Detta är det bästa vädret

sen gud gick i sandaler: regn, regn och regn och åska. Och blåst och vi har myskläder efter att ha varit i skogen och plockat svamp och nu äter vi i vardagsrummet samtidigt som vi tittar på Madicken. Jävla Madickajäveln förresten, jag gråter alltid när jag ser det, när Abbe blir sjuk och sånt.
 
Nu har jag nämnt gud två gånger (tre med denna) idag. Ska jag bli religiös?

Detta är hur gravid jag är:

bullbakargravid.
 
Sen har jag allt detta tålamodet: minus elva. Sate vad uppretad jag blir på Lisagnäll, getingar, dåliga tv-program, telefoner som kraschar, T som fattar noll, Lisagnäll, Junegnäll, ridlektioner som drar ut på tiden i tusen hundra år. Och sånt.

Olala!

Jag har mutat in mitt revir idag, det på ryssberget. Dvs gått, pinkat, stannat och grinat illa, gått, pinkat etc. Jag har iallafall hållit mig till flytgössel idag if you catch my drift (säger man så?). Strumporna på hela vägen hem.
Ja iallafall så undrar jag vem som liksom lyssnar på Avicii och ännu mer undrar jag vem som lyssnar på såhära skrillex? Alltså när man tränar är det okej att lyssna på helt rubbad musik, fast jag tror jag är en smula för gammal för skrillex vafan jag än håller på med.
Men hörrni, youngsters där ute. När lyssnar man på det? På lokal? Hemma? När man glider ner i ett bubbelbad? Vilken playlist passar det på? Säg nu till tant.

Idag frös jag.

Jag hjärtar kyla och det är sant och med fönstret vidöppet fick jag faktiskt knottror på nakenfisrumpan när jag vek undan täcket.
Igår när jag lämnat på dagis gick jag över bron till skogen och där blåste det galet så då blev det såhär, att även om jag var kokande inombords så frös skinnet lite.
Går det ens att föreställa sig hur varm jag är hela tiden om jag faktiskt tar mig tid att blogga om två tillfällen då jag ryst till? Makalöst.

Varför är det gött att ha brallan såhär?

Alltså vore jag inte gravid skulle jag mest troligt inte gilla att ha mina tajts där uppe vid bröstkorgen. Men som gravid? Mmm, harrlet med hög skärning på alla plagg, även om det innebär att magen packas in i typ sju olika material och det blir niotusen grader varmt.
 
Kolla så glad jag är också. Flin flin.
 
Iallafall skulle jag säkert kunna skriva nåt vettigt men det försvann och så är det hejdå.

Vecka 31!

Ja, det är det nu och går det långsamt, allt. Alltså såhär middagsuttänkningar och att gå nånstans och att städa och att somna om på natten. Det är för övrigt niotusen grader varmt hela tiden, som om jag hamnat rätt från jobbskärselden till hemmaskärselden och nej jag VILL INTE till stranden och doppa mig. Jag. Vill. Inte.
Jag har varit där ändå, barnen har typ badat (Lisa "badar", dvs doppar måhända en tå eller två) och jag har suttit i en solstol och tänkt att Man ska ju bli helt brun när man är gravid, det har man ju hört. Tyvärr verkar inte mitt pigment ha hört tala som det, för jag är kritvit utom där jag är lilafärgad fast det är ju av ansträngning och inte solsken.
 
Bebisen är iallafall typ aslång men rätt mager har jag sett på tecknad film och bökar så innitahelvete och mest om nätterna. Och nätterna ja, de är ju varmare än dagarna och särskilt om man ska sova med amningskudde och det ska man ju, har man ju erfarit sen tidigare fast den här gången är det mest jävligt besvärligt och benen sticks för jag orkar inte raka dem för jag tänker ändå inte knulla och ja det är för fan mest därför man rakar benen, för att bli lite mer liggable mäh sluta låtsas att du rakar dem för din egen skull nu.
Nu måste jag trilla köttbullar iallafall och jag ska äta typ niotusen stycken och sju potatisar och massa sås till och tänka att det ju faktiskt är bra att tjuvstarta lite med kolhydratladdningen för man vet ju faktiskt inte när det kan sätta igång va.
 
Idag ser jag ut såhär, och fiskargubben tittar alltid bort. Det beror säkert på tofsiga ben men vet han vad, det är han som har kukhår i ansiktet sådeså. Ja det har väl jag med iofs, men DET tar jag faktiskt bort.

Man vet att småstaden har en

när man nånstans runt 23 på kvällen plötsligt upptäcker blåljus utanför köksfönstret och ABSOLUT INTE kan gå och lägga sig förrän man 1. luskat reda på vem som äger bilen som blivit stannad 2. spekulerat en lång stund kring vem passageraren är, 3. bara stått och glott en lång stund, gärna med vidöppen mun och en salivsträng hängande på hakan.
Ja, sen körde polisen (min hjärna vill att jag skriver "snuthäcken" alternativt "grisen", vafan är upp med DET?) med föraren, men släppte passageraren och allt blev som en vanlig söndag. Tills! Passageraren kom tomtande tillbaka och PLOCKADE UPP NÅT UNDER BILEN!! och sen Boltade han iväg som ett skott.
Och och sen, sen! Kom polisen och började csia genom bilen med ficklampor och allt och vi som hade upplysningar!

Gud vilken härlig kväll, i småstaden jao.

En gång räcker.

Lisa har sett Madicken. En gång. Idag.
Så ikväll efter läggningen och pussnattsesimorgon ropade hon med panik i rösten: Mamma! Jag har snutte i näsan!
Och ja, det hade hon. Låååångt långt in i lille knappnäsan satt en ganska stor bit avbiten snuttefilt, hopakorvad och uppillad.

Och nu sover hon, utan snuttefilt i näsan, för den gick att snyta ut. Själv pelade jag upp en videkiss i näsan och den kom ut när lillebrorsan var tillräckligt gammal för tittutlekar (när vi lekte och jag skrattade så jag fnäste, då kom den ut videkissen. Och jag vill inte ens prata om hur den såg ut. Jo det vill jag men jag låter bli). Räkna på det, hur länge den satt där inne.

Och T är hemma och imorgon kommer Junisen och bebisen verkar ha lagt sig på tväre. Och jag har städat och kattlådan är nybytt. Ja, allt är i sin ordning, det är så.

Frukostprat med liten unge:

Jag: Hohohoho, kolla nu här vad gott det ska bli med frulle (ja jag gnuggar händerna en del), visst Lisa?
Lisa: Jag ska ha yoggi! Jag ska ha jåagubbe! Jag ska ha knäckebrrrrööö!
Jag: Är det puffar du vill ha?
Här häller jag samtidigt upp fil till mig, öser puffar i Lisas yoggi och börjar helt njutningsfullt ösa hemrostad müsli påmin fil. Åååh vadgott det sk abli, mmm och sicket kulinariskt geni man är va, helt härligt präktig och allt med pumpafrön i skafferiet, jojo (tänk er ett självbelåtet flin här, samt en ganska helig min).
Amen kolla då:
 
Lisa: Men mamma! Varför häller du bajskorvar på din fil?

Allvar,

sen vi köpte huset och inte flyttade in har jag på allvar, på ALLVAR, tittat på hus på hemnet och blivit -inspirerad-. Olala! Nu är det kanske jag som börjar planera tapeter i månader, vankar runt som en äggsjuk höna i affären eftersom jag inte kan välja den perfekta kulören att slabba på träet i taket? Ska det bli jag?
Äntligen ska vi bo helt fint! Eller iallafall bo i ett hus där böckerna står i bokhyllor från ikea snarare än ligger i en stor stapel ute i garaget.

Även kan jag äta detta utan att magsyran bränner trakeotomihål i halsen på mig: Fil. Mjölk. Macka. Ost. Nudlar.
Så det är det jag äter. Vi ses när jag väger 900 kilo, det ska bli ballt.

En liten Loppa

bestämde sig en dag för att det var här hon skulle sätta bo.
T som är samtidigt blöthjärtad och husdjursmotståndare tömde per omgående skafferiet på allt kattmatsliknande, och körde sen till macken och köpte upp ett lager Mjau att ge katten. Sen köpte han maskmedel och sen köpte jag kattsand och torrfoder och nu verkar det som att vi har en katt. Iallafall ett tag, vi får väl se vad Ts allergi säger. Kanske får misen bo på katthem eller så.
Nå, vi vet att den heter Loppan. Så, möt Loppan Katt. Hon är i sanning svårfångad på bild.

En helt helt bra måndag:

lättnaden när fk äntligen svarade mig, att jag får havandeskapspenning. Jag fick läsa pappret flera gånger för att ens begripa vad det stod.
 
Och så andra bra saker: det fanns ett hus att köpa i denna världen! Helt makalöst dessutom - billigt med tillräckligt många rum och helt fräscht och en kamin och området är helt okej. Jo det är det. Villakvarter galore, det går bra.
Och vagnen hämtade jag idag hos fina I, helt galet fin!
Och barnen, åh dessa jädrans ungar som tjabbar så jag blir galen och sen vid middagen skrattar de så Lisa blir helt lealös och ramlar av stolen och jag blir alldeles varm inuti. Vilka ungar, alldeles mina!
Och så har det regnat idag och bebisen i magen joxar och boxar. All is good. Jao.
 
 
Vi var på Hanö förresten i förra veckan. På Hanö är himlen oändlig, sådär som man kan läsa om i böcker. En helt ljuvlig dag.
 
Och så blev det en vecka som heter 29 och det är väl ingen som bryr sig egentligen. Utom jag, men det ger ju jag förstås dän i.

Idag är det såhär

att jag hela tror att alla är arga på mig. Och så är jag helt arg. Och så svettas jag och vill att solen ska försvinna och att det ska regna. Och så är jag helt tjock. Och så vill jag ha glass.Och så har jag ont i ryggen. Och så svettas jag. Och alla är arga på mig. Och vi borde nog städa idag igen. Och så måste jag städa allt i lägenheten inför flytten, helst ska det ske idag tydligen. Och alla är arga fast bara att ingen säger nåt.
Och inatt har jag sovit en kvart i taget, sen fick jag vakna och tänka på saker och titta på tv. Och ridskolan, varför hör de inte av sig? Och sen vet jag inte mer.

RSS 2.0