och det är sant, för idag var det nån som bombhotade banken här i stan. Jamen sluta, det finns flera stycken banker, men swedbank alltså. Så när vi strosade hemåt efter nu-firar-vi-att-det-är-sommarlov-glassbåts-besök såg vi hur frissan bredvid banken stod ute i arielparken och klippte folks hår, färgade grå kalufser och drack kaffe och rökte gul blend sådär som man gör om man jobbar på hårsalong. För då hade nån byggt ihop nåt som kan vara en bomb, och ställt den inne på banken så allt blev avspärrat (fast det sket pizzabagren i, i ett långt stycke rentav).
Jag såg framför mig hur det bara kabom! och hur det sen skulle singla ner pengar som alla skrikande och skrattande skulle fånga och köpa salta nappar för.
Men så blev det inte (när jag gick förbi iallafall), och det var tur för det är väldigt fint hus.

Och idag blir det sånhär middag: inget, för vi åt glass eller barnen gjorde och jag vill hela tiden kräkas för det är varmt.

på denna.. ö.
Jag är på allvar såhääär nära att försöka ringa hit någon som kan komma och ge mig knark. Alltså lakritsknark. Detta trots att jag redan ätit glass (och lagt foten i densamma (efter att jag hade ätit färdigt, el man kan säga att där var det färdigätet)) plus wafers (sate vad gott det också är) och kaffe och blabla ingen vet allt vad jag mosat i mig.

Lakrits alltså. Imorgon när jag cyklar hem från jobbet ska jag köpa upp varenda lakritssort de har på Maxi. Jag känner att jag är nära den perfekta sorten när jag äter nappar, men det kan bli bättre.

och p.s. efter att ha läst om, och sett en bild på elvira madigan har jag känt mig helt fin hela dagen. Tror jag att jag är elvira madigan? Identifierar jag mig med henne? Ingen vet detta.

Jädrans aphuve, nu gör det döont igen. Det är liksom typ en pissekvart sen jag hade migge sist. Skit och röv för jag ska ha natten imorgon, den sjukar man inte bort i första taget liksom.
Såatteh nu går jag och sover, och imorgon vaknar jag och då är det en ny dag med helt ny hjärna. Eller typ, så.


Jässöribob, såhär fina är de jämt.

har utfört mirakel med mig och mitt helt overkliga sömnbehov; flera dagar har jag på allvar varit uppe längre än till 22. Alltså igår somnade jag nog inte förrän det blivit nytt dygn, vilket är första gången på typ fem år det händer. Eller ja, nästan iallafall.
Och! Och! Efter att barnen väl lagt sig och sånt, då orkade jag diska. Förvisso efter att ha kaffedopat mig, men ändå.
Fast nu börjar jag förstås bli ganska mör. Det är kanske dags att ta angry birds i näven och hasa till sängs.

Mårten. Måns. Sune (fast ärligt talat kanske ändå inte). Nils.

på självscanningstjofräsen, istället för att det står Hej, Cecilia stod det idag: Hello Cilla! som om Maxi och jag är dödspolare eller så. Eller alltså, det ÄR vi ju. Ett av mina incitament för att ta körkort var faktiskt för att kunna köra till Maxi när jag ville. Verkligen inget konstigt.

Det bubblar och kryper under skinnet. Och jag somnar nog nu. Gonatt klockan åtta på kväll

Alltså, det kan vara så att jag och frissan blev litegrann kära i varandra, det sa bara klick och hon hette som jag och var från Hbg och det första hon sa (nästan) var: Nu när du tog ner håret sådär så ser jag hur vacker du är när håret faller så, jag tycker vi klipper det såhär och såhär och jag bara Du får göra vaaaad du vill bara jag inte ser helt gravidbollig ut.
Och sen trodde hon jag var 28 och sen sa hon att min hårkvalitet var fantastisk (obs, det var det ordet hon använde), att hon först inte fattat att jag var gravid för jag var så smal och herregud. Jag log helt smäktande mot henne när jag betalade och gick därifrån. Jag bara Farväl my love, kanske måste jag slinga mig bara för att få träffa dig igen. Eller penta. Eller så.
Skitisamma, det var roligt och snällt och sådär blev det:


Exakt. Det är faktiskt i princip ingen skillnad.

för det gör de på tv och det finns bebisar och herreguud vafint. Ett jobb jag aldrig ska ha = barnmorska. Jag hade varit rent uttorkad redan till elvakaffet.

Jag (vi) ska ha en dubbelvagn. Jag skulle i sanning föredra the svidish stajl, dvs att bebisen kan glo på mig och Lisa kan glo på folk. Sen är jag inte så satans petig precis, mer än att de där små hysteriskat snurrande shoppinghjulen inte får bo på vagnen, för det går inte an att vara så galet jävla hulkenarg som jag var på Junes lilla sulky eller vafan det heter. En sån iallafall där hjulen snurrade åt alla håll den ville minus det hållet jag ville. En gång tog jag ut June ur vagnen och sen fällde jag ihop den och kastade den nerför en backe. Sån är jag, en smula dramatisk i mina känslouttryck, iallafall de som gäller argkänslor och döda ting.
Men iallafall. Det finns typ sjutusen femhundra såna vagnar som verkar svinbra. Om man är miljardär. Och det är inte jag, obs jag jobbar med såhär prat och sånt och det blir man inte rik på (inte om man inte är psykolog och det är jag ju inte). Det retar mig, så nu har jag fått utöka min bygga-själv-lista:

* elverk
* hatthylla
* barnvagn
* cykel

först är det bara sooov sooov som i koma fram till typ 3. Då jävlar börjas det; jag sprallar runt som en turbin sparkar med benen som en gris på fest och så en gång i halvtimmen sätter jag mig upp och tänker Vafan sitter jag upp för, SOV nu. Och så sprall sprall oink oink och så sitter jag där igen och försöker glo ut genom persiennfönstret och längtar efter morgonen.
Idag steg jag upp fem, helt obeskrivligt onödigt faktiskt. Jag är inte ens effektiv sådär i ottan, för jag vill absolut inte ha sällskap och om jag börjar skramla och ha mig vaknar Lisa = katastrof.

Nu fick jag julkänslor, bara plopp sådär.

Alltså, är det såhär att ögonbrynshåren bleks i solen eller är det så att jag ska få vita ögonbryn? Ska jag se ut som Andy Rooneys syrra?


Det vill jag ABSOLUT inte tackskajagha. Men tyvärr, det är detta jag fruktar. Obs, imorgon ska jag klippa mig och då kommer jag se ut som en apelsin minus gult skinn. En apelsin med andy rooneys ögonbryn.

själv har jag fördubblat min tid sen förra sommaren. Då gick jag milen på runt en timme. Nu tog det en timme att gå en halvmil. Jag undrar såhär, är det en lag och en regel och en sanning (kanske till och med Sanning) att man måste bli osnabb som en giktpatient så fort man blir gravid? 
Iallafall, den där halvmilen var svinjobbig plus att jag fick kissa såhär: två gånger innan jag gick, tre till och med för sista gången hann jag inte resa mig innan jag fick kissa mer. Sen en gång på vc. Och sen egentligen en gång till men jag höll mig och sen fick jag myrstega tusen snabbt hem för om pinket varit bajs hade det varit gäddhuvudsvarning.

Iallafall. Second breakfast nu, och kaffe. Och förresten har jag ju hittat ett grått hår. I ögonbrynet! Vafan är upp med det, det är det jag undrar?

* en hyenabebis
* en surikat
* en bra film
* regn
* kanelbullar (kan ev vara på gång)
* jättebra hörlurar till min tillefon
* ett hus
* en trädgård
* spröjsade fönster
* en punschveranda
* ett eget kontor
* jordgubbar med rysk yoghurt

Överstruket = fixat. Förresten kanske jag inte vill ha en hyenabebis förresten, men en brun labrador. Istället. Ja.

är faktiskt ändå ett framsteg. För några år sen såg jag tre minuter av en himsk film och sen fick den stängas av (av någon annan, dvs den som vågade gå fram till teven, alltså inte jag). Igår började jag se Insidious, och idag såg jag till slut klart den. En smula mödosamt filmtittade kan tyckas, men sånt är livet och det var faktiskt en helt härlig rysare. Jag rös på riktigt! Och slog handen för munnen (men sluta, hur fan gör du själv när du blir rädd då? Nej just det.) och allt. Iallafall, se den. Det måste inte ens vara en regning dag (fast det underlättar ju själva måste-vara-uteomhus-hela-tiden-ångesten)


Läskig tant. Obs inte jag.

för hemarbete om jag exakt varenda natt drömmer om jobbet? Eller? Nej?
På tre, fyra nätter nu har jag gått igenom hela personalgruppen och hela boendegruppen och några till som flyttat. Sängen är så rufsig att den knappt går att bädda längre. Obs att madrassen låg på golvet inatt.
Ja, och sen har jag ont i ryggen, som in ONT i ryggen så jag VAKNADE av det när jag skulle vända mig mitt i nån sån jobbångestdröm. Harregud, vad ska det bli av mig? Jag ska bli en gnällpåse, det står ju klart för var och en.

Allt fett jag samlar på mig under mina graviditer samlas här: pattarna (jiho) och röven. Och låren. Alltså slår man upp ordet päronformad i en ordbok, då står jag och fladdrar med potatisnäsenäsborrarna (obs, gravidnäsan). Och det är väl trevligt på ett sätt - fram till november när bebisen kommit ut (under väldigt städade och skonsamma former, har jag bestämt, och på rätt håll och utan några nävar ivägen). Då är det plötsligt skittråkigt, för liksom när man har jättestort arsle är det som att det liksom vill snappa tag i allt det kommer i närheten av: kjolen om man böjer sig fram, trosorna definitivt, i duschen om man ska böja sig fram och ta nåt på golvet så snappar arslet ALLTID tag i duschdraperiet så när jag reser mig upp igen ser det ut som om jag försökt torka mig i röven med det. Till och med träningsbyxorna har röven ätit upp.
Iallafall är detta helt okej som gravid för då ser allt så konstigt och löjligt ut att man liksom bara blir ett bludder och så blir det fokus på magen i vilket fall. Men sen då? Sen när bebisen är ute och bröstmjölksbrösten antagit en någotsånär form, då står man (jag) där utan pansar och ser helt ful ut. Och volangig och med kjolen långt uppe i rövspringan.
Och då är det iofs en bra sak att jag ser ut att smälta: överkroppen är helt spenslig så jag ser ju väldigt smal ut om jag sitter.

Är då detta viktigt i det stora hela, och kommer någon prata om duschdraperiätande rövar om 100 år när jag varit död i kanske två år? Nej, just det. Ingen kommer bry sig ett skit om ifall jag har apelsinhud och rynkor i pannan nu, för då är jag död och då är allt det där borta iallafall. Var det då nödvändigt att skriva allt det här Nej, minus att ja jag har funderat länge på hungriga rövar, och varför det är skillnad på en 60-kilosrövs kjolsnappande och en 70-kilos? Ingen vet, men kanske är det rövaballarnas omfång som gör det på nåt sätt. Alltså jag ska sluta skriva nu. Nu. Jag ska det. Nu.


beach 2012 och jag

Såld på hus. En massa jävla flinpellar springer runt med läppglanssmetiga läppar och kollar på hus utan inredning eller förlåt jag menar disajnad inredning och så panorerar nån sluskig jävla kameraman låååångsamt över köket och sen uteplatsen, obs glöm inte snabb närbild på spisjäveln och så vardagsrummet och toan (svart kakel) och sen ska läppglansbrudarna gissa vad ägarna vill för ha sin skit. Jaha? Jaha?
Detta handlar det programmet: inte ett jävla skit. Nu vet ni det, se inte det programmet.

Jag var på ultraljud, fast istället för vanlig sån maskin hade jag såna där plattor fastsatta på magen, såna som mäter värkar vid förlossningen. Jag och en läkare satt och småpratade när det plötsligt börja blinka och pipa och sen bara - piiip ingenting. Jag sa vanudå och läkaren sa: Fan med nu är det akut! och sprang ut ur rummet.
Jag gick efter för att liksom kolla, och då tog de in en annan brud som de skulle görta kejsnarsnitt på först, innan de kunde göra mitt, för de skulle liksom ta delar från henne eller så och ge mig. Jag bara usch då ,ja det kan ju ta en stund - då går jag en sväng.
Så då gick jag och spankulerade en runda på sjukan, och hamnade i ett badhus. Ett jättefint, och megastort. Och helt felkonstruerat, för att komma in i sjukhuset igen var jag tvungen att hoppa i plurret. Och jag som inte hade barllor, bara ett linne och ens inga trosor. Sjukt märklig känsla.
Så iallafall, när jag hittade korridoren där mitt rum (och min telefon!) låg var rummet borta, och det var ju konstigt det med. Istället hamnade jag vid förlossningsrummen och där kunde man kika in genom stora fönster. I ett av rummen låg en tjej och födde, helt ensam låg hon på golvet och var jättearg, det osade svavel om henne så mycket svor och skrek hon så jag backade undan och oroade mig lite för min bebis (och mamman!) som låg i min mage och hade flatline. Tillbaka till badhuset således, eftersom jag uppenbart hamnat i fel korridor, och nu hamnade jag i en jättestor gympasal. Där på läktaren satt det ett gäng män som lyssnad epå en föreläsning och jag frågade en var sjukhuset låg och han bara Men ÄR du så dum i huvet? Det fattar du väl för fan själv var du ska gå? och jag sa att Nejmen jag kom vilse och nu.. och han och hans kompisar ropade Jävla idiot, det ser man väl för fan var man ska gå, stick din fule fan! och jag blev helt arg och - gav dem fingret hahaha. Och männen ropade: Så jävla typiskt outbildade! och jag mumlade: Men jag är ju faktiskt socionom.
Sen gick jag, fick en bandyboll på armen och vaknade.

Allvar, jag har sån ångest! Har jag en fullvuxen mamma i min mage?

snubben:


Kolla på honom. Hur fan tänkte han här? Nätstrumpor? Fläskfilékuk? Grisanäsa? Anstaltsvita armar och i vilka brallor glömde han röven, det är det Gwargris.. förlåt sångaren undrar; Var fan är mitt arsle? så kommer han tänka på måndag när han helt ångestig går igenom karatefyllehelgen. Och så går det upp för honom: Nejmen vaihelv.. Hade jag på mig den där jävla outfiten, den var ju bara ett skämt för fan! Vem i helvete går upp och sjunger håadråkk med en grisnäsa fastlimmad på snudan?
Just det. Och iförd en kuk gjord av en sån där Ica Maxi-fläskfile från danmark. Dem här dagens outfit vinner över alla andra, any day. Any. Day.

som inte stannar kvar i kakorna där den ska bo. Varför? Vafan ska den ut i ugnen och rinna om!?
Och ugnen herregud. Någon borde verkligen rengöra den. Ingen vet vad som runnit på glaset? Hoppas det inte är bajs iallafall, utan nåt man inte blir sjuk av. För säkerhets skull ska kakorna inte vidröra något som vidrört ugnsglaset, mkay?

att välja mellan: inga. Alla är för stora, eller så är de för små. Magen är inte tillräckligt stor för medium, röven har vuxit ur small. Menvaisatanshelvete?!
Kanske kan man cykla till jobbet i bikini. Jag ska fundera på det.

I övrigt är allt äckligt, alltså ALLT som finns i kylen och definitivt allt som finns utanför kylen. Minus godtemplardrickan jag köpte igår, jesus vad gott. Och det är klart, om man har typ vatten som alternativ kommer någon smardhead att koka ihop nåt som är godare fast utan spriritus då. Flädercider heter den drickan.
Och innan nästan bajsade jag på mig när jag gick en sväng. Tips till mig: att träna plus gå när det är så varmt att skinnet bubblar är en dålig idé om man är gravid. För då är allt svajigt och särskilt mag- tarmkontrollen.

är på väg att gå överstyr när man med en vällustig rysning tänker på att vimma 30-skyltarna på väg in i byn.

Det blir helt bara krystat och jag bara ångest ångest jag borde blogga. Och det är verkligen dötöntigt för det är liksom bara barn, barn, barn istället för girls, girls, girls eller så och vem fan vill läsa om att min mage blivit rundare och att vi ätit frukost kl 6 varenda morgon sen tidens gryning och att världen är vacker när jag vaknar runt 1, 2, 3, 4 och kissar (man blir pinkig av att vara gravid plus att min blåsa ev är överaktiv pga massivt vattenintag pga sjukt hett sovrum)? Nej men exakt, ingen jävel bryr sig.
Så nu blir det såhär: hej, jag tänker inte lägga ner men haja att det blir glest mellan skriven.

Såhär rullade vi förresten i förra veckan. Det betyder nog denna veckan förresten:


June (eller Regan, ingen vet?) tappade hundratusen av sina tänder och var ÖVERLYCKLIG. Och jag glömde agera tandfé. Eller hann inte, vilket som. Jag somnade iallafall och på morgonen kom June ner och grät ut sin förtvivlan över att tandfén struntat i henne. Eftersom jag är helt slug sa jag att tandfén (tror barn på allvar på tandfén? Nej?) nog inte kunnat komma eftersom det varit en Rasande Storm på natten. Således kom tandkärringen och lämnade trettom spänn i kulor och märkligt nog ett paket pokémonkort under kudden. Som kompensation. Va, sicken sjylle burre.


Och sen hälsade vi på syster M och barnen badade i deras pool. Ja, Lisa är jämt och gräver i min urringning. Hon är helt sjuk; helt ofta grabbar hon tag i patten och hojtar MAMMAS! Här nöjde hon sig, tackolov, med att hålla sig lite bara.

Iallafall, hejdå nu ska jag äta för det är säkert tjugo minuter sen jag senast nibblade på nåt.