Igår blev jag moonad
Just det, sen blev vi inlagda, men det var inget farligt och det är bra. Barn är ju bra på det viset, de har träskalle. Och sen fick hon feber och det har hon fortfarande och det var så konstigt, för jag var liksom inte ens särskilt rädd.
Såhär såg det ut på kirurgakuten (!!).
Och såhär på rummet (bilden är smygtagen eftersom ärkesköterskan tydligen var helt en rabiat teknikmotståndare).
Här: på väg hem. Med feber nära kokpunkten, därav den dystra minen.
Nu är vi alltså hemma, och har till och med varit på jobbet en runda eftersom det var såhära avslutning för oss idag. Jag fick tulipaner och tårta och handledare K fick en bok av mig som hette Hitler och det blev han döglad för (jag vile ha den själv) och nu är vi hemma och det verkar som om jag ska sova en skvätt. Okej hejdå.
Men herregud! Lilla gumman, krama henne jättemycket från oss! Va har hon gjort? Hur är det med febern?
Undrar också! Vad hände?
Hon slog en volt från en stol och landade på huvudet. Typisk småungegrej liksom. :)
Febern sitter där den suttit sen igår, och vår alvedon gjorde inte så mycket för att ta ner den. Sjukhuset hade hästamedicin som bara plopp hejdå febern.
Men lilla pluttisen då! Tur att barn är så tåliga som de är och inte går sönder var gång de slår sig.
Njursten är apjobbigt och jag är inte gravid denna månaden heller. Mögel. Nåja, jag gläds åt dina mag- och lårbilder istället och anmäler mig raskt som barnvakt när ni flyttat närmare.
Taget! :)
Jag visste inte riktigt att du ville vara gravid, sånt fattar aldrig jag. Hoppas det blir snart då, snart som satan.
Men åh, lilla!
