så långt ögat nådde när jag vågade mig upp en bit i skogen idag. Däremot var T vild och galen av surhet när vi väckte honom idag. Och jag då, som var ute och gick kvällsprommis och snubblade över exsambo J och hans tjej och inte stannade. Vänta, jag säger det en gång till: Jag. Stannade. Inte.
Åh, jag skäms ihjäl, sen fick jag smsa och säga att jag fick brainfreeze.

Så. Inga grisar, och inte heller någon lapp där det stod när gratisprommisen börjar imorgon.
Och min mage alltså allvarligt talat. Det får vara bra med det här massiva kolhydratsintaget. Allvarligt, det är ju för fan inte som att socker är heroin eller? Jag tror jag kan sluta äta godis varenda dag (och sluta tänka att: Äh, det kan jag äta, bara idag också. Jag GÅR ju faktiskt.), och äta typ.. morötter istället för spaghetti. Ingen vet.

Nu ska jag äta knäcke iallafall. Jag GÅR ju faktiskt. Varje dag.