av Tom Burton.

Inget konstigt, inte konstigare än att beställa böcker som Tim Burton skrivit och illustrerat.

Nu är det jag som trillar köttbullar så jag får såhär mat till hjärnan.

Och nu har jag ställt böcker. Kolla:

och och
Tackskamorgonpasset ha.

Och nu är det visst lite bråttom till skolan.

Idag vill jag äta detta:

1. tusen åter tusen bullar
2. glass i enorma lass
3. smågodis
4. ingen middag
5. potatis med brunsås och pressgurka
6. aldrig i livet omelett
7. ananas!!
8. glass, sa jag det?

Och då är hjärnan såhär snillrik attd en bara: Jaha, men då HAR du ju ätit allt det, usch vatjock du är. Kolla in muffintoppen och här då, här bara hänger det en krans av fett håhåjaja.
Naturligtvis är jag inte tjockare idag än igår, men det skiter hjärnan blankt i. Synd för mig.

Och idag ska vi till tandläkaren med fisjune! Ja jösses.

Kossan.se

när hon vaknade, störtade vi iväg och köpte glass efter att äntjävlaligen hämtat älskade ungen June. Lisa bara: Nomnomnom och så fick hon mat och päron (ingen vet hur präktig jag kan vara är sätter den sidan till) och sen fick hon glass.
Är hon sjuk? Nesch, nu är hon helt sockerrusig och glad som ett helt barnkalas.

Nåja.

Jag har alltid sagt att rynkor schmynkor, vafan spelar det för roll och det är väl fint. Nå, nu är det bara det att jag börjar bli rynkig så det syns. Och jag är då inte speciellt fin i det. Eller charmig. För jag har arg- trött- och bekymmersrynkor i hela nian, inga skrattrynkor eller så.

Kolla här:


Här skulle jag ta en sån här fin bild och skicka till T och bara kolla vilken pingla du har och då blev det såhär. Inte nog med att jag helt sned och inte har nån överläpp, kolla in rynkan mellan ögonbrynen! Yaowza.
Jag vill ha ett sånt botoxparty, vem är på?


p.s. Nej jag skickade inte bilden, sluta är jag 14 eller?

råkkenråll. Eller ingen vet.

Ingen vet. Men det verkar så, för jag är hungrig och ingen mat verkar laga till sig i köket.
Även har jag blivit sjuk. Lite. Eller på väg att bli sjuk är jag. Eller om jag blev utmattad av frysa hund i folkparken igår? Ingen vet. Detta vet jag: jösses vad äckliga folk blir av sprit. Plussa knark på det så är det äckelbingo ål najt lång.

Och, och vad konstigt det är vara nykter som nån frikyrkopräst när alla andra står en decimeter från ens ansikte och ska kramas och bara JIHOO! KUL ATT SES!! för så pratar såna som tagit fylle: med versaler och utropstecken.
Hur som helst, kvällens bästa var Johnny fuzz trio, och det faktumet att basisten tydligen är polis. Mmm.

och när jag satte på högtalartelefongrejen blev Lisan helt knollrig och pussade och pussade på telefonen som en liten galning.
Då grät jag en skvätt, och det gör jag nu när jag skriver det här också.

Håhå jaja.

Så låter det hela tiden, och så kommer Lilla Sur släpandes på träskor, foppatofflor, högklackade lackskor, Ts motorcykelstövlar, rosa rollerblades och gympadojor och alesammans måste MÅSTE jag ha på mina fötter för annars blir det ett jävla liv.
Så det är ett jävla liv och Lisan gör allt hon kan för att lära sig gå i mina röda trätollor fastän hon samtidigt har på sig sina silvriga basketdojor.

Ska hon verkligen inte sova en stund till?

och jag tittar litegrann. Det handlar om föräldrar som spankar sina brats och blabla sådär och jag bara Men sluta, vafan är upp med det där spankandet och hojtandet på barnen?
Och sen, efter ungefär en sekund hör jag mig själv säga till Lisa att; Lisa! Nu. Är. Det. BRA. Med gnället!
I ungefär samma ton som hon mamman på tv.

Ska jag få vara med på Dr Phil? Sitta i finklänningen och gråta så det blir fåror i pancaken?
Nej det ska jag inte, för jag skalade ett äpple och gav henne. Efter mutor, mina vänner. Mutor är skiten. Och den är jag nere med. Ju.

Har en tävling där man kan vinna en sån här fin nalle, till exempel.
Det vill jag, vill så det värker!

Kolla, det här skulle man ju kunna göra en tavla av (minus nappen).

Och kolla in june som ser helt ledsen ut:


Sånt här är liksom mitt bästa, vilket ju i sanning verkar helt rubbat även i min hjärna.

jag och Lisa gör det igen.


Detta är en sanning, sådär ser jag alltid ut. Tur för mig att T är iväg så ofta, så när han kommer hem är han så despo att han skulle ligga med mig om jag så hade blommiga kläder (hans hatmönster, hur rubbat det än låter).
Jag: yogatröja, linne, jazzbrallor, gympadojor, höronpluppar.
Lisa: body (hon är nog kanske för gammal för body?), va som såhär i retrospektiv ser ut som pyjamasbrallor. Pippistrumpprna åkte på utomhus sen.

Nu är det jag som gör mig fin. Fredagsfin ska jag vara hela dagen.

och det är ju lite trist. Att jämt vara trött alltså, det liknar ju ingenting det här.
Iallafall, jag köpte pepparkakor och njöööt av kanske sju stycken på några timmar. Sen sa lilla magen att Jaha, det dä rvar det sista du gjorde i ditt liv pysen, och så bara satte den igång att värka och värka och värka.
Antingen var det pepparkakorna eller så var det rågsurdegsbrödet (surrågsdegsbröd? Nej?) jag köpte och hånglade upp innan idag. Ingen vet, mer än att pepparkakorna nog blir Junes.

* skrivit ett CV
* ordnat iallafall en referent (en BRA)
* bokat tid på vc
* gått 8 km (efter frukost mind you)

Det låter inte mycket men för mig? Oboy, tusen är det.

Frågade June när hon såg denna bilden:


Men det är ju du och jag!, sa jag. Ser du inte det?
Nej jag känner inte igen alls, sa June. Är det när du var ung?

Såatteeeh, jag går och skönhetsslumrar en smula nu då.

som i att hej musiken jag lyssnade på som tonåring.
Varför skriver jag ens det här?

och jag åkte hem och bara VAD ska jag göra nu? Fika med nån? Gå en jevvlit lång runda? Springa en sväng? Sova? Vad? Vad?

Detta: jag städar. Jo för lyssna, jag tänkte jag skull espringa men så gick jag imorse och det blåste så ansiktet nästan slets loss, så då tänkte jag att städ är bra för det är träning.

Amäh för HELVETE. Jag måste ha ett jobb.

Varför det?, undrar du.
Ingen vet. Svarar jag.

Iallafall, frukten inhandlades på Ica bra (ja eller så hette det för tvåhundratusen år sen, nu vetifan) och det gjorde typ alla jag någonsin känt i ungdom också. Det var trevligt, det var bara hejhejhejhej och le stort och vahärligt att vara hemma, tänkte jag. För det är det, det känns skitfint faktiskt och jag börjar nog känna hemmakänslan igen, iallafall mer än jag gjorde innan.
Och så har det varit höst idag, fats lite hittepå för det var ändå varmt fastän det blåste.

Och jag saknar June. Och jag kommer nog må lite bättre snart. Det tror jag.


Denna har jag på ibland när det ska vara lite glammigare. Man kan ju direkt se på mitt ansiktsuttryck att det är glamourama all night long här i min hoods.

Sa jag.


Här är vad Lisa svarade.

Ingen vet.
Detta är vad man kan gissa sig till: jag har en incoming liten höstdepp och jag har det lite svårt med mig själv just nu. Det går över och blir bra, men just nu är det typ sådär bara.

Och som alla år i augusti är jag ovän med solen. Jag vill ha regn och rusk och jeans.

och en nanosekund efter att vi pussat hejdå och dörren stängts rusade jag ut i bilen och grät ögonen ur mig. Det här är stort, en liten skoltjej. En nervös liten nolla som bestämt att hon leka med sin kompis i ettan på rasten.


Den lilla, och nu är hon så helt stor.

p.s. Fan vad sur hon kommer bli om några år när hon inser att jag lagt ut en bild där hon ligger och sover med min datte som kudde. Hohoho.

så har inget exceptionellt hänt.

Vi gick en sväng, jag och Linus:


Eller va, Lisa alltså.

Och jag och June, vi kelades:


Eller typ alltså.

och inte helt otippat har han sovit noll minuter inatt (och det skyller han på mig, jag klättrade på honom inatt?).
Den här gången känns det svårt och jobbigt och tungt, alltså på ett annat sätt. Annars brukar det vara vääähähääldigt skönt. Nu är det mest bara trist, och särskilt för Lisa.

Iallafall, den dagen han åker är så jävla urtråkig jämt, så nu har jag bokat fika hos mamma och sen ska jag baka tusen.. baksaker och cså ska jag längta ihjäl mig efter June.
En vanlig och litegrann ovanlig söndag, således.

min lilla stora starka, roliga, smarta, fina unge. För sex år sen idag var hon ungefär ett halvt dygn gammal och jag var upp och ner, fast i världens mest sällsamma känsla: oerhörd kärlek, främlingskap, fascination - en helt ny människa! En liten person, ett barn! Och dessa läten, små små ljud som djur gör och däremellan desperata skrik och sedan: tystnad och klunkande fnysningar.
Och från det lilla lilla fjunisiga till detta: en sexåring (utan lösa tänder) som kan cykla och som kan simma som en säl och springa snabbt snabbt och berätta roliga skämt och som vill ha massa kompisar för nu är morsan faktiskt rätt trist.

I sex år har jag älskat den där lilla människan, den lilla personen med sitt rufsiga hår och vackra ögon och sin släta hy. Tjejen som är så finurlig och tjatig och pratig och sjungig och gungig och så försiktig och varm och snäll, så snäll och omtänksam och omtyckt.

Lilla June. Junisen.

är jag nu: jag har kommit in på Utvärderingens process i socialt arbete. Oss! med en knuten, som man sa på 90-talet.
Bara 22,5 poäng till som jag ska antas till.

Vafan, det heter väl hjälptes åt med?
Nejmen vad ÄR detta?

Men är det verkligen normalt och i enlighet med djurrikets regler att det finns tvestjärtar på Junes rum på OVANVÅNINGEN? Va? Va? Va?

Så är det, jag skiter i om de är naturens städare. De ska inte städ abort mig, alltså ska de ge fan i mig. Det gör de inte. Jag hatar flugor.


Flugor äter bajs.

som äkta modebloggare posar jag och lisa såhär casual va. Eftersom det är sol har vi klänning. Punkt.


p.s. och jag har underkläder med. Och om nån undrar: ja, det är tusen kilo tvätt i soffan. Jag ska vika den sen. Som i nån annan dag.

* en katt! Åååh vafan.
* jättesmala helt pinniga lår
* en videoaffär, eller dvd-affär heter det kanske?
* en bebis till
* min examen (nej jag har inte ringt ett endaste samtal idag, förlåtmiggud)
* en sketfräck bil
* nya skor (höst) (och motions) (helst ecco)

hela dagen, stora grejer som att byta gardiner (och stryka dem! Fy helvete.), putsa fönster. Dra ut soffan och vara helt noga där bakom. Sånt.
T har gjort detta: grejat med en miniliten moppe, suttit vid datorn. Lekt lite med Lisa. Kört och köpt cola (obs ensam). Varit ensam hemma när jag var hos syster J och fikade.

Och så innan han (obs ensam) ska köra och köpa cola har han dammsugit liksom inuti ett fönster under stånk och stön, detta är liksom det han hjälpt till med. Så säger han: Men gud, vad har HÄNT här idag? Här ser ju förjävligt ut, stökigare än nånsin innan.
Mina mungipor åker ner och näsan upp och jag säger med spända läppar och djup rynka i pannan att: Ja, det har väl inte hänt nånting då, gissar jag?
Och då blir han sur. Jo, allvar.

Vad jag är tänker jag inte ens skriva för det är såhär tja, olämpligt och sånt.

så hade jag bytt vårdcentral. I Hbg tog det mig tusen hundra år att ens få en tid till den vc:n jag var listad på, till slut fick jag gå till sjukhuset för att få hjälp.

Detta händer när man äter mackor: jag luktar smör i ansiktet tills jag duschat. Är inte det konstigt?
Det har ju inget med vc att göra förstås.

att det visst det fanns kompisar åt stora ungen, och bebisen somnade. Så nu är bilen städad och tusen barn har hjälpt mig att diska de där plasttjofräserna i bilen. Och modern i huset är lugn inombords igen - inte en spark i foten så långt känslan kan nå.


Detta längtar jag efter, för övrigt. Idag är det ungefär så.

har jag varit vaken och jag är redan så irriterad på alla LJUD så jag kan krevera. Och så är det tusen hundra grader varmt här inne, fastän det är kallt ute och så SJUNGS det hela tiden, blandat med gnällgnällgnäll och jag vill göra nåt men vet inte vad, och nu är jag neggo men försööök hitt apå nåt som är kul för både ettåringen och sexåringen och där sexåringen inte tillbringar exakt alla timmar med att gnälla. Försök med det, va nej just det det går inte.
Och så ljuden, LJUDEN, jag önskar ibland att man hade såhära barn som förr i tiden när man bara appapp, idag är det jesu lidande så nu ska alla vara tysta och sitta exakt stilla hela dagen: inga konstiga sånger, inga tusendecibels illskrik, inget gnäll, inga bebislekröster, inga ettårskonstantgnällröster heller. Bara tysssstnad och undanplockat och kanske lite kaffebröd till den där muggen med zoegas.
Kan jag få det tack? Nej, jag trodde väl nästan det.

Istället ska bebisen somnas och jag ska dammsuga bilen. Det är typ glammigt det med.

Vet väl alla, att glass är den enda födan som kan räknas när man har feber?

om det inte vore för att hjärnan känns som en röksvamp, såhär svampig och konstig liksom.
Ja det har varit en vakennatt och så kan det vara. Nu ska jag strax lämna June hos sin pappa och jag ska gå ut och gå. Och SEN ska jag sova.


Vi tre hänger ut en skvätt på morgonkvisten.

och där, mitt när jag eldade korv, ja då blev jag och T ovänner. Bra valt tillfälle på min ära.
Helt såhär väsbråk utspelade sig och sen fick jag äta upp alla korvarna själv fast det orkade jag naturligtvis inte så jag stoppade ner dem i pannkaksburken, något som verkade fullkomligt rubbat när jag nu på kvällen skulle diska ur burken och hittade fem skrynkliga korvar blandade med pannkaka och socker.

Nå, det var ju inte så farligt och det var roligt ändå (björnarna är så sjukt NÄRA!) och det löste sig.
Och nu är det samlarmänniskor på tv, åh jag älskar det programmet.

telenor och Andys; det finns inga kompisar hemma till June och min telefon har gått sönder. Igen.
Bra tänker jag att telefonen inte var så dyr. Eller åh, just det. Det var ju det den var.

Igår frågade nån mig: men när är du ledig då, alltså helt utan barn?
Jag svarade: Nejmen alltså, jag har alltid minst ett barn med mig.

Sen fastnade den tanken och ju mer jag tänker på det desto mer panik får jag för när ÄR jag ensam? Tja, när jag är ute och går möjligtvis, en timme då kanske varannan kväll. På ett ungefär. Och nån gång kanske när jag kör ner till stan och handlar. Annars? Alltid alltid alltid med barnsällskap.
Och det gör mig såklart inte nånting, förutom när det blir såna här morgnar med bara gnällgnällgnäll helahela tiden och jag till slut ryter Hejdå! Nu GÅR jag.
Men det gör jag ju såklart inte, fast jag vill.

Så. Jag har suttit på toan och gråtit lite över hur hopplöst det känns just idag, och nu gråter jag lite i köket över samma sak och snart är det nog bra igen.

och det skulle kunna dofta citron och lite vanilj här nu. Om inte mina fötter hade badats i gummiskor hela dagen. Man kan säga såhär, att om man tänker sig citron- och vaniljdoft så doftar det så, fast tvärtom. Med andra ord, det bara vrålstinker fotjuice här. Tåbira, fotsvett. Ja det luktar iallafall så hejdå.

man läser här och skrattar så barnen bara: Mamma? Vad gör du?
Och sen när man skrattar så bara glider haha över i gråt och man är liksom helt i gråtens våld fastän det inte finns ås mycket att vara ledsen över.
Hormontjall alltså, det är lite häftigt ändå.

för några dagar:

* abort skrapning (eftersom jag kom att tänka på en gammal bekant som 1. spred ut i hela bekantskapskretsen att jag var gravid och skulle göra abort och som 2. påstod att han varit me dom minst 20 aborter och att man hade som en dammsugare och sög ut fostret. HAHAHA, vilken jävla luftskalle.)
* celebrity rehab (här behövs väl ingen kommentar heller?)
* adoptera bort barn i sverige (ingen vet)
* elefantiasis (jamen det är väl intressant?!)
* pirinen
* ormen lange
* lisa larsson tax
* hairy pussy (googla inte det om du inte vill få en chock)

Alltså i friggin love google.

vill jag lova, och sjungs och sjungs och sjungs. Om det kan kallas sång när man med monoton röst upprepar samma ord fras om och om igen?
Här är en sång: Lisa fisa Lisa fisa Lisa fisa Lisa fisa Lisa fisa Lisa fisa Lisa fisa Lisa fisa Lisa fisa Lisa fisa Lisa fisa Lisa fisa Lisa fisa Lisa fisa Lisa fisa Lisa fisa Lisa fisa Lisa fisa awimawep awimawep awimawep awimawep awimawep Lisa fisa Lajsa fajsa Lajsa fajsa Lizen fizen Lizen fizen Liiiiizen fizen hogga chacka mamamammamamamamamama

Allvar hela tiden hela tiden, tills jag säger Men June! och då säger hon Oj och sen är det tyst i två minuter och sen startar det lite långsamt igen: Njo njo njo njo njo njo bjo bjo fjo fjo njo njo mmmm lisa fisa lisa fisa..

Jag ska ha lite kaffe till och glädjas åt mina fina ungar och deras fina sånger.

Det här lyssnade jag på när jag var liten. Liten som i att vi bodde kvar i lägenheten, den vi flyttade från när jag var sju. Leroy Henderson och hans cheva och allt var så hemskt och sorgligt för jag visste, jag visste ju att han bara trevade efter sin plånbok men ändå blev han skjuten, polisen sköt av hans huvud så hans blod och hans hjärna skvätte ner hans cheva.
Helst av allt vill jag se skräckfilmer, undrar varför.

jag smyger efter June och studerar henne, och minns genom henne min egna sexåring och hur jag var. Jag iakttar henne och minns hur det kändes när mina bästisar flyttade och jag tänker att Nu kommer hon också få Höstkänslan, den där längtan efter skola och regn och rusk och nya böcker att sticka ner näsan i och snusa i sig doften av.
När hon inte är hemma och jag har junelängt går jag in på hennes rum och andas in småflicksdoften, den jag aldrig vill städa bort, precis som jag måste vara noga med att inte städa bort hennes hemligheter som hon gömt på fiffiga ställen överallt i rummet.

June, min vackra trollunge som spritter av liv och glädje och som kan bli så arrrg och sur så jag ibland måste skratta (oftast inte dock), min fina lilla fis som skrattar åt clowner och som helst bara vill äta spaghetti och kättfärssås (utan lök) eller glass till middag.
Och nu fyller hon sex år, om nån vecka eller så. Sex år som i tappade tänder och tomtetvivel och ingen overall på vintern och gosedjur i hela sängen och snälla mamma jag kan väl få en schäferkaninkatthundhästpåsegodiskattungenycykel och INGEN tycker om mig och mamma vi älskar varandra mest i hela världen.

Älskade lilla säl.




Jodåsåatteeh.. Fisheyekameraprylen är i sanning rolig.

Eller nej, men det här att ta tid, att mäta och se hur snabbt och hur långt och hur många kalorier. Det var ju DET som satte igång mig. Precis som stegräknare gör, så nu är det borta och jag kan andas ut och bete mig som en vettig människa igen.
Eller ja, normalstörd. Eller typ så.

Lisa knallar runt med min behå runt halsen, ena kupan uppe på huvudet, släpandes på en docka som är lika stor som hon själv.
Och imorse hade hon hittat tånaglarna och fascinerades över att hon hade nåt helt konstigt på fötterna, så jag visade mina och bara Nejmenvaf..?

Och jag längtar efter June så jag går sönder.

Inatt drömde jag att jag var hos pappa och fikade bulle på hans altan. Så kom min storasyrra dit och vi pratade lite sådär blablabla och så sa hon: Oj! Jag har ju glömt berätta, kolla här.
Och så tog hon fram ett sånt kuvert man får röntgenbilder i och bara titta där i. Och när jag tittade var det alldeles uppenbart att hon hade typ världens största tumör i ena lungan och hon bara: Haha jaa, KOLLA va stor den är, läkatren bara wow hur har du kunnat överleva
Typ så, berättade hon och skojade bort det och jag grät och grät och grät och hade en sån gråtklump i halsen som gör ont långt ut i hakan och syster M kramade mig och sa Men det är inte så farligt herregud, det ordnar sig.
Och jag tänkte att det här, det här ordnar sig inte för hur ska det kunna göra det, ordna sig när man har en tumörklump som täcker hela lungan och så grät jag lite till och alla tyckte jag var så fånig som överreagerade.

Sen vaknade jag och var helt svullen om ögone. Så min hjärna alltså, hejdå på den säger jag. Ångestdrömmar och skit kan den ju ta och gömma långt långt ner under den övriga sumpen i träsket. Ja alltså det undermedvetna.