så är det ju inte SÅ orimligt att jag får det när jag aldrig mer vill vara inomhus. Jag går i skogen med Lisa (nej jag vägrar asa med mig ytterst ovillig och arg sexåringsJune, vi går till lekparken istället) och det börjar bli grönt. Gröna slöjor på träden, piggellingrönt och hav av vitsippor.
Vår är ljuvligt och jag måste vattna blommorna.

för tydligen har min överkropp drabbats av nån förbannelse: den bara nejvetdu, nu ska jag gå ner i vikt hela tiden. Överkropp som i axlar, bröst och armar dådå. Inte magen gubevars, nej. Och inte arslet, så nu går det bra att börja kalla mig ankan om man vill.

Kvack. Kvack.

Jag bara hejdå jag ska ut och gå och sen plopp sa benen nu springer vi. Och så gjorde jag det! Sprang!
Inte så himla långt, tackskajagha men liksom spranggickspranggick. Tydligen har jag muskler nästan överallt i hela kroppen, känner jag idag.
Senare på kvällen fick jag ett sms av min fina syster M som skrev att hon joggat en halvmil. En halvmil!

Och sen vaknade jag på fel sida idag, alltså på fel sida så mycket att jag vaknade i fel kvarter känns det som. Men kanske kan det ordna till sig - jag ska till karlshamn och köpa nåt.

Det är kväll nu, och jag fryser in i märgen. Jag gör alltid det efter jag prommat, det är konstigt. För under tiden svettas jag alltid, jag är ett svetto. Ett varmo.

Hur som helst. Jag har inget att blogga om, för det går bara att skriva så många gånger att hej nu är det sol och glada dagar. Bara så, och nu är det film i sängen med min tjarlejk.

small det i dörren; han är hemma! T med hundra vägmil i ögonen och tusen kärlek i famnen.

Nu blir det en veckas undtagsliv fast det är på riktigt, det blir en veckas nojs och gnabb och kanske gräl och ensamprommisar och vuxenmiddag. Det blir en veckas smålandsdialekt och kvällskaffe med pratsamtal om goda schampoon, kulturkrockar (norrmän överlever på smörgåsar) och kanske mat. Och det blir gemensamma tystnader och soliga leenden tvärs över rummet.

Man kan blogga när han är i duschen visst det.

här. Bara lite elljud sådär från kylen och så hummandet från vägen, när bilar kör förbi. Alldeles alldeles tyst.

men först ska jag bara sitta här, zombiesitta och bara glo och kanske bläddra lite i min skvallertidning och ibland skruva av korken på ajaxflaskan och supa i mig en sniff (jag super med näsan visst).
Älskade T är på väg hem, och idag har det varit sol och tinajes och vännen F och June på lions loppiga loppmarknad, prommis i skogen, 15 000 steg i benen för att jag efter skogen var på stan med syster M och så gick vi hem och mötte upp mamma och syster J, här hemma.
Och nya dammsugarpåsar har jag köpt och bebisen då, som bara helt snällt hängt med i vagnen hela dagen.

Hur som helst, jag blev galet galet trött nu.


Se! Galet trött alltså.

kanske ska jag hångla upp dig, helt hårig och allt. Ginnifer och jag alltså, vi ska ha samma friss, och vi ska vara jävligt glada och jääähähääävlit snygga. Baglo feffan:


mmmm..

p.s. ja bilden är stulen. Från var? Ingen vet, förlåtmiggudochginniferochlagenslångaarm.

satans äckliga äckliga äckliga flugjävlar!
Ja och så har jag mens också (men mår BRA! Cruella, din snälling som har så bra tips!) och tyar int eduscha och är sällskapssjuk.

Fast Per Morberg är på tv och imorgon ska jag gå en skogsprommis med en vän, fika med mussan på stan och sen fika med schwester senare. Åh vad roligt! Plus då kan ju flugorna få bajsa ner hela huset bäst fan de vill, det ser ju inte jag om jag inte är hemma. Smart!

fastän solen össkiner och fåglarna kvillrar och har sig och häcken börjar bli grön (mäh inte arslet, hur tänkte du nu?). För jag pallar inte mer, här gick min gräns för vad bebisen kan tuta i sig: mossa, kottar, små flisor av grillkol (förmodligen oerhört giftigt dessutom), en tre, fyra maskrosor. Detta trots att jag pressat i henne tusne liter välling och kokt makaroner åt henne OCH gett henne mariekex (socker är knark? Sluta nu, socker är en jättebra muta.).

Alltså hon är helt SJUK, hon är liksom så ivrig att pressa i sig allt allt allt hon ser att hon är andfådd hela tiden och hon bara pustar och stånkar som han den jättetjocka som vinkar till sin mamma, som var med i rederiet och kanske nåt barnprogram när jag var liten.. peter harrysson! han, hon låter som en miniversion av honom (som jag antar att han låter, det vet jag ju inte förstås).
Måtte den här dagen ta slut jävligt fort, jag är så trött och irriterad att det liknar fan ingenting.


Men kolla in den lilla cutiepajen! Och det gröna, det gröna!

för jag har inte kunnat sova, eller somnat och vaknat helt svettig eller vaknat av att grannarna tydligen spacklade sin sovrumsvägg, sen blev jag väckt av Lisa som låg och pratade i en HALVTIMME allvar, och hon pratar för fan alltid med skithög röst för bebisar har liksom ingen impulskontroll what. So. Ever. Och ett tag skulle ögonen vägra stänga sig och vi förde en tyst, jag och ögonlocken och jag tror jag vann till slut men det var ytterst nära att jag fick ligga där och glo som en panikslagen ko med skummig mule.

Hur som helst. Det är morgon nu och på lördag är det Little miss sunshine och efter det nånstans där kommer T hem och då ska det hånglas så det skvätter bassåjavet.

mår jag, som illa och ändå inte eller som åksjuka fast bara att jag blev åksjuk innan när jag städade toan Först tänkte jag att ååh det är säkert näringsbrist för så har det varit innan, sen påminde jag mig själv om att jag ju äter både frukost lunch och middag och mellanmål också, så nej.
Jag bara precis mår skitfunky och det är ju lite synd. Eller så jävla synd är det ju inte. Plus går över tills jag gifter mig, säkert.

Nu opererar de nån stackare på tv och det enda jag kan tänka är att SATAN vad stora artärer tydligen är. Skärpning vafan.

Och nu är det 6 sorters grönska i fönstret. Som jag visar nu.

p.s. Obs att lampan är tänd, plus ljus. Detta har jag lärt mig genom idogt hemnetknarkande. d.s.

jag vill läsa allt om Jonas och Madde och Tora och jag liksom grottar ner mig och gottar mig i det och fascineras: hur kan man knulla runt om man är nästangift med en kunglighet? Nej jag är verkligen inte rojalist, men liksom en kunglighet - haja att alla dörrar står på vid gavel för en om man snor den sista mjölken och ställer in det tomma paketet i kylen hemma hos en kunglighet och sig själv.
Fast det är klart, han jonas kanske inte varit ihop med hon madde för att få fördelar i sitt yrkesliv? Ingen vet.

Det är hur som helst nåt med smutsigheten i det hela (och hon tova kan ju inte vara typ asnöjd med att hon har ett glas sprit i handen på nästan alla bilder som publiceras på henne?) och liksom kungafamiljens härligt glansiga och felfria yta som nu repats.
Men synd om prinsessbruden, för det där kan ju inte vara så jävla roligt att genomlida helt offentligt. Min smutsiga byk gör sig till exempel bäst här hemma, lite privat sådär och inte på nåt Aftonbladetlöp.

Så. Nu är det jag som äter frulle med den lilla bebisen.

Jodå, och han som körde mig dit var han Bolibompa-Johan. Jag var glad över att vara i Hbg, men han en vag aning om att han Johan nog hade nåt annat i kikaren än att bara ta mig med på sightseeing och jodå. Bolibompa-Johan var förstås kääär i mig och skulle förklara sin eviga kärlek där på den lille smutsige bakgatestumpen bakom hotell Kärnan.

Bolibompa-Johan, ge fan i mig för jag är halvt gift, grabben. Så borde jag sagt, inte åkt till Hbg i hans balla bil. Och han var inte rolig ens i drömmen, stackars honom.

för jag behöver bevara min trivsamma rondör åtminstone på sörskilt utvalda platser på kroppen: minikexchoklad, miniplopp och en tablettask. För att försäkra mig om att inte bli pinnasmal över natten åt jag även middag vid pass 19-snåret.
Det är en mycket mätt och nöjd Cilan som skriver. Och rundrövad.

(kolhydratminusprylen? Jamen jag GÖR ju det, men inte idag tydligen.)

att jag har jääävlit ont i nacken. Varför får man det? Enda anledningen jag kan komma på är att man kör med bilrutan nervevad, men det är ju liksom inte kromarmbågsväder riktigt än så det har jag inte gjort.

Men nu ska den här gamnackade kufen ta sig en dusch såhär på kvällskvisten, för renlighet är en dygd och såna kan man inte ha för många av. Fygder alltså. Nej dygder, kolla jag kan för fan inte ens stava det rätt.

och nej, inte av några nya små bebisar men av gladhet liksom.
Alltså det här med mig och T och med barnen och sådär, det är en känsla av att ha hittat hem. Det är långt ifrån perfekt, mitt liv eller vårt liv tillsammans men det gör liksom inget. Det gör inget för vi är glada ändå, fastän kylen kanske läcker eller om vi bråkar så jag slår näven i bordet och har ont i flera timmar efter. För det viktigaste har vi: glädje, kärlek så det smäller fyrverkerier om det och så har vi ju mig då, jag som är så rolig.

Minus just exakt nu då, när jag bara kex och gräddbakelser och druckit miljoner liter kaffe och är så yr och trött att jag blir kaffesugen bara av det (men den lätte tänker jag inte gå på!).

och uppfostra dem att inte vara otrogna. Lite som jakthundar. - Jerry Lee Lewis pratar äktenskap med sin bror (och sen gifte han sig med sin 13-åriga kusin, killen hela dan va).

Jag har varit röksugen idag, ingen vet varför. Men jag rökte inte, fast jag såg jättemånga som gjorde det. Och så var jag så pigg imorse, ett under av glädje och spring i benen och det var en fin dag och nu är jag så trött att jag sitter som en zombie i soffan (minus förstås att jag inte vill äta någons hjärna).
Kanske somnar Lisa snart och då kan ju jag dricka en skvätt kaffe, ingen vet.

Och jag är brun! I ansiktet och på händerna. Vilken grej!

Alltså snälla, kan jag inte bara få ett jobb på Vuxen? Jag kan göra vad som helst; jobba med kriminella, kanske vara på socialpsykiatrin, jag är skitbra på missbrukare, kanske boendestöd?
Fast helst inte barn och kanske är jag en smula för kategorisk för familjerätt.

Men först av allt behöver jag nog en dusch.

och jag dricker kaffe och tittar på Leila när hon är i skogen och steker bröd (?).
Leila har inte såna gummistövlar som vi vanliga dödliga (vanliga döda, skrev jag först - är det nåt freud vill säga mig?), utan såna som kostar hundra miljoner. Och hon har inte en färg, utan lite olika sådär så hon kan matcha sin outfit. Man vill ju gubevars inte gå i skogen och vara mismatchad! Nån måtta får det vara. Det begriper ju vem som helst, tänker jag och sänder mina röda maxistövlar en tanke. Och så har jag förstås ett par randiga också och jag vet inte riktigt varför. Regnar det ute stannar man väl för fan inne? Eller alltså, jag är inte 5.

Dessutom kan man inte gå i min takt med gummistövlar så det är kört hur jag än gör.
Och nu vaknade finaste och bästa Junen.

Jo en dålig sak som för helvete: imorse klippte jag lisas tånaglar och då när jag skulle klippa sista stortånageln fanns det inget att klippa. Nej för lyssna att hon har TAPPAT den nageln! Som i brutit av den inne vid roten och så har den väl slitits av med strumpan eller så. Ååh, stackars lilla bebisen, jag var tvungen att med omedelbar verkan ta en bild och skicka till syster M och vännen M och skriva lessensmiley och berätta vad som hänt.

Lilla lilla kotten.

Jag är så kär i mitt liv liksom, det är glada ungar och vänner och det är kompisar till Junisen och översovningar, lekplatslek och vidrigt pulverkaffe. Och grill, grill, grill så grannarna blir galna, kanske av avund ingen vet. Märklig iakttagelse förresten: de har burit ut en byrå i sin trädgård. Där står den i ur och skur och sjunker längre och längre ner med benen.
Och det har varit sol och jag mår finfint sådär så jag ler mot alla och orkar föna håret och så.
Jag mår tammejfan helt förträffligt, och om några dagar kommer ju T hem och allt.

Och imorgon ska jag träffa min fina vän M och i veckan kommer gamlavännen tinajes hem och på lördag är det kosläpp.
Plus tusen bra saker till och inga dåliga alls vafan.

Jag läste på ett forum om en som blev döarg på sin snubbe för att han blåste bebisen i ansiktet när den skrek. Alltså, att inte grannarna här intill har ringt soc beror nog mest på att de är såna som inte öppnar dörren när folk plingar på - de är inte så sociala. Om man säger.
Jag har fört sånt jävla liv här, jag trodde liksom att de flesta gjorde det efter att ha försökt vyssja skrikbebis i några veckor i rad. När inget hjälper vill man ju inte vara med längre, för att uttrycka sig milt.
Jag har sparkat i soffan, boxat i väggar, slagit mig själv, dragit i mitt hår, skrikit av galenskap - och jag förstår dem som skakar sina barn, känslan liksom (behöver jag skriva att jag förstår men att jag inte godkänner det eller fattar folk det ändå?).

Men det kan ju förstås vara så att jag är en sällsynt uschlig människa eller förälder eller att jag är av en slags svagare sort? Jag vet faktiskt inte, men jag tror det är betydligt vanligare att man gör sånt: blåser bebisen i ansiktet, gungar vagnen mer än vad nöden kräver, tänker saker som att man ångrar bebisen, än vad man ger sken av.
Eller så är det bara så att jag berättar för mycket, lite sådär som jag gör.

Så jag har hunnit diska, städa lite, göra egenmüsli, surfa så länge att jag tröttnat på det, dricka kaffe två gånger, se på först scare tactics och sen på celebrity nånting med ron jeremy.. sen vaknade lisa och jag flög upp och plockade upp henne. Jag är uttråkad intill dödens gräns.

Fast, det ser ut att bli helt vacket väder idag!

såhär efter morgonkaffet. Jodåsatteh.

Även fick Lisa leka med en citronskiva innan. Det var roligt, tyckte jag alltså. Lisa tyckte sådär och June hojtade flera gånger: Men mamma HAHAHAHA vad du är taskig HAHAHA.

lite iallafall.


Vi gick till lekparken. Barnen gungade.
Jag körde lodislooken litegrann.

Sen gick vi hem, det har vi ingen bild på.


Mamman och Junen och världens största finne.


Samspråk i solen. Obs fönsterputset i fönstret! Jag har alltså putsat ett fönster på baksidan. Och den blommiga topen är en sån jag passar-på-använder när T är annorstädes. Han är allergisk mot blommigt den röven. Nej mesen menar jag.

Alla dokusåpamänskor, här ska ni få höra: bara precis skärp till er vafan. Det här anna ankas assistenstjofräset, man skäms ju för fan ihjäl av allt läppglans och konstiga uttalanden och de bara städar äckliga hotellrum och springer på lätta fötter och hämtar te och kallar varandra för glädjespridare med tårar i ögonen.

Skärp er. Kamma er vafan.
Jag med ska kamma mig. Med en makrillmacka.

När jag läste tillbaka i min blogg häromdagen läste jag att jag hade skrivit att det var gulle att det körde runt raggarbilar på stan här, att folk tog det på allvar och att jag skulle vara olycklig om jag flyttade hit. Tala om att vara clueless. Eller det var jag ju inte, det var bara helt otänkbart. Just där och just då.
Sen, plopp blev det exakt så som jag absolut i n t e kunde tänka mig: en jävla sambo (åh, jag saknar sugarbabyhoney som fan, och förresten kan man säga att han är sam, för det är bara på halva tiden), en bebis, ett radhus i skithålan. Hähä, det var väl rolet.

För övrigt, fredagkväll och jag sitter i soffan och viker tvätt så nyporna glöder för jag vill gå och lägga mig. Och glädjeämnen idag är solkyssta kinder, en ny mama, två barn som sover. Och fika med exsvägo! Och lekplatsbesök. Och ingen sprit så långt ögat kan se.

med sina helt balla kläder och skinny ass-modeller som vill få mig att köpa alldeles för dyra kläder (hör här: en tusing på REA!! För en helt vanlig lase!) när jag bara bara bara behöver en vårjacka och egentligen behöver jag inte ens det. Eller vänta, på allvar behöver jag nya underkläder, fan vilka osexiga trosor jag har. Och behåar som är för små, sen för stora för tydligen skulle arslet bli som innan plus några kilon tackskajagha, men brösten bara psch! som ballonger och blev yttepytteminismå. Alltså jag har såna biafrapattar, vafan är upp med det?
Och så var jag såhär bara nää, nu är det jag som ska operera så jag får pattar, men så kom jag ihåg att jag, när jag hade bröst, kände mig som världens vulgo. Så då går ju inte det heller. Detta vill jag ha: min storlek, men liksom lite eh.. substans i dem.

Och så vill jag ha en tidsresa, jag vill åka tillbaka några år och bara: Nu är det jag som skärper upp min akt här, jag ÄR fin tammejfan.
Men det går ju inte, så idag får jag istället städa efter Lisa (vi borde döpt henne till Riot istället), dricka pulverkaffe på lekplatsen, försöka få June att förstå att de Perfekta Skorna inte finns och att hon nu hädanefter kommer ägna sitt liv åt att hitta dem, hence Imelda Marcos enorma skogarderob till exempel. 

och det smakar chips i munnen, vagott. Hur som helst nu söker de en strippa på tv, en manlig. Och då är det inga vanliga auditions som på Idol eller så, utan det är nån flottig engelsman (eller australiensare är han kanske, eller om han är i australien ingen vet, men solen skiner så det är han nog) som bara tutar hem till folk, eller ner på deras gym och så pratar han lite med dem och sen får de dansa och klä av sig. Och då står han vid sidan och kommer med glada tillrop ibland.
Det är så pinsamt att jag dör. Det är liksom nåt fånigt med just manliga strippor, för de dansar alltid helt fort och klär av sig. Alltså de dansar ja jävlari som om de var på disco typ, och så ska de rafsa av sig tröjan och brallorna under tiden.
Detta kanske kan bli mitt bästa program, det är det ingen som vet.

och gjorde det också. Och gör det, fast idag alltså. Vilken urspåring med kanske tio havrekakor och två mums-mums och så hemmagrillade hamburgare på det.
Meningen var ju att låta bli kolhydraterna pga svullenhet sv kring mens, men det är ju mensjävulen som får mig att trycka ner tusen kilo i halsen tydligen.

För övrigt var dagens bästa komplimang inte att jag är så sweet you make sugar taste like salt, utan: Cecilia! Vad SMAL du har blivit! och det är ju sånt där som gör mig så förbannad på mig själv. Jävla idiotjag.

det är det ingen som vet. Iallafall har jag ingen lust att surfa typ. Och jag har inget roligt att blogga om, mer än att jag passar-på-använder en del kläder när T är borta på jobb och att det ju är lite roligt på ett lite rubbat sätt.
Det är iallafall sol och blå himmel och nån har knuffat ner enstaka tulpanlökar i rabatterna så det spirar gröna blad (det kan vara så att nåt barn plockat av själva blomman). Spirar gör det antagligen i Lisas mage ckså, hon äter gräsfrön, myror, grässtrån, grus, små skalbaggar, alltalltallt hon får tag på (nu äter hon till exempel en ketchupig makaron, ingen vet vem som ätit det och när). Och det är ju bra på sitt sätt.

Och när vi hämtat June idag ska vi gå till slottet och äta varsin fet glass och tetas med änderna. Och sen går vi hem och grillar burgare. Och kanske. Kanske kommer jag att få bajsa idag. Har jag en jävla tur blir det så.

vinglade jag ner för trapporna, helt igenkorkad i trumpeten och med grönt ludd på tungan av törst. Jag tryckte på kaffeknappen, vände mig och tittade ut för att se hur kallt det är - och stod öga mot öga med en sån Haj Kaj Halleeeeo Börje-fågel. Alltså, nu är sophelvetet ett problem på riktigt, för nu ligger det ett margarinpaketspapper på vindrutan på bilen, en bit halloumi har hamnat på gräsmattan och sen har jag mörkat resten och inte ens kollat.

Så jag vet vad jag ska göra idag. Jaga sopor och trycka ner dem i svart sopsäck, och sen vetifan var jag ska göra hän dem. Vi får väl spara dem i garaget eller så. Då blir mössen glada sm spelemän.
Jävla äckliga djur.

Jag hade tjall på matintaget idag, det blev liksom konstigt förskjutet allting så när det vankades middag var jag så hungrig att jag var beredd att äta en ko. En dräktig ko. Så jag gjorde en hel burk med gulaschsoppa och åt upp hela. Alltså det är för helvete en halvliter sås med lite ko och potatis i, är jag sjukihuvet eller?

har jag. Ja alltså jag hittar inte på, det var nån som sa det till mig. Sen var jag tvungen att gå ut liksom på gatan och gå förbi, göra en Maria Montazami alltså, och visst. Mitt är inte lika vasst som grannens (som har såna där lampor som hänger i snören i fönstret med nsdukar över, och porslinshundar, och prismor - YAOWZA), men nog fan är det lite raffigt iallafall. Jag har till exempel fem olika sorters blommor. Nej sex, om man räknar Junes gräs (gräs som i gräsmattegräs vafan). Och en porslinsmuffin som egentligen är en sockerskål fast vi har femtioöringar i den (jag skrev först femtioåringar?). Och så en radio och så gröna och sköna gardiner. Raffigt, som sagt.

Jag har även migrän, utöver ett raffigt fönster. Och en bebis som är döpigg, och en mage som mår illa av den vedervärdiga middagen. Så ligger landet, jäpp.

till F idag. Detta innebar att jag fick ge mig i manliga domäner och prata deras språk. Jodå, till en charger. Han har beställt. Åtta stycken Champion ja. Får han rabatt hähähä? Jaså, det får han, vad bra då blir han glad.

Sen när jag gick. Då fick jag en tablettask.

allting. Som idag, när jag skulle språka lite med en gammal bekant. Denna bekanting är en a-människa av sällan skådat slag, med fantastiska looks och vacker sångröst och iq på typ 5000 och sådär. Jag skulle berätta om mitt liv och så snörvlade jag, sneglade ner på min postförlossningsmage och skrev ner mitt liv. Alltså som i att ironiserade över hur jag har det med barn och att bo hemma och så, som om det var bara på skoj och något som bara plopp hänt mig. Som om jag blvit drabbad av en flytt hem till hålan.
Så är det ju inte, jag är ju i vanliga fall jättestolt över mig själv och min utbildning, över mina fantastiska ungar och min man. Jag trivs ju här (nåja) och har valt att flytta. Valt det som i att det här är inget hoppla-va-hände-NU-då.

Efteråt har jag en dålig i smak i munnen, och undrar vad som hände. Varför gjorde jag så? Försökte låtsas att det här livet liksom bara är på skoj för att det finns barn och studieskulder. Så jävla töntigt gjort av mig, nu ä rdte jag som slutar skoja basta.

världens bästa låt när jag var ung (väldigt ung) och vacker (inte så vacker). Kanske nån undrar hur längesen DET var? Jo, tjugo år sen. 20 år. TJUGO!
Jävlar i min lilla låda, fy fan.

Det vet man eftersom hon slumrar lite snabbt på förmiddagen (efter många om och men) och sen sover hon en slurk kanske vid två om vi har tur och sen är hon vaken till sex. Helst sju. Vafan?

För övrigt ska jag till näsum idag. På såhära beggade klädköpartjofräs, det ska bli roligt. I näsum, obs. Näsum.

ska han åka igen, imorgon bitti. Och just nu är det ingen fara på taket, utan snarare tvärtom för allvar. Det är inte ens så vi kan sitta på baksidan i solen och störa oss på varandra, utan vi får vara inomhus. Och allt är inte stör vafan, men tre veckor och så intensivt. Alltså folk skiljer sig efter semestern på sommaren och det fattar man ju lite varför det är så.

Och jag är dagvill så jag är en dag före alla andra och fattar inte varför jag får fredagsbilagan på en söndag och så. Men det är ju lördag tydligen. För mig kvittar det.
Och nu - isterband.

hittade jag i grannstaden idag. En jeansjacka, därtill en som byggde bort alla bevis på att faktiskt visst det har bröst där nånstans under tröjan. Den köpte jag således inte.
Faktiskt köpte jag ingenting flärdfullt eller onödigt, bara petskydd och en sele och sen körde jag hem. Inte ens en glass. Eller jo, jordgubbsmilkshake är väl typ glass kanske men ändå.

Någon som har en vårjacka att sälja? Jag är spekulant - alla mina kläder är antingen i storlek 34 eller i 40.

baglo här vafan:


Hemmagjord müsli! Kudos till storasyster M som inspirerar mig till.. eh faktiskt typ allt jag gör.

Ja, det är glögg som står bredvid glöggen. Ingen kommer dricka den, men etiketten är lovely så den får bo kvar.

som finns, som är samma som judehatet fast liksom uppdaterat. Jag undrar om det inte är helt pinsamt för hatarna och räddisarna att liksom ha noll koll på vad som är kulturellt betingat beteende och vad som är religion och vilka som ens är muslimer?
Jag undrar också, är det inte pinsamt att liksom gå runt och bräka ur sig aftonbladetkunskap och att hänvisa till sd-siffror (sd vill bara värna om sitt land nej jag menar pensionärerna och baaarnen och familjen (hetero obs vafan hetero! inga äckliga bögar fast kanske lebbar de är ju coola att titta på när de hånglar (om de är snygga obs inga fula lebbar era jävla pervon näfyfan))) om vilka som är överrepresenterade i brottsstatistiken och vilka som bor var (alla utlänningar vill bo tillsammans, oavsett vilken nationalitet de har - klart att rumäner känner samhörighet med barnfamiljen från sudan, de är ju för fan inte svenskar?) och om det stället är slummigt.

Ja jag vet inte. Jag hade iallafall tyckt det vore pinsamt att bara bräka på som ett får och egentligen inte ha så mycket koll. Fast det är ju för att jag inte tycker det är så kul att verka dum, och just det verkar inte vara något större problem för varken sd-anhängare eller vanliga, rädda hatare.

när jag inte ens har några såna mandlar? Alltså jag menar, är det inte helt onödigt att ha ont i halsen då? Det är ju inte som att det kommer bli nån fluss av det eller så, det ska bara göra ont tydligen.
Och så är jag helt urlakad känns det som, helkonstigt.

Jag har för övrigt köpt FCUKs parfym, som jag haft innan (eau de cologne kanske det är, ingen vet skillnaden) och när sprayade på den ångrade jag mig och fick lite ångest. Det luktegottet är Hbg sommaren jag separerade och jobbade på häktet och mådde sådär.
Synd, det är ett mkt gott luktegott annars.

annons:

och inser att jag är lyckligt lottad. Bara så, jag är så lyckligt lottad som är frisk och har ungar som mår bra och en kärlek som jag älskar. Jag ska tänka på det oftare, att det här inte på något sätt är självklart. Det är en ynnest att få vara frisk, att vara glad och pigg och rask.


Kanske ska jag knåpa ihop en sån här och spika upp, som en påminnelse.

gick vi idag, lisan och jag. Det var så vackert väder och i skogen kvillrade fåglar och det doftade så gott så vi bara gick och gick och sen i Ynde började jag tänka att nejmen vafan nu är ju jag trött och borta vid statoil, trehundra meter hemifrån övervägde jag på allvar att ringa T så han fick hämta oss.

Det är sol och tvätten hänger ute och jag hänger också ut ute med en kopp kaffe och darriga anklar (jamen allvar, jag gick jääääävligt långt) och med ett par svettiga armhålor och solrynkor kring ögonen. Så ligger landet en eftermiddag i sveriges trädgård (åh prata inte trädgård, alla har blommor utom vi, vi har bara gräs och konstiga pinnar som sticker upp).

Tur att T inte läser min blogg, han tyckte inte bilden blev så smickrande. Eller såhär sa han: Örk vafan är du ihop med mig för, du är ju sjuk.

Så när T är hemma sover jag på soffan varje eftermiddag. Sen reser jag mig med knullrufs vid högra tinningen, gör kaffe som jag dricker under surmulen tystnad och sen går jag ut och går en lång runda, helt ensam.
Satan vilken lyx, Alltså, ofattbar lyx. De som har egna flygplan tror de lyxar järnet, men det kan de glömma.

Jag har inte ätit godis idag för övrigt. Det här kan sluta hur som helst, men jag gissar att det kommer bli rätt urspårat imorgon. Nu varken röker jag eller äter godis. Hur fan ska det här bli? Jag kommer typ börja allyf rå istället för att fylla år, helt logiskt.

väder. Eller egentligen skiter jag i vädret, det är nog så att jag vaknade och var irriterad för jag är helt så, det kryper i mig så jag blir sådär som bit- eller knipgalen som barn kan bli fast jag vet inte riktigt vad jag vill ta mig till. Jag tänkte kasta ett litet glas innan fast det verkade så barnsligt plus farligt så jag sket i det (obs inte bokstavligt) och så ville jag kanske städa men fy vad tråkigt.
Jag skulle behöva gå en lång runda tror jag, utan sällskap (jaa nu tjatar jag om ensamtid igen).

För övrigt är jag arg på mina underkläder som uppenbarligen är för små. Behån iallafall. Så, anteckna nu.

snornäsaunge, gnällspik, kissblöja. Hon ålar runt som en liten militär och skäller på mig, på tv:n och sina nallar: AD! DADA! BABAPADADA! och så nyser hon en gång i minuten och skriker när jag torkar bort snoret. Och detta: hela tiden kryper hon in under saker, typ bordet och så och så ska hon sätta sig och då slår hon i huvudet gång på gång på gång på gång och bara yyyl boink yyyyl boink yyyyyl boink mäh vafan lisa, kryp ut då? yyyl boink.

Och på tv är det jesusprat och i min kopp är det fesljummet kaffe.
Och det är bara fint att vara jag, fint som snus.

så långt ögat nådde när jag vågade mig upp en bit i skogen idag. Däremot var T vild och galen av surhet när vi väckte honom idag. Och jag då, som var ute och gick kvällsprommis och snubblade över exsambo J och hans tjej och inte stannade. Vänta, jag säger det en gång till: Jag. Stannade. Inte.
Åh, jag skäms ihjäl, sen fick jag smsa och säga att jag fick brainfreeze.

Så. Inga grisar, och inte heller någon lapp där det stod när gratisprommisen börjar imorgon.
Och min mage alltså allvarligt talat. Det får vara bra med det här massiva kolhydratsintaget. Allvarligt, det är ju för fan inte som att socker är heroin eller? Jag tror jag kan sluta äta godis varenda dag (och sluta tänka att: Äh, det kan jag äta, bara idag också. Jag GÅR ju faktiskt.), och äta typ.. morötter istället för spaghetti. Ingen vet.

Nu ska jag äta knäcke iallafall. Jag GÅR ju faktiskt. Varje dag.

hände det sig såhär, att hon kom ut och var en smula needy (här kan man  läsa needy som i skrek alla dygnets vakna timmar, och sedermera även de timmar man borde fått sova). Ovanpå det var hon alldeles vild och galen vid  varenda amning. Jag var ensam hemma för T var i Norge, och June var  nybliven-storasyster-traumatiserad. Det var tvåhundratusen grader varmt.  Så var läget alltså under kanske två månader. Det var liksom så jobbigt att jag blir gråtfärdig när jag tänker på det.
Då bloggade jag om det, att det var en smula jobbigt och att jag längtade efter en kväll ensam. För säkerhets skull la jag till att iallafall en kväll då barnen sov i sina egna sängar i några timmar, att det vore skönt.

Då var det nån duktig jävla idiot som tvunget skulle in och  kommentera (jag tror det var samma som insinuerade att jag svalt Lisa för att jag ammade, men nog inte samma som kallade Lisa mongoloid (sic!)) och skrev såhär "Det där mammalivet går liksom inte ut på att man ska ha ensamkvällar."

Nejmenvafint då, din jävla tönt. Så borde jag skrivit, men det gjorde jag inte och nu retar jag mig FORTFARANDE på det nästan ett helt år efter efter. Så nu skriver jag det: kul för dig din självgoda nörd, att du hade avlastning men absolut noll empati. Ett tips: lär dina ungar empati, då blir livet mycket roligare för dem. Jo för det blir roligare att leva om man är trevlig mot folk, lite såhär lev och låt leva.

För övrigt ÄR det jävligt gött med ensamkvällar. För nu har jag ensamkvällar, och "mammalivet" är skönt igen.

jag är mkt kär i min snubbe. Sådär så jag liksom får lust att krypa in under hans skinn eller limma fast mig på honom eller så. Jag, needy? Nesch!

blev jag väckt (obs, igen) av att Lisan ville ha mat. Jamen, då tror ju kroppen det är morgon och så plopp är jag klarvaken och tvingas genomlida morgontv; idag är det bear man eller vänta, grizzlymannens dagbok. Grizzlymannen är med all önskvärd tydlighet en glad amatör. Han har slagit upp ett kupoltält mitt i ingenstans och så smyger han runt och filmar björnhonorna och deras ungar och när de slåss, pappabjörnarna. Och så står han helt så lalala och filmar när en björn blir helt skum på honom och smyger upp lite bakifrån och då, då säger grizzlymannen: Hej! Det är ingen fara. Ingen fara alls.
Nejmen dååså. Säger björnen och går och plockar blåbär.

Alla djur jag ser på tv brukar jag vilja ha (undantaget spindlar och såna djur, jag vill ha luddiga och söta djur), men faktiskt inte en björn. De stinker och så är de helt sneda för deras näsa är så lång att den viker sig.
Alltså ingen björn tackskajagha.

i en ordbok, då kommer jag sitta där med putmage och grisnäsa och flina upp mig med chokladfläckar på tänderna.

Såäremere.

Och så sol på det. Men kolla då!


Och en glad Junefjune.