och de brukar ju vara lite roliga retrospektiv, men inte så kul när de väl händer. Jag retar mig alltså så jag jävlar snart smäller AV. Till exempel får jag mail av olika spexare, nu senast helsingborgs teknisters julspex. Eller fest eller vafan vet jag. Jo fest var det nog, eftersom de har en oerhört obehaglig vana att stava allt med ph. Alltså var jag inbjuden på glöggphest. Phest!

Och så retar jag mig på Björn Ranelid. Han slår an en sträng inuti mig, och det är ingen sexsträng eller så, utan en snälla-kan-jag-bara-få-klappa-till-honom-litegrann-sträng. Jamen kolla då. Björn. Ranelid. Som Ulf Lundell fast värre, eftersom en del Lundellåtar går an att lyssna på. Ranelids prosa - not so much.

Nu ska jag släppa ner axlarna och läsa lite om etik. Vafint och vatrevligt.