Junes bästa film

är Grinchen, alla kategorier. Fast hon kallar den "Han med de håriga händerna". När hon tittar på den ser hon ut såhär:


Och hade jag vetat hur man gör för att lägga upp ljudfiler hade jag gjort det. För hon skrattar ihjäl sig och det är lovely.

På torsdag är det ultraljud

och jag kommer få gå ensam? Alltså, för jag vet inte, jag kan ju knappast be nån av mina systrar ta ledigt för att hänga med på ul och tinajes kunde inte och mamma är iväg (henne kan jag be ta ledigt, hon är faktiskt 60 och har sparpengar) och alla jobbar och går i skolan och ptja.
I torsdags hade jag världens psykbryt och grät så jag hulkade och hade mig över det här, fast jag egentligen tycker det är okej. Tradigt men liksom.. okej.

Jaja, jag ville iallafall berätta att det är rätt synd om mig. Och att det vore bättre att bo hemma.

Jag har ont överallt

i hela kroppen. Alltså överallt, jag har för fan till och med ont i rövaballarna. Satans gympa, jag som till och med gjorde såhära tantarmhävningar - jag har ont i skuldrorna, sån träningsvärk har jag i armarna.
Fast märkligt nog inte i magen fastän jag gjorde kanske en miljard situps.  Vafan jag nu gjorde det för, det var ju rätt onödigt egentligen.

Hur som helst, vi var på familjelek idag och då skulle vi hoppa såklart, det där satans hoppandet och mitt i ett skutt upptäckte jag att var kissnödig. Jag är glad att jag tränat mina sätesmuskler, hade jag kissat en pöl på golvet på friskis hade jag fått skjuta mig med en kula för pannan. Det är det här som är det som är nasty med att vara gravid, man blir liksom lite som ett barn som inte har riktigt koll på kroppsfunktionerna. Jag går omkring som en gas- och kissmaskin, för evigt stinkande.
Jag skulle kunna utveckla med fler kroppsvätskor osv, men jag skiter i det. För nu iallafall.

Nu: lördagsgodis!

Ja jävlar

i min lilla låda. Det kan ha blivit nåt fel på maten jag åt idag. Säg såhär, det är ingen förstoppning på gång. Det kan jag garantera.

Min första officiella craving

är - tadaa! - halloumi.
Minus semlor då, men för att en craving ska räknas tror jag man måste äta prylen man hetstänker kring va?

Så nu äter jag halloumi i parti och minut, och tänker följaktligen hela tiden på min vän Lenita. Så min man kan säga att cravingen är Lenita (hon heter inte så på riktigt även om det varit roligt som fan om hon gjort det).

Jag rakade smalbenen

nyss för jag ska ha såna trekvartsbyxor när jag gympar och jag vill inte se ut som en grizzlybjörn bland folk. Och då blev det så konstigt att skinnet liksom knottrade sig och håren bara nejmen vi ska bli stubb i samma sekund som du rakar av oss och sen sved det som om jag doppat benen i aceton, typ.
Mysko att det blir så ibland.

Såhär på morgonkvisten

händer det sig att jag känner mig lite inspirerad och liksom vill ge tilbaka något till den yngre generationen. Så idag pratade vi om Junes namn och då kom vi helt osökt in på Karl Jung så nu har jag haft en liten psykologilektion här och pratat om vad lärjunge är, vem Freud var och ja såna saker.
Tills June sa: Men mamma, TYST! jag hör ju inte tvn.


Jag har hittat ett underbart hus. Det är billigt som snus och så fint också. Problemet är detta: det ligger i Näsum.

Trollkarlens hemligheter,

allts jag vetifan. Jag retar mig på honom, han knallkorken som avslöjar allt. Vafan gör han DET för?
Förrädartrollkarl, sellout-trollnisse.

Jag är ledsen för att T är iväg. Jag tycker inte det är ett dugg skönt, bara så himla tradigt. Blä.

Äntjävlaligen

ska jag få äta glass med chokladkross.
Nästa uppdrag är att landa en semla. Kanske imorgon, kanske till helgen.

Jamen vafan ska jag annars spinna för? Jag lär ju inte bli smalare iallafall.

Magbild.

Jag förstod efter åttahundra spegelminsbilder att det inte skulle bli nån såhära fin, stämningsfull bild. Eller en bild där jag ser smal och ärtig ut.
Det blev såhär istället.


Men ja vafan.

De hånglar på tv

och jag har lust att hoppa in, rätt ini deras scen och boxa dem i magen. Ååh vilken irriterande äckligt snaskigt smaskljud.

Sa jag att T åkte idag? Han ska jobba och ingen vet när han kommer hem.

Hehe, jag ska gå nu

för jag ska spinna och det är samma som altid: jag vill för fan INTE.
Så nu förstår ni, nu fick jag sammandragningar. Hehe, sneeeaky på min ära. Sneaky som fan.


Jaja, men jag tänker ju gå iallafall vafan.


Man kan värdera sin blogg

här och det var roligt. Kolla: Din blogg är värderad till: 103 165 kr.

Tja, sånt tycker jag är ballt.


Fan med.

Jag köpte efterrätt, fullt och fast besluten att ÄNTLIGEN få äta glass med chokladkross.
Och så jävlar åt jag så mycket middag att jag hellre luktar i vaktmästarens svettga armhåla än äter nåt mer i hela mitt lv. Fan. Skit. Kuken.

Jag tänker sitta uppe till typ tre inatt, för då kommer jag vara hungrig igen. Hohoho.

Berätta för mig vem

som stuckit en strumpsticka i min ena skinka?
Det är jävligt osnällt för det gör ont.

Och inatt

drömde jag om en gammal kompis som alltid gjorde en stor affär av att vara snyggare än sin kille, att hon träffade en kille och hela tiden höll hon på och jiddrade om hur mycket snyggare hennes kille var än min (T då). Tills jag svarade: Tja, det spelar ju egentligen ingen roll, för jag är ju ändå snyggast av oss allihop.
Haha, vafan?!

Och så tog tinajes med mig till en antikvitetsaffär, och där högg hon tag i min arm och väste: Nu rör du INGENTING!

Inget konstigt alls. Nejmensåatteh.

Tom Cruise är min nemesis.

Det vet jag, för i nästan alla mina drömmar där nån ska jaga ner och döda mig, så är det han som är skurken som vill se mitt huvud på ett fat. Och när jag är gravid drömmer jag OFTA jaga-ner-och-döda-drömmar.
Mitt undermedvetna bara: Nu ska jag vara extremt jävla övertydlig här, känn på den här drömmen:
Tom Cruise är i min lägenhet och vill döda mig. Jag ligger och sover men vaknar när han kommer med sina vapen och grejer, så jag rullar ur sängen och värsta smygandet påbörjas. Tydligen är jag världens ninjamänska som smyger som en katt och liksom rullar och skuttar och har mig.
Till slut försöker jag väcka T och bara Hoho, vi måste sticka. Men han bara: Schluuuta! Jag sover. Vi kommer sen.
Jag smiter ut genom et fönster och kutar som satan mot skogen, Tom Cruise hänger på efter och det blir såhär katt-och-tåtta-lek, tills jag kommer på att det är smartare att springa mot där det finns folk och skrika på hjälp. Så det gör jag, fast då upptäcker jag att jag bara har en liten t-shirt på mig och inget annat. Så med fjaset i vädet hittar jag världens största body buildar-kille som är ute och rastar sin minihund, och hos honom får jag gömma mig. Plus låna ett par kalsingar.
Och när vi kommer hem till kroppsbyggarkillens lägenhet är T redan där - utan June, för henne har han glömt och nu har vi inte tid att hämta henne när vi ska bli dödade utan vi måste fly från landet, June får stanna kvar här och klara sig själv.

Nämen vaaaad kan den drömmen betyda? Va? Listigt, undermedvetna. Listigt att skriva mig på näsan. Det finns faktiskt massvis av barn som fått syskon innan utan att bli bortglömda. Sådeså.

Jag är en sån fegis

så det finns inga dansbilder på June idag. Nu fick jag ju inte stanna i salen i mer än typ åtta sekunder, men jag ville så gärna ta bilder de fär åtta sekundrarna. Men jag vågade inte, för jag tänkte att usch nej tänk om nån går bananas för att jag råkar ta en bild av deras unge och nej tänk om dansläraren blir helt irro och nä jag skiter id et, det är säkrast så.
Så då blidde det ingen bild, men dans blev det och jag slapp.

Sen efteråt fick man burgare från köttclownen och ännu litet senare melon som var helt slibbig så det blev bara lite och imorgon ska jag köpa lavemang. Jamen försök själv vara en glad och trevlig människa när du av nån outgrundlig jävvla anledning inte sketit på typ tjugetvå veckor. Försök, säger jag!

Så imorgon ser dagen ut såhär: June går på dagis, T åker och köper en GPS och jag, jag ska sitta hemma och bajsa. Fast egentligen ska jag ju på föreläsning. Vi får se. 


Wow.

Två dagar i rad har jag varit i skolan, och idag gick jag dit trots att jag inte alls hade nån klar frågeställning att presentera på grupphandledningen. Tackskajagha, för där fick jag idéer. Det är ju det handledningen är till för?

I övrigt ska June börja på dansskola idag och om jag tvingas dansa ska aldrig förlåta J, nånsin.
Det verkar som om jag ska somna nu?

Själv har jag växtvärk

i livmodern och det känns skumt. Och igår skulle T känna om han kunde när bebisen rör sig och då fick jag sammandragningar, såna som gör att man liksom blir helt andlös. Mysko.
För övrigt syns det inte att jag är gravid när jag har vanliga kläder på mig och för övrigt två så har jag minsann varit i skolan och lyssnat på en föreläsning om vetenskapliga artiklar. En föreläsning som var ett eko av det jag redan läst 20 poäng av, så det var ju meningslöst egentligen. Fast trevligt att träffa kursare.

För övrigt tre så behöver vi dammsuga och för övrigt fyra så är det tvärstopp i duschavloppet och för övrigt fem så tycker jag att ordet "så" är ett meningslöst ord fastän jag uppenbarligen använder det ofta just idag.
Så kan det vara.

Alltså, det här är inte så bra?

Csn bara, men poängen du fattas här då? Och jag bara Jaa, inte vet jag? Psykologitentan fick jag tydligen inte göra och uppsamlings-vafan-det-nu-heter, jo seminarium! det ska iallafall vara i februari. Alltså, som i 23 februari. Alltså om en MÅNAD.
Jamen vabra, jag betalar inte elen förrän om en månad då. Och inte ska jag behöva betala min kurslitteratur och inte behöver man väl betala telefonräkningen? Nejnej, det går bra ändå. Jao.

Satans jävla kukhelvete.

Jomensåatteh

jag har prommat och yogat och prommat lite till och nu ska jag bada och inatt ska jag sova i sängen tammejfan.

Ingen vet vad som ska ätas till middag ikväll. Någon borde tipsa mig?

Mäh!

T snarkar så det går inte att lägga sig, för hans frustande gör så att det liksom fladdrar i gardinerna och täckena och bokens sidor liksom prasslar så det inte går att tänka.
Fast det går inte att sova på soffan heller eftersom jag åt knäckebröd här nyss, och det med en sällan skådad frenesi så det bara skvätte smulor omkring mig. Helt taktiskt oriktigt, det förstår jag ju nu.

Det kliar i örat

så jag tror fan jag har fått skabb i det. Jag har lust att stoppa upp en nål i och rafsa med, fast det gör ju antagligen mer ont än sköntont.

Jag ska äta flingor nu. Det har inte med örat att göra, jag äter det hela tiden. Flingor, inte öron.

Yes sir, I can boogie.

Eller iallafall kan jag cykla i takt till musik, både sittandes och ståendes och när det känns som om jag ska kräkas upp frukostflingorna kan jag minsann lugna ner mig fastän alla andra då vinner.
Så nu är jag behagligt trött, lite illamående av bananen jag åt upp (gainomaxreklamen måste vara bäst i världen, jag kan för fan knappt äta banan längre för den där lille söte jävla apan) och vi ska äta fläskpannkaka.

Jag hittade ett hus man kunde hyra i Sbg. Förvisso är jag inte så förtjust i hon sopm ska hyra/sälja det, men vafan. Ska sanningen fram känner jag ju inte mänskan, och jag minns inte ens varför jag inte gillar henne. Nu gillar jag henne, om hon hyr ut huset.
Plus hon ska ju förhoppningsvis inte bo kvar i huset när vi flyttat in?

Jag ska spinna

och varenda fiber i hela kroppen försöker övertala mig att låta bli. Det är ju skönt efteråt, men under tiden? Plåga!

För övrigt saknar jag att röka ibland. De där goda cigaretterna. Fast ja, så goda som de är precis när man börjat röka och jag skulle kunna röka dygnet runt, så blir de aldrig sen när det blir en vana att röka igen. Det är synd, det borde inte vara farligt. Eller ja, då hade ju ingen rökt för det är ju egentligen äckligt. Och stinker.

Skitisamma.

Daimglassen uppäten

och sen hittade jag chips i skafferiet och sen fick jag kasta dem eftersom jag inte har några gränser och då fick jag sura för det eftersom jag villvillvill kunna äta vafansomhelst, närfansomhelst.
Fruktsallad. Det är DET jag ska äta sen. Mmm banan.

Just det, fredag

och en snabb, blåsig bit-i-kinderna-promenad från plantan till friabad och där orkade jag inte mer och fastän hela sajkodelen av mig ylade NEEEEEJ, ringde jag T och så fick han hämta mig. Och det gick ju bra, jag har inte ens dåligt samvete för att jag inte vann över mig själv (svårt att förklara, det där. Kanske inte ens möjligt.). Fast jag tänker nog inte äta Daimglass sen.

Mammabrallorna jag köpte är sjukt snygga. Vilken jävla grej alltså, bebismage OCH snygg röv i samma byxor.

Det är fredag imorgon?

Alltså, jag har tappat bort en hel dag. Och missat en föreläsning, för jag trodde det var onsdag.
Där ser man.

Vi åt middag för jag vet inte när, några timmar sen men nu är jag iallafall sinnessjukt hungrig igen. Och innan åt jag fruktsallad. Man kan säga att jag skulle behöva den där medicinen som slår sönder gasbubblor i agen just nu.

Mina bästa program

är sjukhusprgram, såna akutprogram och där kvinnor föder barn och sådär. Kanske borde jag egentligen bli nån slags sjukhusreporter?

För övrigt har jag en migrän som är på gång. Inget konstigt med det, varför skulle jag inte få det? Liksom.

Hur man vet att det är järnbrist

man har:

- man är så trött som m nån smugit ner er trasa dränkt i eter i halsduken på en.

- yrsel, som i att när det stigs upp om morgnarna så görs det såna här liksom film-vinglingar och dunsar in i dörrposter, missar toastolen och landar liksom med halva fjaset utanför vid första försöket.

- bilen försvinner. Som i att Vaihelv..? Jag parkerade ju HÄR. Var är den? Är den stulen, satans jävla tjuvjävlar? Bilsatan, varfan är du? Va? Var ÄR du? Jaha, här står den ju. Mitt i rutan bredvid den jag var säker på (eller mitt, bilen parkeras snett och det är ännu tecken).

- den här attityden; fuck it. Jaha, så bilarna framför krockar, ungarna skriker, det är ounka på tattartoyotan och brallorna är för små. Sminket blir fult, kaffet smakar röv och det gör ont i örat. Men gör det nåt? Nej, fuck it - bara jag får vila så.

- sista tecknet, kanske det säkraste: så fort du sätter dig i soffan är det som knark och hela tiden vaknar man. Helst med huvudet liksom nerkört mellan två soffryggkuddar.

Fyra Niferex har jag tutat i mig idag, och tagit två prommisar i solen. Nu jävlar ska jag bli normal igen. Normal, i ordets vidaste betydelse.

Förresten

var jag på Väla också nu ikväll och var liksom så trött att om jag lagt mig i en av väntsofforna så hade jag somnat. Mysko när det blir så. Eller om jag borde börja äta fler niferex igen?

Tydligen har jag inget att skriva som liksom är jag vet inte.. intressant?

Hej vad det går.

Du är på dag 113 av 280.
Du är i vecka 17
Du är i 5:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester två.

Jag tvingade med mig Tinajes upp på hempan idag, för jag var tvungen att ha gravidbyxor. Så då köpte jag det, ett par skitsnygga mer så kostymbyxor i storlek 26 och ett par jeans i 38. Kostymbrallorna kunde jag ju glömma, men jag tänkte att eftersom jag gått upp noll kilo på kanske fem, sex veckor så borde ju 38 passa. Menatteh.. tydligen har det här päromformsfenomenet slagit till med ALL kraft, så de kilona jag gåt upp har satt sig endast och enbart på arslet. Vad jag borde köpt var typ storlek 48, kändes det som.
Imorgon: hempan och storlek 40. Å andra sidan borde jag byta jeanskjolen från 38 till 36. Fan vakonstigt.

Vafan skriver jag om det här för? Jag vill ha fruktsallad.

Jag är bakfull?

Jag har alla de klassiska tecknen: lite ångest eller ingen vet, jag somnar hela tiden, fryser, har ont  halsen, vill inte svara i telefon och skulle kunna dricka upp hela världen. Äpple/Passion har jag druckit nu, en liter. Innan dess jordgubbssaft (jamen vafan, fläderkuken vägrar ju öppna sig), cola, vatten och litelite kaffe (äckligt som fan).
Såatteh, ja jag är gravid men allvar. Såhär stor var magen inte igår, det är liksom dricka i den nu. Om jag lägger mig ner och guppar kommer det klucka i magen, det är jag säker på.


Skitsköna brallor har jag på mig, fast man kan liksom inte ha dem bland folk. Inte om man liksom inte kör lite hiphopish stajl i vanliga fall, och det gör inte jag (jag har liksom inte ens luva på jackor och så för det är fult) (på mig, obs), och då blir det knäppt och konstigt och fult.

Skål och gutår och vafan det heter.

Inte för mitt jävla liv

får jag upp den. Satans jävla kukaflaskkorkpåskruvare, jag VILL HA fläderblomssaft. Allvar, det GÅR inte att skruva upp den. Jag har lust att klinka den på köksgolvet, ösa ut en skvätt vatten och lägga mig ner och lapa.


Jag missade det.

Också får jag väl lägga till. Ett mystiskt ljusfenomen i södra sverige och jag missade det, precis som jag missade jordbävningen. Vafan ska jag prata om i mina memoarer då?

Tydligen ska jag må illa idag. Så illa att jag fick gå in i sovrummet och klökas (fortfarande dialektalt, googla gärna men det betyder INTE att kräkas iallafall) litegrann efter att jag berättat för T om en jag vet som har en tygnäsduk som han snyter sig i stoppar ner i fickan. Bara det är ju äckligt, men om jag fortsätter berätta att den är helt fläckig dessutom, ja då kan det krävas att man andas djupt ett par gånger för att slippa kasta upp.


En sak med störd syn på

sin kropp och mat och så, är att man kan veta att man har det (byt ut "man" mot jag, för jag skriver ju om mig nu), men ändå inte kunna hantera det. Alltså, jag har ju vetat länge att det är så jag hanterar kriser, jag äter inte och det är så jag kontrollerar nånting iallafall. Men det är ju inte bara det, inte alls.
Det är ju också att bli gravid och få höfter och tycka sig vara fet. Det är hemskt, jag tittar på min mage och tycker den är fin, men jag kan inte gilla resten liksom, jag avskyr att det finns antydan till lovehandles och jag vill inte ens tänka på att det här beniga på överkroppen kanske ska försvinna och bli mjukt.

Jag önskar att jag kunde tycka att fett var fint på mig, och att mitt idealjag inte var ett benrangel.

Jag ska nog bli frisk nu

verkar det som. Jag tvättar och det är okej, det dunkar liksom i huvudet men det är feber som går att stå upp med och som jag inte huttrar av. Den här febern skulle jag kunna ha varenda dag. I jämförelse alltså.
Jag undrar hur bebisen haft där inne de här dagarna? Hanhon har knappt rört sig på flera dagar, den kanske legat där inne helt rödflammig och halvkokt och hungrig som fan.
Jaja, nu är den är glad iallafall och sprallar och har sig och sparkar på höger sida av magen. Tackskadenha, June sparkade bara neråt på kisseblåsan.

Mäh, skämtar mammaklädersförsäljarna

eller? Alltså, åttahundra lägger jag på ett par jeans jag använder i vanliga fall. Jag kommer vara gravid i typ ett halvår till - åttahundra för ett par jeans är alltså svindyrt. Plus alla tröjor och klänningar, allt kostar liksom tusen miljarder.
Nej jag tänker inte köpa några mammakläder.
Mest tänker jag vägra köpa för de där hemsidorna som säljer mammakläder är så fula. Öch på en del har de inte ens bilder på kläderna de vill att man ska beställa.

Jag behöver bli frisk, jag behöver städa och jag behöver bli på bättre humör. Detta behöver jag inte: att vilja slåss för att T säger att han ska disken men inte gör det när jag vill. Till exempel.

Och 25 minuter senare

är det lugnt igen.

Maj o maj

June är helt BINDGALEN. Alltså, hon är irriterad och det kan jag ju förstå för vi är sjuka båda två och hon har ont i örat och så men hon bara VRÅLAR så fort hon blir det minsta lilla irriterad. Alltså, fläker halsen och jag vet inte vad jag ska göra. Visst visst, prata lugnt och yada schmada, det hjälper inte ett skit, hon bara skriker att jag ska sluta, SLUTA.

Innan blev jag så arg och frusterad att jag ville slå henne, alltså den känslan vill jag faktiskt inte ha helst.
Vad som hjälpte? Jo, att stänga dörren till hennes rum ett antal gånger, och sen gorma att nu räcker det och du kommer inte ut förrän du slutar skrika.
Jahapp.

Antal sömntimmar

sammanlagt den här veckan: 4, typ. Och det är inte Junes fel, utan snorets. Jag är helt igenkorkad i trumpeten och det hjälper inte med nässpray och inte snyta näsan så det känns som om huvudet ska implodera och ingenting.
Och feber, alltså annars brukar man väl ha feber i några timmar på sin höjd. Jag är inne på dag numero tre nu.
Fast äh skitidet, det finns alvedon och duntäcke.

För några veckor sen

pratade jag och min syster M om sjukdomar och hur gnälliga liksom vanliga friska människor är när de blir sjuka fler än en gång på en månad. Alltså, för det ju finns ju alltid de som får typ kallbrand i benen och sen diskbråck och efter det maginfluensa och när det är över bryter de armen.
Men nu förstår ni. Nu är jag rätt knäckt för lyssna: det började med migrän, övergick i feber som blev till hosta som blev till - gissa vad? Jo, feber IGEN! Har jag migrän imorgon är cirkeln sluten.

Det ÄR för fan synd om mig. Det märkliga är att jag var på Maxi innan, helt avröjd är jag (avröjd = inte så snygga alltså, jag arbetar på min himmaterminologi) och en karl som var typ 50 gav mig långa, smäktande ögonkast för att avsluta det hela med att gå närmare med sin vagn, le rävigt och säga med beslöjad röst: heeej.
Det KAN ju varit så att han a. tog fel på mig och nån annan eller b. trodde att jag var nån som betalt för grejer eftersom min gröna klänning är någt litet kort.

Och nu: soffan.

När jag hostar

smakar det blod i munnen. Det går inte att beskriva hur hög äckligsfaktorn är när det blir så.
I övrigt har det varit en underlig natt med vakenJune och sen kunde jag inte somna om så jag och T har legat och tittat på spökprogram och viskanalyserat hur mörkrädda de är som gör reportagen, och hur man kan se hur mörkrädslan sprider sig.
Och när June vaknade igen, ja då somnade vi. Trevligt, June bara jamen vafint då går jag riotbananas i nystädade vardagsrummet då.

För övrigt ska jag jag bada nu. I badet går det att kontrollera vattenutsläppet. Någotsånär iallafall.

Hej jag heter Cilan

och är beroende av följande:

- nezeril
- nezeril (men det finns olika smaker och det är mest menthol och lite vanlig)
- hallonfil
- blåbärsfil
- varma koppen med hallonsmak
- internet (fast det förnekar jag)

Igår blev jag moonad

och sen blev vi inlagda på sjukhus med June. De två händelserna hörde inte ihop, mer än att mooningen hände när vi körde till sjukhuset. När blev någon moonad sist? Va? När?

Just det, sen blev vi inlagda, men det var inget farligt och det är bra. Barn är ju bra på det viset, de har träskalle. Och sen fick hon feber och det har hon fortfarande och det var så konstigt, för jag var liksom inte ens särskilt rädd.

 
Såhär såg det ut på kirurgakuten (!!).


Och såhär på rummet (bilden är smygtagen eftersom ärkesköterskan tydligen var helt en rabiat teknikmotståndare).


Här: på väg hem. Med feber nära kokpunkten, därav den dystra minen.

Nu är vi alltså hemma, och har till och med varit på jobbet en runda eftersom det var såhära avslutning för oss idag. Jag fick tulipaner och tårta och handledare K fick en bok av mig som hette Hitler och det blev han döglad för (jag vile ha den själv) och nu är vi hemma och det verkar som om jag ska sova en skvätt. Okej hejdå.

Jag har whiskyröst.

Jag låter som han, som när jag var liten, sen på kvällarna spelade jazz i radion. Som inledning på programmet sa han alltid: Hello jazzlovers. Och skulle man slå upp ordet whiskyröst i ordboken skule en bild på honom finnas där. Eller en bild på hans stämband. Ingen vet. Hur som helst lyssnade jag på programmet av tre anledningar, nämligen 1. hans röst och 2. hans prat och 3. jazzen.

http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9911/18/smoke.html
Leif Smoke Rings, så hette han ju. Hans röst har jag idag, och det kan man ju tycka är en smula underligt på en 30-plus-nånting svennebananmorsa från hbg.

Junes dagisfröknar

är liksom bäst. En lång stund pratade de om hur fin kulan är, att det bara satt sig på magen och inget fett nån annanstans och sådär. Jag gick därifrån och kände mig mkt mager och bräcklig och vacker som en lilja typ. En lilja med ölbuk då.
Sen handlade vi (visst fan, tulpanerna står på ballisen) och sen körde vi hem och då trillade jag köttbullar och lyssna nu: på hela kvällen var vi ovänner såhär många gånger: 0. Noll! Första dagen brukar vara BARA bråk annars.

Och innan idag, på jobbet fick jag höra historier som jag läst om i en bok och det jag fick veta var sånt här TOPPHEMLIGT typ (eller nu är det väl preskriberat (ja ni hör ju)) och bara en sån sak kan ju göra min dag. Sen köpte jag inga semlor och sen gick jag en helt lång runda och sen sparkade bebisen, tre kickar på höger sida och det här är kanske min bästa dag på typ tre, fyra veckor minst.


Javisst, bara kolla. Graciös som en lilja. Kudos till June som tog den väldigt fina bilden. Och ja, jag har kött i handen.


Sen tog June en bild på sig själv. Ja, hon blev synnerligen stolt över den där tungprylen hon gör där. Och det är ju fint, man ska vara nöjd.

Man skulle kunna tycka

att det finns en hel del att blogga om och ja, det finns det ju: hustitt, kaffe hos M och en satans jävla fitthosta som aldrig tar slut.
Men så är jag liksom helt jävla slut, som om jag typ sprungit tusen mil minst, så jag orkar inte. Men huset var fint, jag vill träffa M oftare faktist och hostan är dum i hela huvet.
Snart ska jag lägga upp helt många bilder, för nu finns det såna i telefonen. Snart. Inte nu.

Lördag schmördag


Magen har krympt, istället har bebisen flyttat ner i låren. Jaja, whatever makes the baby happy, antar jag.


Glory day!

"Drömmer du mardrömmar eller känner dig svartsjuk och otrygg? Det kan bero på de känslor ditt blivande föräldraskap väcker hos dig."
 Precis så stod det på en sida jag läste som liksom spaltade upp bebisen och sånt vecka för vecka. Fan vad jag är nöjd, jag som trodde att jag blivit sinnessjuk. Eller ja, det har jag ju, men jag är glad att jag vet på ett ungefär varför. Eller det har jag ju vetat innan också, jag menar för fan såhär: fan vakul att det måste finnas fler som går svartsjukebananas.
Även om jag måste säga att jag i sanning inte är på T om det. Han kan ju inte hjälpa om han har snygga polare på facebook faktiskt, plus det har ju jag också (men det är ju annorlunda..).

Jag ska sluta svamla nu. Och koncentrera mig på the beauty and the geek.

Det är det här det är,

slötittande på tv, mätt i magen och lite surf. Jag har fikat lääänge med L och gått till stan och hem och varit på jobb och fått beröm och sen hämtade vi stulenbilen och sen badade jag länge och T lagade mat och snart somnar jag.

Det är fredag och det är fint det, om än inga dramer på plantan just ikväll.

Varma Koppen är INTE mat.

Och inte såna där gula små majsknäcken heller (inte två stycken iallafall), även om de förstås är så goda med smör att det knullar i munnen.
Hursomhelst, jag är VRÅLhungrig och dessutom färdig med mina deeds för dagen, så jag tycker att jag borde få gå hem. Jamen vafan, praktiken är slut nästa vecka och jag har ingenting att göra. Inga klienter som jag måste rädda livet på, inga som måste guidas rätt i livet, ingen sprit att hälla ut i vasken. Ingenting.
Så jag går hem nu. Nej snart, först ska jag dricka chokladkaffe och äta en banan.

Och om jag vaknar halvfyra imorgon också så skjuter jag mig. Nej jag har ingen pistol, jag får dränka mig då. Ja, då dränker jag mig. Eller vänta, så tidigt kan jag ju inte hälla upp badvatten (jo, om jag är full men det är jag ju inte nu längre), jag får skära mig på nåt. Eller skitisamma, jag har köpt nya tulpaner så jag vill inte dö, men jag vill faktiskt sova. På nätterna.
Om jag vaknar halvfyra imorgon också så klubbar jag ner mig själv med ett glas varm mjölk (rys) och ingen tv. Såäremere.

03.30, alltså halvfyra

Då sa min mat- och sovklocka att Nu är det natt-tv och det får du ju bara inte missa. Så ja, sen dess har jag legat och tittat på Cops, Survivorman, det där programmet med två mammor som bjuder in andra mammor och pratar blöjor och sånt med, en snutt av mythbusters, en sitcom som jag glömt vad heter, men är de sjunger Life keeps bringing me back to you. Bland annat.

Det här med modebloggar funderar jag på. Alltså, egentligen visar de ju samma saker som till exempel Aftonbladet gör i sina modereportage, så nu tror jag att jag behöver skriva min c-uppsats om det här fenomenet. För alltså, ja jag fattar inte vad det intressanta är (de har ju så oerhört många läsare, många av dem), men för det behöver det ju inte betyda att det är nåt knas. Snarare är väl min 100-besök-om-dagen-blogg knas isåfall? För det är ju knappast så att min blogg är mer substantiell än en modeblogg, det enda jag skriver om är bajskorvar och June.

Jamen kolla, klockan är tio över sju. Det vore lysande att komma försent tycker jag.

Jamen hurjävlara

då. Jag går neggobananas nu: först migrähähähäään hela helgen och nu! Nu har jag FEBER!
Återigen: jag vet att världen brinne roch att folk har cancer i pungen och får amputera sin näsor och att det säkert finns nån på tundran i ryssland som inte ens har långkalsonger men jag är för fan gravid OCH sjuhuhuhuuuuk.

Kolla vad söt min unge är:


Lilla cutiepie. Och det som står på pappret bredvid henne är bokstäver som hon skrivit själv. Fan, nu börjar jag snart böla. Igen. 

Inatt drömde

jag, till skillnad från andra nätters drömmar om tinajes morsa, om godisjobbet som Junisen kallar det. Alltså Fdal, jag drömde att det var nån tillställning där och jag skulle jobba från tre på morgonen till fem på kvällen. Och det var okej, minus en karl som jobbade där som plötsligt skulle "inspektera könshåret" på mig. Obehagligt, fast i drömmen blev jag världens åklagare och fick honom att erkänna helt många brott han gjort.

Anywho, migränen är över och har ersatts av förkylning istället, och det tycker jag är lite roligt för att det är så jävla knäppt.
Nu ska jag klä på mig och gå ut utomhus. Om jag hittar mina solglaögon förstås.

Loke!

SÅ ska bebisen heta. I hemlighet Luke då, efter Lucky Luke, min första kärlek.
 
Jag borde i sanning ägna mig åt nåt annat nu. Äta, till exempel.

Ibland har jag snyggdagar galore

och ibland har jag migrän. Då det är en av de senare dagarna, och då jag är inne på dag numero tre av karateont, då ser jag ut såhär:


När jag tagit den här bilden och tittade på den tänkte jag exakt det här: Fy fan vad jag är glad att det inte är jag som ska gifta mig med mig.

Kolla, fler namn.

Ja, jag är medveten om att världen brinner, ändå sitter jag och letar namn till min bebis. Jag kan inte hjälpa att det blir såhär, det är som om det är nån slags stupiditetspryl, det här att vara gravid. För mig iallafall, ingen vet hur fan andra gör.

Här är namn, stäm mig då.
Holly, Tekla, Felix (som betyder lycklig), Siri (åååh, vad fint!), Ester, Jarmo (fast det är sjukt fult på min dialekt, det blir liksom jaaamo. Dessutom skojade vi nog bara om det), Sixten, Agaton (fast tja, det är nog i ärlighetemns namn bra lite ballt och kommer nog inte hända), och så är jag på allvar lite inne på Alvar.

Jag vill aldrig mer sova.

Ja okej,

jag testar igen. De senaste dagarnas bloggar har ALLIHOP försvunnit exakt när de ska publiceras eftersom kukauppkopplingen bara hejdå.

Jag har en satans migrän och har följdaktligen legat på soffan hela dagen och blivit mer och mer svullen i ansiktet. Kul för June. Tur att T är hemma, de har köpt kilovis med lördagsgodis, och film och sen har de målat verktyg i garaget och nu leker de på hennes rum (allvar, såhär många gånger har jag liksom lekt på allvar med June: 0. Noll. Jag är en inte så bra lekmamma men det ger fan blanka fan i.).

Iallafall drömmer jag typ varenda natt sen tre, fyra dagar tillbaka att jag ska rädda tinajes mamma. Jo, hon kidnappas/rymmer/går upp i rök i mina drömmar, och mitt uppdrag är att rädda henne, alternativt mörka att hon är borta. Så där smyger jag omkring i hennes 80-talsflashiga lägenhet som endera är placerad i ett stort hyreshus, i andra sekunden på ett bigass lastbilsflak- 80-talsflashig? Svart, glänsande glasgolv, nersänkt vardagsrum och trappan ner är kromad, stora fnster där man ser stadssiluetten.
Det sämsta med drömmarna är att de finns kvar på dagen efter, vilket betyder att jag glider omkring och tror att jag måste rädda tinajes morsa. Jag är ändå ganska säker på att hon lever i högönsklig välmåga i sin villa himmaviden. Rätt säker på det är jag.

Nu ska jag publicera det här, men innan dess kopiera. Tackskajagha.

22.32 är klockan

och June är vaken. Nejmen det var väl jättebra att det blev såhär. Jättejättebra.

Gonatt, och just det, god fortsättning.

Detta har hänt:

det har blivit ett nytt år och den 1 januari år 2009 har spenderats i karlshamn hos syster M. Årets hittills mest minnesvärda ögponblick var när T skulle leka och liksom slänga sig på mig i soffan - och benen gick av. Alltså ett av de puttebenen på soffan, inte hans ben och inte mitt.
Vi har åkt skridskor och ätit nötter och godis och jag har ju egentligen alls skrillat för inget får man göra när man är gravid.
Sen har det även hänt sig såhär att någon har snott T:s bil.
Och jag är för trött för att utveckla och vafan skitisamma för han har en annan.

 Nån dag ska jag blogga när det verkar som att det ska vara roligt igen.

RSS 2.0