, har jag ångest? Men varför det? Åh vad har nu gjort?

Nu, först NU efter ett dygns plåga inser jag detta: Jag har migrän. Jag mår gravidilla. Detta kan förvisso ge ångest, men det ÄR inte det. Så hej alvedon.

det är min unge, det.
Mkt PK att ändra så de andra barna fick vara anonyma. Plus då slipper man fråga vem av dem som är min unge. Ho ho ho.

Ja, det är min enda fråga.
Eller åh, det HÄR är min enda frågan: Vaihelvete?!

och då kan det se ut såhär i örona:


Och ja, jag håller med - det är en synnerligen obehaglig bild. Men örhängena är fina som snus.

såna som inte alls blir glada förstås. Eller ja, iallafall visar de det isåfall inte.
Och så kan det vara. Men det är bra att det är få såna, usch vad ledsamt annars va.

Satan, gonatt nu. En synnerligen svärodsinnehållsrik dag ska faktiskt ta slut nu.

är lite som att liksom alltid ha en låda med glass med sig som man delar ut till folk. Jamen alla blir så satans glada av pregnansnyheter, glada som ett barnkalas som Bo Kaspers skulle sjungt.
Eller som om man gav folk en sandwich eller 88 eller nogger eller så, bara sådär. SÅ glada blir de.

På julfesten: toast skagen, kyckling med nån slags sky och timjanpotatis (jag utbrast naturligtvis: kolla att timjan luktar braja) och kaffe med biskvi (min mamma har en gång lurat i mig att det som är i biskvier är leverpastej, så för mig är det bakverket obeskrivligt äckligt). Jag tänker att det är en oerhört retro meny. Och viktigast av allt: gott så satans, toast skagen är ju liksom som knull i mun.
Och så alkoholfritt vin (vilket jag ICKE vill tipsa om, fy fan vad äckligt) och folk från socialjouren till bordsherrar som hade grundat på den där olycksaliga puben vad den nu heter. Det är ett ställe där det finns döda djur på väggarna, nån äcklig jävla räv som står och glosögar med röda glaskulor och så nån halvrutten vit liten hund i en glasburk som de spikat upp på väggen. Sjukt äckligt och där har det utspelat sig synnerligen pinsamma scener och ja, jag har varit inblandad i dem. Ja sa ju pinsamma. Hur som helst, de var roliga som fan eller iallafall den ena, han som inte envisades med att prata  om sina barn med liksom dimmig blick och darrande röst.
Hur som helst, det blev dans och alla soctjäringar och dito gubbar stod plötsligt och viftade och svajade och då ville jag hem och det gick bra.

Nu ska jag ligga ner och vila min svank för sån är jag.

då jag är hemma från jobbet klockan 18 efter att ha kört omkring på satans skånska jävla kukasmåvägar i vad som känns som hela mitt liv, då skulle jag ju egentligen vilja dricka mitt kaffe och ligga i soffan och vila svanken (jamen vafan det är KLART jag ska få foglossning ungefär en sekund efter befruktningen, det är för fan SJÄLVJÄVLAKLART).
Nej då, dåå måste jag dra på mig nåt glansigt skit, kamma håret och ta på mascara (och en jävla massa rouge för när jag kom hem var jag död?) och sen köra halva stan runt och hämta upp arbetskamrater - för nu är det julfest.

Yyyyl. Jag tvingar mig själv att tänka att dte blir orligt och br aochtrevligt och hej och hå och vad fint det ska bli och god mat och blablabla. Alla som vill ha skjuts hem kommer få åka runt 22.

går till såhär:

Jag kutar till sjukhuset och slirar liksom i korridorerna för att komma i tid. Kommer fram 10.39 - det har alltså tagit 9 minuter att gå från jobb till sjukhuset, en prommis som i vanliga fall tar minst tjugo minuter. Får en nummerlapp, inte för att det är kölapp utan för att det är sekretessgrej.
Sätter mig ner, svettas kopiöst och inser att jag fått sånt där svimanfall som jag jämt får och särskilt nu när jag är preggers. Snubblar in på toa och dricker sjuhundra liter vatten i de små en-klunks-muggarna. Hör mitt nummer ropas upp, viftar med en arm utanför toan och hojtar: Det är jag , jag kommer!
Presenterar mig med ljudlig stämma redan i korridoren: Cecilia, ja alltså nummer 69.
Kommer in i undersökningsrummet och knäna skallrar som om jag skallrar tänder och så får jag en pytteliten tvättlapp och lilla tant sjuksköterska säger att Klä av dig och ta på den här.
Smiter in bakom skynket och försöker fatta hur den där ille lappen ska passa. När jag vecklat ut den fattar jag, sticker ut huvudet och hojtar (fastän hon är en meter från mig typ): Jag trodde det var en liten tvättlapp du gav mig, hähähä. 
Får ligga på en brits, försöker vrida huvudet så mycket bak så jag liknar Regan när hon snurrar huvudet, för jag vill se vad de gör. Läkaren kommer in, hittar inte knölen. Sätter mig upp, hittar inte knölen. Läkaren knådar, hittar knölen. Säger fem centimeter från mitt ansikte att Hehe alltså jag knådar ju inte såhär för att det är så kul, det fattar du va? Hehe.
Jag: Jag har aldrig tidigare svettats såhär mycket.
Läkaren: Vänt abara till du komme rupp i min ålder, då blir det åka av.
Lägger mig ner, blir sticken i handen och håller sköterskans hand. Försöker se nålen och inte.
Blir stucken igen, får plåster och snurrar snabbt som en vessla runt för att se vad hon egentligen dragit ut ur datten: nåt liksom vitt! Inget blod (jaa, men det är kanske blåst fast jag trodde att alltid när man liksom bröt förpackningen på kroppen kom det blod - varsågod att skratta vafan) och ingenting.
Klär på mig, tackar översvallande och går och äter köttbullar me dmos på sjukhusrestaurangen.
Går och köper en kjol och ett paket doftljus.
Går till jobbet.

Så så går det till. Och om en vecka kommer ett brev från en annan läkare där det står att nähädu, det var ingen fara på taket och ingen ko på isen och det är lungan för du är frisk och kry som en nötkärna.

och kanske kaaanske är det bara runt 7 dagar till min baby kommer hem. Det här med att vara iväg en månad är inte mitt bästa. Det är andra gången och nej. Nejnejnejnejnej. Hade jag velat vara gift med nån som var borta 99% av tiden skulle jag letat upp antingen en a. sjöman eller b. företagsmagnat.
Nu gjorde jag inte det, för det vill jag inte.

För övrigt har jag letat upp vad jag tror är en för dagen oförnedrande outfit. Jamen sluta, jag ska visa brösten för herr doktor, då vill jag ha rena underkläder och kläder som liksom inte blir helt konstiga när man tar av hälften.
Och igår förresten, så när jag skulle bada (i kokande hett vatten helst, fy SATAN vad jag har börjat frysa), så skulle jag vara modig och känna efter knölen (och knölar och knutor och utbuktningar på folk och mig själv, det är det äckligaste jag vet. Jag bajsa hellr emig själv i handen än känner på främmande knutor) och då var den BORTA! Och sen kände jag nånting och bara Mäh GUD, det är ju en MUSKEL? Vafan gör jag nu, ringer jag och säger att hähä, jag hittade en muskel och de är ju inte cancer va.

Fast sen när jag inte frös längre så hittade jag den rätta knölen igen.

Och det har jag gjort i flera år - nu återupptar jag kärleken för nu finns ju duettversionen med Josh. Majomaj.

är antalet gånger jag sovit på soffan idag.
Vidare har jag och fisaungen varit på julmarknad och jag har där ruinerat mig (men på åh så fina saker: ett tovat hjärta att hänga på dörren, världens roligaste present till mamma o nenne (tycker jag iallafall), en mössa oc en halsduk till bebisen (det ska böjas i tid osv), randig mössa till june, present till J (från June, han fyller tusen år imorgon). En blomstergrupp. Eller ja, en hyacint med lovely grisar och änglar i keramik) och sen ätit korv med makaroner och innan dess varit på jobbet.

Ja och så sovit då. Och ätit pepparkakor, en sisådär 7- 800.

jag skulle sälja min själ för en cigarett nu. Hohoho.

är att det blir städat här hemma. Inte om det är bakfylleångest, för den förlamande, men som nu: knuta-i-bröstet-ångest är ju alldeles ypperlig i städhänseende.
Jag vet ju hur det är, ovanligt med cancer i min ålder och som tinajes sa: jag har barn och jag fick mens tidigt (det hör ihop på nåt sätt). Men så tänker jag på det här: hur fort det gick att få komma till på undersökning när jag sa att jag är gravid, hur hon lät när jag sa att både mormor och mamma haft cancer.
Och sen känner jag såhär att det blir alltid sån drama, jag ska alltid blåsa upp saker och ting så de oproportionerliga och så är det såklart inget och det är ju bra. Men ändå, allt det här dramat innan det bra beskedet. Tröttsamt.

Och så gör jag som vanligt; vitsar och skojar och låter bli att tänka på det och sen får jag sms av syster M och då blir det som att jag inte kan sluta gråta och jag är så ensam här nere.

Och så nu nä rjag gråter tänker jag att fittan, nu blir ögonen svullna och så får jag migrän. Haha, sajko.

då ska jag till cytologen och ta ett prov på den lille bullen i bröstet. Jag var så rädd innan så jag ville storgråta, fast så är jag ju på jobbet och var dessutom tvungen att ringa avgiftningen så då gick ju inte det. Istället ringde tinajes upp och då blev jag lugnare för hon vet helt mycket och kan förklara. Ja, och sen har ju vi känt varandra i onämnbart många år, så hon vet ju hur hon ska prata för att att det ska bli bättre.

Nu ska jag sluta skriva för nu vill jag gråta igen. Vafan!

Är jag nog i nu, eller va? 10? Nej 11. Ja, 11 är det. Jo det är det.
Och då ser jag såhär glad och trind ut:


Litegrann undrar jag såhär: hur fet ska jag bli? Hur stor mage ska jag få? Ska den där lilla nalle puh-gubben verkligen hänga på min telefon? Ska jag aldrig mer måla naglarna? Varför är det okej att vara halvnaken på nätet när man är preggers, men inte annars? Ska jag köpa en gran? Orkar jag köra till Rusta för att bara kolla? Är det en eller två ungar? Kommer vi flytta hem? Ska jag vika tvätt sen och kolla på Fåglarna?

Ingen vet.

varifaan hittar man det? Ja i vuxenstorlek, jag MÅSTE ha ett par randiga strumpbyxor. Och färgglada vill jag att de ska vara också.

Jamen förklaringen till att jag vill ha ett par såna är att jag tycker det är fint, och förklaringen till DET är att jag a. är uppvuxen med den vidriga vidriga clownen manne och b. jag är snart färdig socionom.

Men var ska jag hitta såna då?!

T på msn. Han bara: ätit middag. Måste. Ligga. Ner.
Nu sover han garanterat på soffan med tryckaren i sin hand. Och öppen mun, T sover alltid med öppen mun och en hand på magen.

Nu är frågan: Är jag ihop med Homer Simpson? Om man ser den bilden i huvudet som jag ser just nu, så är svaret på den frågan ja. Men sluta, han har till och med en sån där hård liten hatt när han jobbar.

i hela världen som ganska ofta vaknar av att jag ligger kliar mig själv på armarna?
Alltså jag väcker mig själv genom att smeka mig på armarna så att de ryser. Och då kliar jag bort ryset bara RAFS RAFS RAFS och sen smeeek smeeek smeeek. Och då är det inte så att armarna ligger liksom slappt utmed sidorna, nejdu bob. Jag ligger på rygg, armarna pekar rätt upp i taket. Ja alltså som Boris Karloff när han gjorde Frankenstein, fast bara att jag ligger ner.

Ingen kan beskriva hur irriterad jag blir på mig själv när jag vaknar för femte gången den natten av ett smeeeek och sen det där irriterande jävla RAFS RAFS RAFS.

Eller jag vet inte. Hur som helst, jag är jag så trött som bara ett preggo kan vara, och därtill har jag brinnande huvudvärk och mensvärk. Eller växtvärk eller inte fan vet jag vad det heter.
Och hela tiden jag slumrar till och glider bort på sömnens hav så händer detta: Det ringer. Jag får sms. June hoppar i soffan. June ropar BOKSTAVEN ÄÄÄMMMM!! June hoppar i soffan igen och sjunger BAL BAL BAL BALAAAANS.

Alltså man får ju inte slåss och såna grejer, men jag bet mig själv litegrann i knogen innan.
Så nu får jag väl hänga den satans jävla kukatvätten då för i helvete. Fan vad jag längtar till klockan 19.30 när June SKA sova. Och gör hon inte det så ska jag sova i vilket fall som helst. Sova och sova och sova och om jag har huvudvärk imorgon ska jag reklamera det. Huvet alltså.

och mer behöver jag egentlgen inte orda om den saken. Mer än såhär att what goes around och blablabla och så vill jag lägga till ett hää hää hää och gnugga händer lite.

Och nej, det gäller ingen som läser här så ångestbarnet får gå hem igen på en gång.

lite ikväll, jag och chucky nej jag menar june såklart.
Jag pysslar tammejfan aldrig, jag är liksom inte så bra på sånt för jag blir helt irriterad när det inte blir sådär tidningssnyggt på en gång. Ja, och sen är jag lite för snål för att köpa lim och sånt också.
Iallafall, nu köpte jag lim idag iallafall, eftersom jag var tvungen att limma fast örat på elvismuggen. Så nu skulle vi pyssla.
Jag tröttnade efter en nanosekund och gjorde en toapappersrullegudsfigur (jamen långt vitt skägg plus långt vitt hår (i bomull) = gud. Eller?) och sen gick jag och sa att jaja, nu ska du ska du snart sova så nu pysslar vi inte mer. Sen kom June och bara limma detta och limma detta för hon fick inte ha superlimmet eftersom man kan fastna då. Först gick det bra, jag var liksom kung på att limma.
Sen tröttnade jag och då limmade jag ihop detta: mina fingrar med junes. Ett litet plastöga på högra långfingret. En bomullstuss på tummen. Nageln, jag limmade liksom fast nageln i skinnet under nageln om man säger.

Så nu är det färdigpyntat. Om kommandora-ungen nu bara somnar nån gång ska jag smyga in och ta en bild på hennes alster. Och om man tittar noga kan man säkert hitta lite avslitet skinn på nåt pyssel.

Jag ringde vc och frågade om knölen och hon frågade standardfrågor om mens och sådär och om knölen funnits där länge och började säga att nejmen det är väl inget farligt och så. Tills jag sa att jag var gravid, och hon vände direkt och bad mig ringa bröstenheten "för där kan de undersöka ordentligt".
Synd att deras telefontid precis var slut, nu får jag ringa på måndag.

Idag när jag körde June till dagis, så körde jag utanför en skola. Det är 30 där utanför, så då körde jag i 30 (man vill ju liksom inte mosa en unge va). En taxi körde bakom mig, typ så nära att om jag öppnat bakluckan kunde han hoppat in med sin bil om han velat. Och liksom logiskt sett så fattade jag att han missat 30-skylten, men jag blev minsann irriterad iallafall. Och började muttra om satans jävla taxichaufförsjävlar och vilken jävla företag jobbar du för och jag ska ringa upp dem och klaga och vaihelvete hur jävla nära är det möjligt att ens köra, ska han han göra en sån där pitmanöver eller vafan är det frågan om. Och då. Då blinkar han med helljusen på mig.
Så då tvärnitade jag och körde i typ 10 km i timmen fram till 50-skylten, där jag helt ologiskt rev iväg så innitahelvete, hånskrattade och gav honom fingret.

Nämen allvarligt talat?!

ramlade av innan ikväll. Jag blev så ledsen att jag började gråta, varpå June fick tusen gråtpanik och blev så ledsen som ingen annan unge nnsin varit innan, typ. Så då skulle jag trösta henne men kunde inte sluta gråta själv, för då började hjärnan bombardera mig med en massa sorgliga bilder på och tankar på att T är iväg och ska vara det i tusen år, att jag gjort min unge så ledsen, att nån kanske dööör rätt vad det är. Och sådär.
Sen läste vi en saga om livet och döden och blev vänner.

Och nu hittade jag en knöl i bröstet. Så nu säger jag såhär: kuken!

är nu utskriven och uppnålad här bredvid mig. Jag tänker att jag kanske behöver den här övningen i självbehärskning. Så ibland tittar jag på Björn Ranelid och säger att Hejdu Björn, vafin du är idag i din uppknäppta skjorta och dina fylliga (FYLLIGA) läppar och din käcka lilla alexander lukas-frisyr. Men Björn, fryser du inte? Du borde ha en jacka, det borde du verkligen.

Så säger jag till Björn. Och sen funderar jag på om det är följande som får mig att må illa:
* BR på väggen bredvid mig
* Majsschnitzeln jag åt till lunch
* Sömnbrist
* Att jag är preggers

Egentligen kvittar det ju (och jag tror det är en sällsynt fin kombo bara), så jag ska lägga mig på sofffan nu och andas med öppen mun och titta på kanske Glamour.

och ändå känns det plötsligt som om hela mitt liv går ut på att köpa en sån här jävla konstig pryl:


Tur att den kostar 103 euro, annars hade jag säkert bara plopp beställt den och sen suttit här med röda öron och skämts.

Lite så, bland en massa andra grejer som jag gillar alltså:

 
June. Jamen glo, hon är liksom ljuvlig.

 
Mina nya rosörhängen. Och till det hör förstås en socionomlook, jajamen. Ja. Ja. Men. San.
Och T då, som säger att jag är hans babymama, så jag antar att han är babypapa då? Det låter ju för fan inte klokt. Glöm att jag skrev det, usch. T bara, det blir bra så. Eller ja, sugarbabyhoney går också bra.

alltså allvar, är det meningen att de ska sälja nåt? Allt som hon den knarkspeedade (är det samma sak kankse? Knarkspeedad är kanske ungefär som salsasås?) säger får mig att vilja hoppa in i tv:n, dropkicka reklamproducenten och slita struphuvudet ur halsen på henne. Vilket förvisso kan tyckas vara en viss överreaktion. Men då är det två veckor sen T åkte och jag är gravid. Alla gravida vet vad jag menar.
Idag när jag körde hem från dagis satt jag och dagdrömde och då sa min fantasi till mig att en saabs dragkrok såg ut precis som en kuk. Och sen var det så, jag såg dragkorkskukar överallt.

Jamen, kolla själv då. De ser faktiskt lite ut som kukar. Rätt mycket.

Ååh då har ju hela veckan typ gått nu. Är det alltid så när man jobbar att det bara plopp nu är onsd.. nej för plopp nu är det tor.. ojsan plopp nu är det fr.. vafan?

Fast det är bra om det blir lördag fort iofs. Jag har liksom knappt några rena kläder, och verkligen inga rena underkläder i rätt storlek. Däremot simmar jag i ett hav av små gulliga trosor i storlek 36 och bebisbehåar i storlek nånting A iallafall. Jag kommer naturligtvis klämma in mig i en sån idag, men det är ganska plågsamt. Jag får typ fyra bröst, eller sex if you vill eftersom det är så tajt att det liksom bullar ut på ryggen också. Ryggpattar - världens sexigaste grej alltså.

Hela dagen har bloggen bara nejmensåatteh, lösenord ellår? Jag bara vanejmenvafan, det finns inget lösenord! Den bara nejmen då får du inte komma in heller.

June skäller på mig - jag ska vara rädd om bebisen i magen. Britta Katt får inte gå över magen, jag ska helst inte böja mig fram. Och så sa hon: Bäst att det blir en flicka så jag blir storasyster (hon tror man blir storebror om det är en pojke). Jag frågade varför och då sa hon: För är det en pojke så skiter jag i att vara storebror. Bara så ni vet det.

Jag är hungrig. Men det gör inget, för jag har köpt blåbärsfil.

ställen:

1. På jobbet för att en del tvingas (inte som i tvingas som i av nån regel eller så, utan tvingas som i att så är livet och knark är bajs) göra abort sent. Sent sent, till och med (sorgtårar).
2. På jobbet för att det gick bra med en klient och denne är så modig och bra (glädjetårar).
3. I bokhandeln för att jag inte fattade deras jävla sajkosystem bland barnböckerna (ilsketårar).
4. På Åhléns café för att June blev så glad över att bli storasyster (glädjetårar).
 5. Här hemma nu när jag tänker på hur glad June blev och att hon pussat magen och pratat med den och köpt present åt bebisen och allt (glädjetårar).
 
Imorgon ska vi se om jag kan utveckla min dramaqueenådra ännu något litet till. Hoppas det, jag kanske kan få till rent jävulska känsloutbrott rätt vad det är. Spännande.

och de brukar ju vara lite roliga retrospektiv, men inte så kul när de väl händer. Jag retar mig alltså så jag jävlar snart smäller AV. Till exempel får jag mail av olika spexare, nu senast helsingborgs teknisters julspex. Eller fest eller vafan vet jag. Jo fest var det nog, eftersom de har en oerhört obehaglig vana att stava allt med ph. Alltså var jag inbjuden på glöggphest. Phest!

Och så retar jag mig på Björn Ranelid. Han slår an en sträng inuti mig, och det är ingen sexsträng eller så, utan en snälla-kan-jag-bara-få-klappa-till-honom-litegrann-sträng. Jamen kolla då. Björn. Ranelid. Som Ulf Lundell fast värre, eftersom en del Lundellåtar går an att lyssna på. Ranelids prosa - not so much.

Nu ska jag släppa ner axlarna och läsa lite om etik. Vafint och vatrevligt.

Så på lunchen gick jag hem och diskade. Jamen sluta, det ska vara fint när hon kommer hem.

Detta ska vi göra: gå på stan och köpa killjulklappar. En till F, syster J's gosse, och så en till T. Vafan köper man till män? Va? Eller pojkar för den delen.
Eftersom jag har panik kommer det bli svindyrt. Ingen vet ens varför jag har panik nu liksom, det är den 1 december idag och alla andra julklappar är färdiga.

Är det möjligt att känna bebisen redan nu? Alltså, jag kände ett fladder, som fjärilsvingar på insidan, jag minns att dte ibland kändes så med June som om hon kittlade mig inifrån. Men alltså, den är väl för fan för liten för att kunna göra nåt väsen av sig? Den är ju som en litenliten prick bara, eller ja en prick på en sisådär 3 cm. Det är klart, skulle en sån där fjärilslarv på 3 cm åla sig över min hand skulle jag känna det. Fast handen har väl fler nerver än vad man har liksom inuti?
Äsch vafan, ingen vet.


Det fanns snö i förra veckan. Eller nej, förrförra. Och ja, June arbetar lite extra på vägverket, därav de synnerligen klara färgerna på kläderna.