Ett mycket litet, fjunigt bakhuvud

har jag lystet stirrat på idag, med tårarna på lur. Lyssnat på de där ljuden, puffarna och ynfarna och mjauen och sett en liten liten röd hand vifta långsamt i luften. Små fötter och ofattbart små tår och det var inte mina och åh jag är så ledsen ikväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0