har jag lystet stirrat på idag, med tårarna på lur. Lyssnat på de där ljuden, puffarna och ynfarna och mjauen och sett en liten liten röd hand vifta långsamt i luften. Små fötter och ofattbart små tår och det var inte mina och åh jag är så ledsen ikväll.

i snart två veckor! Hädanefter ska jag göra ALLT rätt och vara helt snäll mot mig och mest mot benen.

Iallafall, jag har inget att tillföra. Jag skulle jobbat i helgen men fick en sjuhelvetes feber istället. Och nu är jag väl typ frisk, men alldeles svag som en kattunge och har nära till gråten hela tiden.
Och kisen! Hon vågar sig ner nu, kelas till och med med mig (om ingen annan finns att tillgå), äter fastän vi är i köket och bresar inte upp röven varenda gång T kommer i närheten.

Äh, ingen vet.

och nån tar en bild och har blixt på kameran är det som att den vita delen av en är solen.


Hon är hur som helst mkt söt, och blyg och så tycker hon om allt vilket jag är en smula förtjust i. Allt att äta allstå. räkor, små ostbitar och när Lisa ger henne av sin finka (kalkon alltså).
Dåliga saker är att Lisas fisar börjat lukta precis som kattbajs. Nej jag tror inte hon ätit bajs, hennes fisar bara härmar kattbajslukten.

Jamen jag blev magsjuk, va. Och bara: Men! Kanske är jag gravid och inte spysjuk, fan vet jag som aldrig kräkts när jag varit gravid. Sen spydde jag som en katt och tänkte på äckliga saker typ sånt jag städat och äckliga saker jag ätit (friterade bananer, kokta ägg med grönbrun gula) och jag lät så högt att katten som vågat sig ner blev livrädd och sprang rätt upp och gömde sig under Lisas säng (igen).
Sen fick jag feber och så vaknade Lisa i svinotta och var så TRÖTT och somnade hela tiden och blev arg och irriterad på helt fåniga saker och tänkte att min lägstanivå verkligen inte är särskilt hög i den här situationen.
Sen hämtade vi June, köpte godis för fyrahundra spänn (sant, chips och sånt kostar tydligen allt ens guld) och sen fick jag sova en timme på soffan när Lisa slumrade till och June kollade på mutfilm jag köpt.

Och nu mår jag finfint. Minus att mitt ben gör ont när jag går. Hela tiden. Fan.
Ja så är det iallafall.

jag haft. Hela dagen, varje minut av den har varit bra. Inte en ledsen sekund, en helt igenom pinnglass-, melonskive-, ett iskallt glas vatten när man är sjukt törstigdag har det varit, den har rullat fram som en bomullstuss som samlat på sig mer och mer mjuk bomull som en snöboll fast varm och mjuk.
Det har varit simning och det har varit tulpaninköp och katthämtning och finfika gånger två med vännen M och systerdöttrarna A och E, det har varit semla efter lunchen och nytt nummer av RW och en Garmin på posten, en Garmin!

Och nu ska jag sova, helt städat är det och tvätten hängd och allt. Gulle mig!

och det är redan min bästa tisdag på mycket länge; jag har varit och simmat, aromabastat (apelsin = inte så gott iofs) och bubbelbadat. Och nu dricker jag kaffe (med mjölk! När började jag med det, undrar vän av ordning. Ingen vet, säger vän av förvirring (dvs jag)), helt mätt och belåten.
Världens. Bästa. Start. På. Dagen. Världens! Bästa!

Så sjungs det hemma hos mig ibland. Under milt tvång förstås.

hundar som bits så blodet sprutar, att jag är gravid (och långt gången dessutom, typ vecka 14, 15), jag drömmer om hästar och om barn på jobbet. Och så vaknar jag hela tiden av att jag har ont i ryggen, så då drömmer jag såna där mellan-vaken-och-somna-drömmar om typ fiskar och spindlar som han i trainspotting (minus att jag inte drömmerombebisar i taket tackskajagha).

Så är det. Och jag har träningsvärk i röven, obs inte hålet va utan köttet liksom.

och det är så jävla stort, tycker jag. Alltså jag vet inte, jag har väl såna där siffers- och åldersgrejer för mig där jag stannar upp och bara Vafan, nu är June 8 - det är stort, nu fyller jag 35 - det är stort. Men det ÄR ju det, jag kan relatera helt mycket till Junes utbrott till exempel, för jag minns 7 år. Och 8 år. Alltså härifrån nånstans så minns jag, känslorna och tankarna och framförallt nojorna och ångestarna: krig och döden och tvångsbeteenden för att om jag inte.. så.
Och 35 liksom, det är så himla himla vuxet. Jag är stor nu, ingen tycker det är konstigt om jag blir sträng eller känner sig uppläxade av nån liten fjortis om jag säger ifrån. Ingen klappar mig på huvudet och när jag säger saker lyssnas det och hålls med för det är liksom vuxenprat från en vuxen, ingen finnig nia som sitter i skolan och skiter i matten och villvillvill ha uppmärksamhet, bra eller dålig skitisamma och hoppas vi kan supa i helgen.

Och eftersom jag alltid associerar det till vuxenhet, att bli lyssnad på. Så undrar jag om jag känt mig o-lyssnad på innan? Kanske, och det skulle kanske kunna förklara allt pratet bara Blablablablabla nån måste ju höra NÅGOT?

Och iallafall, när man är vuxen. Då slutar man (=jag) leva med en videokamera i ansiktet. Som i att jag fattar nu att jag inte är centrum i allas universum utan att folk har rätt fullt upp med sina egna tankar om sig själv och sitt utseende och sin eventuella smarthet eller dumihuvethet. Så därför vågar jag göra en massa saker som jag inte vågat innan för att det skulle bli pinsamt och kännas som att jag gjorde bort mig och det betyder att jag idag gick på gymmet helt själv. Det har jag gjort hundratusen gånger innan, på pass och så. Men idag värmde jag upp och sen styrketränade jag. Fan vad stort, jag är så stolt!
Och så är jag snygg mä, det blir man av träning (utöver det där andra som frisk blablabla men det visste jag ju redan att jag var).

who knew att det inte var Emil som är broan ho sket på. Hon menar ju farstubron, Ida!
Man lär sig nåt nytt varje dag (även om det iofs var ett tag sen jag fattade just detta). Ingen har sagt att det måste vara helt viktiga saker man lär sig liksom va.



Några stycken som kanske hade velat skita på en bro. Eller en bror, vem vet hur fan kor tänker? Nej just det, ingen.

men jag är ju rent hialös så jag slafsar i mig min innan jag hinner ta nån tjusig sån makrobild.


Så jag tog en efteråt istället.
Detta stod på menyn: ködaknudor, pärer, moröder och gräddsås.

Sen hade jag nåt mer att dryfta som typ var helt viktigt men det försvann in i hjärnan. Eller ut ur den. Skitisamma, plopp borta är det iallafall.

Då kommer följande OUNDVIKLIGEN att inträffa: 1. du får hosta, 2. du börjar nysa (obs, utan att vara sjuk) och 3. du kommer hamna på golvet i diverse positioner, overkligt svåra att ta sig ur med din coolness i behåll.

Sen iallafall sprang jag hem idag, för imorse cyklade jag till jobbet och var så trött så det inte gick att tänka pepptankar. Jag kunde enbart mantra hur mycket jag hatarhatarhatar att cykla (vilket ju inte är sant ett dugg, bikås i love it). Så då tänkte jag vara helt smartoch springa, för då "är ju uppförsbackarna inte så jobbiga". HAHAHA, hånskrattade jag i mitt eget ansikte när jag tog första sega syns-inte-men-finns-backen.
Sen kom jag hem och då fanns denna maten att äta: inget. Kanske knäcke med djur i, ingen vet.
Min dag, onsdag.

är min bästa nätbutik, lite för att ägare-Elisabeth är en pärla som ingen annan. Och så lite för att hon tar hem så galet galet fina saker.
Så till alla där ute som vill köpa födelsedagspresent till mig (sluta, NÅN finns det väl?) när jag går sta och fyller 35 härliga nu-börjar-de-grå-hårstråna-dyka-upp-år vill jag tipselitipsa om den här ringen:


Kolla, nu är detta som en reklam- OCH en tiggarblogg i samma lilla stinkande förpackning. Sån är jag.

och jag. Det är en trevlig sysselsättning såhär en söndag, fast jag blev gråtmild och tänkte på döda bebisar och vänner som gått (vän, i singular för sådär vansinnigt många har jag inte känt som hamnat på guds åker).

Och så hamnade vi oundvikligen vid hörnet på kyrkogården där de gamla utrensade stenarna hamnar och då tog jag en bild och åh. Kolla bara:

och då, mitt i allt så bara POFF! säger lampan och slocknar.
Detta säger mig att: 1. jag behöver gå och torka mig i röva, 2. det är dags att ta bort julpyntet som nu tydligen går ut med en bang och 3. nej sen säger det mig inte mer när jag tänker efter.

Jag kunde ju tagit bildbevis med min fotograferingsapparatur men den är puts väck, så man får bara tänka sig som liksom en lampa som slocknat.
Jaha, men om detta inte var så intressant får du väl skaffa dig ett liv då vafan. Här blire inget av den varan va.

för nu hjälper inte ens torrschampot längre.
Och så måste jag träna för nu är hela kroppen leabröden och det finns spring i minsta lillfinger.

Men jag har ju egentligen inte tid - jag behöver lägga barnen helst NU för jag måste se American horror story som jag händelsevis snubblat över. Svinsnygg och helt bra, tipselitips.



(han på bilden där uppe trodde iallafall jag var han skeleton boy:
men det var det ju faktiskt inte)



p.s. Han heter för övrigt Zombie Boy och jag tycker oroväckande nog att han är hot hot hot d.s.

Och ja, nej. Det är vad det är. Fast kanske kan jag få till helt sexiga bilder på havregrynsgröten och sånt när jag ska kredblogga. Äntjävlaligen!

snart, antalet bytta är väl kanske en miljon eller så. Och det skvalpar i varenda en.
Och själv kom jag hem från jobbet, som en furie rasade jag runt och svor och muttrade och kunde inte för mitt liv bli gladare förrän jag lagt Lisa, vilket jag har rövsamvete för nu för kolla så har hon varit på dagis hela dagen och sen kommer hon hem till en mamma som bara räknar minutrarna innan hon ska lägga sig? Charmigt, verkligen.
Iallafall blir jag tosig av att snubbla på allt, fumla och tappa saker. Jag blir galen GALEN. Men nu funkar Junes nya teve och kartongen bor på toaletten inga konstigheter och nu är det Uppdrag missbruk, mitt bästa program förutom Världen-dokumentärerna som jag är förtjust i också.

JA hajdå! som jag lärt mig att det heter.

och en tvååring sitter vid samma bord:


Fast förvisso, vafan skulle nån vilja fotografera sina fiskburgare för? Helt orimligt.
Jädrar vad Lisa är vintervit i snudan. Tjusigt, lite som en rik tant från i förr i tiden (ingen vet riktigt när, men inte 80-talet iaf).

Nu måste ni berätta för mig hur det kommer sig att alla 1. tar världens finaste bilder, 2. blir helt snygga på alla bilder, 3. jämt kan ha helt rena och vita ytor fastän de har barn och 4. orkar vidmakthålla relationer de byggt med alla sina tusen hundra miljoner kompisar (som alla har svinballa tishor och smala jeans utan muffintop (om de tjejer) och mustasch (om de är män, och man får ej glömma att de sideburns fast inte raggarstajl) och vrålcoola jobb och världens fräckaste liv som typ går ut på att helt easy peasy tjäna en miljon imånaden och sen gå på fotografiska och sen dricka öl på aw ens utan att bli full och spy upp sin chili con carne på toaletten)?

Säg till mig hur det blir så, eller iallafall fotografiprylen kan man berätta för det andra verkar vara jättemycket jobb och jag har ju helt fina och bra vänner som anstränger sig även i mitt ställe tackskadeha.


Kolla: inte ens mina naturbilder blir sådär skönt avslappnade och välkomponerade. Måste sluta bara snäppa bilder, måste börja titta på vad jag tar bild av.

och allt är lugnt.
Nyårsafton firades lite på jobbb och lite hemma och idag har jag glidit runt, helt belåten över att få två helt lediga dagar och ååh vad ska jag göra med all tid och äsch, det där gör jag imorgon.
Sen visade det sig att jag jobbar imorgon iallafall och jag krumbuktade väl inte direkt av glädje men sådär är det ju ibland och för väldigt många människor är det så varenda gång det är måndag: jobbdags och uppe med tuppen och stryka skjortan och putsa lilla skon om man nu är på det viset.

Iallafall är julgranen utslängd och hyacinterna blommar som om det inte fanns en morgondag (och för deras del kan det ju mycket väl vara så också) och nu ska jag umgås lite med min snubbe innan han åker till dumma uddevalla och tjöper köttbullar till sin norgevecka.