där nere och verkligen -tittar- liksom, på mig för jag har varit så hemskt elak mot mig själv en period nu fast jag har gjort vad jag kan för att vara snäll också men det har inte gått så himla bra. Fast jo, samtidigt har jag varit bra på andra sätt, vilket får mig att undra varför det inte går att vara bra på en sak OCH samtidigt på en annan?
Och så tänker jag att motion eller träning verkligen är viktigt för mig, för att jag ska kunna vara snäll mot mig både med hjärnan och mat och godis så (det här är svamligt för jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det).
Iallafall. Bilden där nere, jag tänker plötsligt att jösses, jag är ju vuxen. Med rynkor i pannan (och inte bara bekymmersrynkan, jag har rynkor i pannan som är permanenta liksom) och lite så skrattrynkor runt ögonen och alltså. Det är ju rätt fint. Eller jag gillar det, för mig är det okej och jag tycker det gör att jag ser en smula intressantare ut än vad jag gjort tidigare.
Så då är det såhär: jag har aldrig tyckt att jag varit söt i ansiktet innan, men varit rätt nöjd med magen och låren. Nu tycker jag att jag är rätt söt iallafall, men är inte nöjd med magen och låren.
Yes sir i am a twisted sister.

Och hon skulle DIREKT kolla på barda, världens mest ljudnerskräpande program.
Älskade älskade unge.

inatt. Men varför är min hjärna så sjuk i huvet? Hur som helst så drömde jag att de tudorna jag såg var mindre än de såg ut. Va?
Ingen vet. I sanning är det ingen som vet.

Idag är det lönefredag. Det är såna dagar jag älskar. Nej förlåt, jag menar Ä L S K A R.

sådeså:


Amäh kolla vilken ljuvlig liten tjocksmock - kolla hans hand! Och jag är fadder till honom, den lille stackaren.

p.s. undrar om jag fick lägga ut den här bilden?
p.s. igen: alltså jag har migrän på bilden. Det är det enda jag vill säga om detta.

Se, ner som en pannkaka och upp som en sol och jaja jag har måhända haft magknip hela kvällen och varit helt yrslig men skitidet - nu är jag på gång. Nu är jag jäävlit frisk och pigg och tjosan hejsan fallerallera eller vad det heter.

Jag har även försökt göra en lista på 99 saker jag måste göra innan jag dör, men det verkar som om det är lättare att hitta på saker jag inte vill göra:
1. Äta bajs
2. Ligga med han mig granne som har röven på axlarna
3. Äga en pudel.
4. göra karriär inom typ bandidos (eftersom det är fel att känna hur det bara bubblar hånfullhet inom en så fort man tänker på deras oerhört fåniga system med presidenter och regler såhära okej vi får slå våra egna burdar, men inga andras brudar eller förresten okej bara inga brudar som är skyldiga oss pengar eller typ så, om de inte stör oss. Eller om brudarna är män, då ska vi inte slå dem. Jo det kanske vi ska. Amäh skitisamma, vi slår inte barn. Kanske. Det beror ju på va.).
5. Flytta till eller ens besöka Uddevalla fy fan.
6. Bli tågmästare (vad är det ens?)
7. Delta i en vem-kan-låta-bli-att-duscha-längst-tävling.
8. Bli gravid med en alien.
9. Öppna upp en gammal stock som ligger och skräpar i skogen och äta upp larverna i den.
10. Sitta i fängelse.

Och lite så.
Jag har jobbat! Yehaa.

Jo, jag sitter i mammas soffa (och umgås med hennes katt, fråga inte ens). Och inte bara det. Jag sitter här och sväljer och sväljer och sväljer för att inte kräkas. Så illa mår jag. Och ja, nu ska jag bli lite detaljerad här så blunda om du är kvackelmagad, jag har räserbajs också. Hur, jag frågar HUR är detta möjligt? Va? Jag har ju förihelvete inte träffat några människor eftersom jag varit isolerad i tvåtusen år. HUR är det ens möjligt att jag kan bli dålig i magen igen? Va? VA?!

Kul. Jääääävlit kul. Jag är så bitter så inte ens bittermandel slår det.

men det kan ha varit på håret alltså. Förkylningen var ju ingenting egentligen, sen maginfluensa för Lisa och sen migrän och efter det fick jag nån slags maginfluensa eller så överdoserade jag värktabletter - ingen vet. Men jag överlevde, jag har mått som vanligt idag. Nästan, ingen vet hur trött jag är. Och neggo tydligen, vafan skärp sig nu lilla fröken.

* rynkar pannan
* glömmer bort hur man kör bil
* stavar såhär: bollg, hadikaapade, colacola (blogg, handikappade, coca cola)
* mår illa
* pratar rappakalja

Så om jag träffat dig de senaste två dagarna och gett dig intrycket att jag är en smula rubbat, typ som att jag bor under en pressening ute i skogen och har kottgrisar till husdjur, då är det så att jag faktiskt kan konversera, stava och äta normalt. I vanliga fall.

Bassånivet.

och ideal är väl detta: smalt är snyggt att se på och att hänga kläder på och sådär. Men lite tjockare och mjukt, är skönare att ta på.

Alltså i mina fingrar är det så iallafall. Det betyder ju att jag är knäpp i huvet, det vore ju hemskt mycket enklare om ideal och känsla hängde ihop.

Tjernobyl
Detroit
Överallt där det finns övergivet vill jag hälsa på. Kolla då!


Ja jädrar.

här luktar som om en bajskorv gömt sig någonstans. Detta beror naturligtvis på att Lisa har fått nåt magtjofräs, något jag fick veta inatt vid pass 2 då samma Lisa lagt en helt vit lädda i sin säng. Den som uppfann sån sängplast ska ha nobelpriset eller en oscar eller guldbagge eller vafan som helst. Ett hyllningshångel kanske.
Iallafall, sen dess inget mer kräk med en bajsblöja av guds nåde och jag mår illa. Och June ska åka skidor nästa vecka. Det är tråkigt att kräkas, men dubbeltråkigt om man inte ens är hemma.

Så ser det ut iallafall. Jag fortsätter damma nu då. För det är ju så himla, HIMLA kul. Och jag är inte neggo alls det.

Detta nedtecknas åt mina efterlevande. Kanske mina barnbarn behöver veta sådan fakta? Ingen vet.
Vafan, vänta lite. Ska de läsa det här? Jag som oroar mig för att min chef kanske läst att jag skrivit kuk nånstans. Mina chefer förresten, de är ju två och inte sammansmälta i en enda person faktiskt.

Alltså jag är hemma från jobbet. Barnen är på dagis och skola (förlåtmiggud) och jag har detta att välja på: sova en stund, hämta barnen. Vika tvätt, hämta barnen. Innan dess duscha bort febersvetten från ryggen (soppa är skiten tydligen).

Mitt liv är så svååårt, vad ska jag välja. Stackars mig. Stackars, stackars mig.

har jag sagt att jag inte blir sjuk, att det är psis OMÖJLIGT för mig att bli sjuk. Kuken med, jag har feber. Och mens, OCH T åkte idag, oj vilken bra dag jamen hurra jihoo jippikajee motherfucker som de säger på radio.

Hur som helst har jag fått världsrekordfina sms idag, och ett kort från June:


Åååh, gulle. Gulle!

Är det ålderdomen som smyger sig på, måntro? Jag är så trött hela tiden, på en skala från ett till tio är jag fan uppe och tangerar nio för det mesta. Eller ja, för det mesta åtminstone vid 6 på morgonen, då är jag så trött så jag inte vet om jag är dö.

Nu ska jag jobba så jag begriper inte varför jag står här och bloggar.

kan här beskådas:


Eftersom jag vill äta det här igen ska jag berätta att i den finns banan, hallon, kesella, jordgubbsfil, kanel kanel kanel, bajsfrön och solrosfrön. Och knäcket är sport+, vääääähähähääärldens godaste knäcke. For reals.  Eller nej förresten, det är ju sånt Ryvita som är det. Men det är kanske mer lyx iofs, wasa är såhär vardagsknäcke. Skitisamma!

ingenståns å seda å alla vill dånsa mä me.


Så kan man se att jag känner mig. På Lisa kan man se: vad hon ätit, vad hon inte ätit, inte att hon är avtorkad för tio minuter sen.
Detta är för övrigt den enda av typ 56 bilder där hon inte var ett sudd.

och detta är sant. Ja alltså minus migrän och en annan spysjuka så är jag jämt frisk. Ja, alltså minus när jag är gravid men det är jag ju aldrig nuförtiden. Jag är således jämt frisk och det är för fan skittråkigt. Jag vill också ha såhär lite mysrysfeber och få äta glass dagarna i ända och få ligga på soffan och sova och slippa laga mat. Och sånt.

Iallafall har vi varit och badat och det var fint för jag träffar alltid mitt jobb på badet om lördagarna. Och det är ju bra, jag gillar ju mammorna och barnen på jobbet och plus det är rätt gött att säga hej och småprata lite och sen få gå hem. Och göra middag och inte äta glass eller ligga på soffan och ha mysrysfeber eftersom jag aldrig är sjuk.

Fetaostbiffar. Klyftpotatis. Tzatziki. Sån mat blir det.
Hejdå dagboken.

och crosstrainat och är nu så hungrig att jag skulle kunna äta upp hela galten Åke - och han är inte bara jevvlit fet utan ful också.
Och Lisa har vaknat minst en gång i timmen hela natten, en del timmar ett par gånger. Jag är så trött, så trött men mest är jag rädd för det låter som om hon skällhostar igen. Vi har medicin och så, men ändå. Stackars unge!

I övrigt har min lilltånagel delat sig. Jodå, den bara plopp blev i två delar. Och inte ens på bredden utan längden. Det är, om man säger, såhär bekvämt: minus elva.

* ett årskort på badhuset (obs bromölla badhus där det finns ett (rudimentärt) gym. Kan man ens använda ordet rudimentärt i det sammanhanget? Mest troligt inte men skitidetnu).

Slut.

Jodåsatteeh, sjuka barn överallt och ikväll springtävling fastän nacken värker som vore den stelopererad och ingen middag men muffins och sen mullvadsjakt och sen bebispassning och däremellan två stora koppar kaffe. Jag kommer somna skrivande, så känns det nu.
Eller just det, jag ska duscha och sen dejta. Min snubbe väntar ju!

alltså tidningar då. I en av dem frågade de några kändisar vad de ville bli om de inte varit så klart lysande stjärnor. Och när jag läst färdigt där blev jag förbannad på hon som sjunger i rednecks, för hon bara: jag hade velat jobba som barn, för där tycker jag att det är dåligt med civilkurage och då skulle jag komma där med mitt stora hjärta och röra om.
Åh, alltså. Det finns n Grinchen (jaaa det är klart att det finns såna också
Det gör mig arg att det finns de som tror att vi (eller jag då) som gråter ibland när jag kör hem från jobbet för att jag lider med de stackars ungarna oval kan jag tycka). (<---Jag censurerade mig själv, och detta var vad som blev kvar.)

Män ja ä INT bitter!

det vet jag eftersom jag i vild panik höll på att backa in i en bil på parkeringen där ikväll. Vild panik förresten, det var väl mer såhär, att mina stressnivåer var uppe på rött och det tjöt i en sån ångvissla och hjärnan bara hejdå nu får du sköta det här på en halvdan autopilot tackskaduha.
Så Lisa vaknade efter en timmes sov, jag hörde henne andas fastän jag var på nervåningen och jag tänkte att fastän hon fått bricanyl ringer jag sjukvårdsupplysningen. Och där sa tanten att åk in direkt och då blev det som bomull i hela hjärnan: kläde, ingen behå jo behå för fan ny blöja äh skitisamma packa det istället vänta vad är väskan ska jag ha med välling var är den extranappar! måste ha extranappar och jag ska ju ha strumpor också och mössan varifan är lisans mössa och bilnyckeln och våtservetter och välling och extranappar och har jag kläder skit i jacka ut fort fort fort.
Och så körde vi då, jag och hesa lisa och adrenalin hjälpte inte och doktorn sa att Bricanyl hjälper ju bara om det är förkylningsastma, det är ju inte det här? och stackars Lisa ville att de skulle ta bort alla sina verktyg och jag smygsurfade på mobilen och sen fick hon cortison och sen var sjukhussagan all.
Och på hemvägen lyssnade jag på p1, en dokumentär och en man som berättade om hur hans dotter blivit mördad och att hennes lille son visat sin morfar hur det gick till när man dödade någon. Och då grät jag så det lät. Det är synd om mänskorna, fast mina ungar lever så mig är det inte synd om ett dugg.

för June bara: Jihaa mello, kolla mamma det är DANNY! och så skvätter hon popcorn över hela vardagsrummet i ren sexåringskärlek. Mamma kom och stt här nu, maaaammaa.

Jaja, jag gör väl det då. Lilla fina fisunge.

Allvar, vad är det för en tjofräs den lille doktorn har i pannan? Nu har ju ingen av de läkare jag träffat varit tecknade förstås, och ingen har haft en sån där jävla cd-skiva mellan ögonen. Och ändå, på tusen bilder ser jag läkare avtecknas med den där diskusen i pannan, och ingen tycks veta vad det ÄR?


Ingen vet. Säg nu till mig.

sug mig, säger jag till dagen. Och nu ger jag den fingret också.
Fast kvällen blev bra. Ställt i relation till dagen hade iofs ett syrabad med påföljande kroppsinsaltning varit thumbs up, fast nu blev det en bra kväll på riktigt och allvar, med kalops och härliga fina ungar. Dessutom har jag träningsvärk i ryggen och i gäddhänget, jihoo!

Idag har jag gått (!!), skjutsat, handlat med skjutsmänska, fikat med samma (det är alltså syster J som jag skjutsat), simmat, köpt telefon, snabbvisitat morsan (mest för att hämta tillbaka barnen iofs, men ändå), ätit, skjutsat June till scouterna, lagat kalops, hämtat June (och häpnat över den oerhört kristna kyrkan), tvingat June att duscha, druckit kaffe gånger tusen koppar, ätit igen och igen, diskat, gjort kaffe till mig imorgon bitti, sökt hundra jobb (sk aman verkligen blogga om det nä rman har ett timvik? Förmodligen inte).
Det ÄR faktiskt effektivt för att vara jag. Sådeså. Undrar varför - är det berrocan? Eller är det motionen? Ingen vet. Och ingen bryr sig ett skit.



June: Världens. Världens! Vackraste lilla unge.

säger Lisa oavbrutet. Ibland pratar hon japanska. Och ibland sjunger hon och då låter det såhär: hihomamma didomamma hischhosch.