Efter tre veckor

ska han åka igen, imorgon bitti. Och just nu är det ingen fara på taket, utan snarare tvärtom för allvar. Det är inte ens så vi kan sitta på baksidan i solen och störa oss på varandra, utan vi får vara inomhus. Och allt är inte stör vafan, men tre veckor och så intensivt. Alltså folk skiljer sig efter semestern på sommaren och det fattar man ju lite varför det är så.

Och jag är dagvill så jag är en dag före alla andra och fattar inte varför jag får fredagsbilagan på en söndag och så. Men det är ju lördag tydligen. För mig kvittar det.
Och nu - isterband.

Kommentarer
Postat av: johis

Kärleken växer med avståndet. På nåt vis har Du det bästa av två världar. Singelfrihet ( ok, ej maxad) och Tvåsamhetssnuttegull. Du kör 100 av båda periodvis. Låter riktigt eftertraktansvärt (vore de små barnen ej så galet krävande ibland..)

2010-04-11 @ 20:05:21
Postat av: c

Ja, många gånger känns det som det bästa av två världar, andra gånger är det så jag vill hoppa i sjön. Det bästa är när jag vet exakt hur det ska bli med schema och så för honom, då är det easy peasy oftast.

2010-04-11 @ 20:46:54
URL: http://cilanpilan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0