och sura barn och hej och hå. För June är A L L T fubbigt och MÄNÅÅÅH! och för Lisa är allt Nej! Jag VILL INTE eller NEJ! Jag KAN SJÄLV! Och skriiik yyl stamp kast på golvet.

Och ändå, idag tänkte jag att jag tror att glada barn är världens mest jobbiga ljud. Sate så högljudda glada barn är, och plus alltid ska de jaga varandra och skrika samtidigt och skratta sitt högsta och bara HAHAHA YYYYL KLAMP KLAMP KLAMP.
Och jag bara: Kan ni dämpa er? Hallå, var lite tystare. Amen LYSSNA!! på mig! och så försöker jag göra den där rörelsen, "krympande bokstäver"-rörelsen som ingen unge nånsin fattat för den är för abstrakt och vaddå mindre bokstäver, ska jag prata a b c ellår va?

Ja iallafall, tv räddade mig eller liksom min sinnesfrid kom åter med hjälp av Nickelodeon. Vilket ju förstås är helt oerhört, på min ära.

Det är vecka 23 (?) och allting har börjat lardass-fastna på arslet. Klänningar, kjolar, byxor. Allt liksom draperas uppepå stjärthalvorna och ligger kvar där vafan jag än gör.
Och så har röven även börjat snappa efter saker: duschdraperiet, duschslangen (!!), exakt alla trosor i hela världen. Handdukar. Klänningar. Sånt.

Jao. Så är det, det är detta som upptar mina tankar om dagarna. Det, och choklad. Och glass. Pasta. Lakrits. Glass. Choklad. Kaka. Tårta. Kaaaaaaka.

Det är på håret det hänger. Kanske har 50 % av alla män på Ölands djurpark långt hår. I tofs. Och aldrig har jag sett så många halstatueringsmänniskor samlade på ett och samma ställe heller. Och eftersom det är dagen efter har näsan även fullt upp med alla gamfyllelukter. Alla som dricker sprit borde få gratis tuggummi.

Sånt tänker Junisen på under pannkaksmiddagen (june-gjorda, hon är så sjukt bra på pannkakor!), och undrar varför det är renare hos pappa och varför hon inte får sitta på snedden där men här och hur det kommer sig att man lättare spiller socker på mammas köksbord än på pappas.
Ja, vad svarar man på det? Jag är en slabbedask i jämförelse med miljoner andra kvinnor, eller om man så vill: jag prioriterar annat än att städa mig sinnessjuk i en familj på fyra där det faktiskt är så att bara en person städar regelbundet (oj vad mycket folk vill säga om det här, antar jag: go ahead säger jag, det är som det är här). 
Iallafall känns det fint att det går an att bli jämförd utan att få panik och känna att jag vägt för lätt. Det känns fint att kunna bli jämförd och inte vilja gråta när June tittar bort. Its been a long way och sånt.


Amen kolla då, vilken fin unge!

är när man cyklat som en jävla blådåre genom skog (den vackraste som finns med sprucken sommarasfalt och stengärde hela vägen och ormbunkar och en annan överkörd och helt platt orm och gårdshundar och kattungar och hästar som fnyser åt en) och mark och över stock och sten, med enbart fingertopparna på styret eftersom magen är ivägen och med en snart-treåring i cykelkärran som måste prata HELA TIDEN och bara Va? Va? VASADU? Mamma? VASAAAADUUUU!!! och iallafall, när man kommer hem då och det blir tvätt upphängd i solsken och starkt kaffe i muggen och knäckemacka och sån skit och en bebis som kickar i magen och sådär.
Då är det bara så vackert livet att det sjunger i en.


Och såhär mycket finns det att älska av mig nu (plus en och annan fot och sånt som inte syns).

p.s. Jag skaaaaa ta ut skräpet i hallen, tyst nu.

lärde Kinur mig att äta. Och ikväll åt jag det och nu vill jag till Ängelholm och hälsa på.

I övrigt är det såhär: bra, mätt, sol, tjock mage och en liten bebis som sprallar. Och nektarinsug och ingen visste att jag älskade sura saker?
Och så ofantlig trötthet och ett rent vanvettigt intag av järntabletter och sån där soppig sörja vahettere.. blutsaft. Såäremäre.

kan ägna dig åt om du vill att jag ska spy:

1. Gojsa med sniglar.
2. Gräva i näsan och
3. äta upp det du hittar.
4. Lukta bajskorv.

Iallafall om du vill jag ska kräka slite i min mun. Det fina med detta är att det hänger kvar, för det du har sett kan du inte o-se och därför kan jag återuppleva snorkråkeätning och snigelslick om och om och om igen. Ungefär som andra ältar sin ångest, så ältar jag äckel.
Snor alltså, hur fan kunde naturen bara hitta på nåt så jävla äckligt ens? Helt sjukt för fan.

Jag utmanade ödet och nös när jag var kissenödig.
Utan att gå in på några snubbiga detaljer vill jag bara berätta att jag nu har nya kläder på underkroppen.


Kan man använda knipkulor när man är gravid (obs det är INTE såna där analkulor jag är ute efter)? Och Tena? Förlåt för allt mitt hån.