men det blev inteav. Alltså på en vecka har det inte blivit av, så sjukt vidrigt ser det ut. För alltså jag ska klippa dem eftersom de är helt avbrutna och såna grejer. Men jag tänkte såhäratt jag bloggar om det istället.
Sen har jag en finne i stoket och så orkar jag inte moppa golvet där uppe och det är sol och tvätten torkar på en nanosekund och jag är sugen på frukt och idag kommer T hem och sen var det nog inget mer, hejdå.

jag skulle vila lite, när Lisa ändå sov. Så jag gubbasov på soffan i en timme, vaknade och var sjukt nöjd med mig själv. Drack kaffe, åt en glass, somnade igen, vaknade och var ultraförvirrad (och sjukt sugen på lakrits efter en dröm om kalas där det bjuckades på saltlakrits- och hallonpajsglassbomb (alltså jag tycker lakritsglass är äckligt på ren skånska, med i drömmen tittade jag till och med helt förundrat på skeden och bara herreGUD vilken ljuvlans lakritssmak och så sa jag mmm mmm mmm, sådär som en del gör när de äter och som är så äckligt för ingen kan njuta så mycket av maten, precis som att ingen är så glad att det finns ett behov av att vissla)).
Men även om jag sovit två gånger är det ändå så att ögonlocken måste hållas uppe medelst tvång, så jag ska snart sova. Sån är jag, och snart är jag sånhär också att jag äter järntabletter och bajsar svart. Gutt.

utan jag har bara varit lite halvdöd en skvätt. Alltså inte i EHEC eftersom jag inte varit i tyskland på tusen hundra år, men också för att jag helt övergett kaninmat till förmån för konserverad köttfärssås och kanelbullar och så. Utan det var migrän och det var inte vilken sådan som helst utan en Från Självaste Helvetet och den höll i sig i många härliga dagar. Fyra, faktiskt.


Och så en magbild. Vecka 17 imorgon blablabla snart kommer det en bebis och det är bra.

men det var nästan på håret när jag cyklade hem från jobbet för exakt bara där jag cyklade blåste det som om alla helvetets hundar hade släppts lös för att ..blåsa på mig. Eller andas eller så.

Jag hade tusen saker att skriva men eftersom jag jobbat dygnspass skiter jag i det och svimmar på soffan istället. Haido.

och jag är mkt matt. Inte för att familjen varit här och grillat korv (varför äter man korv? det undrade jag och syster yster M efteråt), för det var bara helt bra (minus choklamuffisarna med hallon i som jag och June gjorde, för fy sate vad mörk choklad är eklit). Men för att jag är gravid, och för mig betyder det såhär, att blir jag väckt 5, ja då är det morgon då.
ÅÅÅH! tänkte jag således vid 5 (till och med INNAN 5!!) när Lisa började säga Eeeh eeeh eeemaaaappe maaaammaaa så att jag till slut fick gå upp och leta upp nappen under hennes säng. Krypa på kalla golv innan göken gal = pigg cilan, så jag gjorde kaffe och hade ensammorgon till 6, då kom barnen.
Alltså det är ju som att jag fött två stycken Gunde Svan? För han lär ju vara uppe tidigt och äta havregrynsgröt och vara helt så på och pepp och vafan man är om man kan skida tio mil till lunch usch fy fan.

Iallafall, så nu är jag trött. Och det regnar och jag kom ihåg att ta in tvätten. Ha! Jag har tamejfan skithög KASAM just nu.

mintgodisar som råkat doppa sig i sköljmedel. Ät inte det. Sköljmedelsmaken vill som aldrig lämna tillbaka munnen igen.

Och nu regnar det! Fan vad gött, då får jag köra bil.

jag tog en magbild igår. Detta är första graviditeten jag känner mig tjock och ful. Jävla idiothjärna, den ska sluta med det NU.


Så jag tog en magbild för att visa mig att jag är fin och inte tjock.
Vecka 14!

Jag har i dagarna sett Palme, min döda moster Desi, Jeltsin och min döde vän Marco köra förbi mig i olika bilar.
Och dessutom har jag sett klarai stå och gömma ansiktet vid en busshållsplats, jag har sett en gammal köttclownsmedarbetare jogga förbi och stirra uppfodrande på mig och jag har vinkat på en gammal klasskompis. Alltså en som jag vet bor i Hbg och absolut inte cyklar runt i Sbg och ser glad ut.

Vafan är upp? Får man hallisar av att svälja flugor?

tycker jag, hur svårt det är att se det andra ser. Som när jag arbetar till exempel, och jag tycker jag gör noll och inget. Jag liksom bara dyker upp, pratar lite, diskar lite, kramar ett barn och skäller på ett annat. Sen cyklar jag hem och gör samma sak hemma och tycker det är obegripligt att jag får betalt för det på ett ställe, och inte på ett annat (minus barnbidrag dåra).
Och så pratar jag med arbetskamrater och de säger. Du kan ju de här mammorna nu, vi behöver dig här och det går inte att ringa in vem som helst och vi ser att den-och-den är trygg med dig, är anknuten och nu kan du väl jobba mycket även om det bara är få kvar? och när vi lägger på tänker jag på de fina orden och känner dem inte. Eller känner dem, för de går rakt in där de borde få bo, det gör de. Men jag vet inte vad jag -gör- liksom, som föranleder berömmet. Och det är synd, för det vore så skönt att kunna titta på mig och säga att Jamen det där gör jag ju bra, det där blev ju toppen och det blev det för det här är jag bra och kan.

Det är synd, tycker jag. Och för övrigt är det precis åhär som jag förutspådde förra sommaren: att jag denna sommaren tycker att jag var jättesnygg då. Till mitt försvar förra sommaren så försökte jag verkligen och tyckte jag var ganska fin och så, men först nu ser jag HUR fin. Ha! Ironi at its best.

det har varit en synnerligen fin dag.
Med mitt jobb är det såhär, det är liksom på eller av. Antingen stormtrivs jag och bara moah! moah! moah! jag älskar alla! eller så bara Nu måste nån fort som fan skjuta mig i benet eller här, backa över det lite så jag slippe råka dit.
Idag var det på, helt bra.

Jag skulle egentligen skriva om nåt annat, men glömde vad det var så fort jag började skriva så skitisamma.

som passar mitt lardass: noll. Alla har blivit sådär så att de glider upp och glider upp och glider upp så jag kalsongrycker mig själv när jag rör mig.
Det är som att mitt arsle mobbar mig. Vilken jävla röv.

Jag arbetar utifrån den teorin nu iallafall, för två dagar i rad åt jag thai, två dagar i rad mådde jag som om jag druckit en 37:a äppelsprit dagen innan (nu kom jag att tänka på när vi började vår suparkarriär och var tre fnissiga tjejer, ibland fyra som delade på en 37:a. En klunk till dig, en till mig, en til dig nej vafan du tog ju TVÅ?). Ja iallafall, den här tesen måste naturligtvis testas. Fem, sex gånger till iallafall.

att den kan dra. Innan den drar kan den suga mig.
Jo för såhär fint och bra har det varit idag:

* jag fick stiga upp 5.
* det fanns ingen mjukt bröd
* korven till knäckemackan var torr
* det var så sjukt jävla jobbigt att cykla till jobbet att jag blev arg på mig själv
Sen var det okej flera timmar, tills:

* jag handlade i Näsum, i den affären som luktar itvättad gammal tant och där nånstans
* tappade jag min plånbok fast det
* märkte jag inte förrän jag redan hunnit köra hela vägen till Lerjevallen, så då
* fick jag köra tillbaka till tantluktsaffären i Näsum igen men
* de hade inte hittat den så
* jag fick köra tillbaka till Lerjevallen igen och inte köpa korv. Utan äta bondagekex till lunch (obs fatta traumat för en gravid).
* skulle tröstäta kinamat ÄNTJÄVLALIGEN men då var det stängt och dessutom
* blåste det tammejfan orkan när jag cyklade hem plus en geting körde in i armen på mig så jag fick ett blåmärke (nej men nästan).

Så den här dagen: häppåre.

* tarmplack
* hairy pussy
* placenta
* slempropp
* muncancer
* cancer
* dåliga tänder

Inget av det kommer göra din dag bättre. For reals.

ser det ut såhär:


Och det är ju verkligen inte obehagligt på något endaste sätt eller vis.

Luciatåg en torsdagmorgon, och bolibompa på tv.


Och ja, gummistövlar på. Såklart!

man kan äta på en dag?
Ingen vet, men här är nummer fem:

Detta är det bästa med att vara gravid, såhär i början precis blir brösten så jävla snygga. Alltså jag har så snygga bröst i detta nu att jag har tagit bilder på dem. Fall ifall jag någon dag får för mig att operera de där sorgliga slappa bladen jag ickestoltserar med mellan graviditeterna, då är det exakt såhär de ska se ut.
Det är som om mina bröst för 15 år sen har bestämt sig för att gästspela en smula (en smula blir det för snart har de vuxit förbi snyggfasen och istället blivit monstruösa, för att inte tala om vad amning gör med dem fy sate) och åh vad välkomna de är. Jag har klyfta! De är liksom helt tunga, och när jag ska sträcka fram armarna kan jag känna brösten på sidorna av armarna, precis som en 15-åring.
Fram med en svalejävel, här ska häckas! Så säger jag varje dag när jag tar av behån och speglar mig i olika vinklar (obs hela tiden så att magen inte syns för jag vill ju låtsas som att jag är så smal överallt med såna bröst liksom).

Jag önskar att jag vore helt rubbad, för då kunde jag lagt upp en bild här och tagit emot folkets jubel. Nu går ju inte det, så nu får alla bara tro på vad jag säger istället.

Alla som varit gravida eller för all del alla som bara låtit cykeln stå och kanske ätit lite väl mycket formfranska och lite väl lite morötter. Alla dom vet vad jag pratar om nu, när hela mag- tarmpaketet en dag säger att Nä, hejdå. Vi tar semester nu. Och så packar de väskan, tar på nattmössan och dito särk och så bara stänger de ner hela maskineriet och går och lägger sig.
Den känslan, när man en dag (det går rätt snabbt) inser att det inte ens kurrar i magen längre, därför att det är semesterstängt där. Hela fabriken är nersläckt och mörkt. Det händer ing-en-ting, all mat som tuggas och sväljs bara packas ovanpå på varandra som ett jävla mat-tetris från helvetet. Och så springer man på toa stup i kvarten, inte för att det trycker på men fall i fall (plus allt vatten man plötsligt bälgar i sig (för vatten smörjer upp tarmarna och det vet minsta småunge. Väl?) gör att blåsan blir överaktiv) och det händer ingenting. Ing-en-ting.
Det är mycket svårt att vara glad och tjosan och hejsan när hela mittendelen av ens kropp är tvärfull av bajs och mat som inte vill varken upp eller ner, det är faktiskt väldigt svårt att uppamma nån som helst slags förtjusning över livet i stort när man inte fått lägga en kabel på kanske en vecka. Man blir för fan skitsur (men inte i magen, nej för om allt är stängt och tyst och stilla där, då fiser man inte ens). Detta bajsbesväret går ut över hela familjen, man får en bajshelg. I ordets sämsta betydelse.
Iallafall, syster M kom hit med laxoberal och sjöng dess lov och jag tänkte att jojo det är väl som med Lactulos, mycket buller för tomma tunnor och nu blir det bara fisorama för hela slanten. Men Laxoberal alltså, världens allra bästa bajsmedicin: 10 (kanske 15) droppar igår, och sen prankade jag mig själv när jag körde hem till mamma och drack morgonkaffe ch plötsligt hörde hur en änglakör började sjunga: det är dags att baaaajsa.

Jag har således bajsat. Lisa sprang ut från toaletten i vild panik; LOTTAR BAAAJSCH mamma! Lottar bajsch! och jag skrattade hjärtligt; Jaaa! Det GÖR det Lisa, det GÖR ju det!

Laxoberal alltså. Laxoberal. Tänk er ett litet sånt svart fäjsbuckhjärta här nu.

varifan får man rabarber ifrån? Alltså är det frön? Eller köper man månne en liten planta? Hur gör man? Hur? Huur!