Det blir helt bara krystat och jag bara ångest ångest jag borde blogga. Och det är verkligen dötöntigt för det är liksom bara barn, barn, barn istället för girls, girls, girls eller så och vem fan vill läsa om att min mage blivit rundare och att vi ätit frukost kl 6 varenda morgon sen tidens gryning och att världen är vacker när jag vaknar runt 1, 2, 3, 4 och kissar (man blir pinkig av att vara gravid plus att min blåsa ev är överaktiv pga massivt vattenintag pga sjukt hett sovrum)? Nej men exakt, ingen jävel bryr sig.
Så nu blir det såhär: hej, jag tänker inte lägga ner men haja att det blir glest mellan skriven.

Såhär rullade vi förresten i förra veckan. Det betyder nog denna veckan förresten:


June (eller Regan, ingen vet?) tappade hundratusen av sina tänder och var ÖVERLYCKLIG. Och jag glömde agera tandfé. Eller hann inte, vilket som. Jag somnade iallafall och på morgonen kom June ner och grät ut sin förtvivlan över att tandfén struntat i henne. Eftersom jag är helt slug sa jag att tandfén (tror barn på allvar på tandfén? Nej?) nog inte kunnat komma eftersom det varit en Rasande Storm på natten. Således kom tandkärringen och lämnade trettom spänn i kulor och märkligt nog ett paket pokémonkort under kudden. Som kompensation. Va, sicken sjylle burre.


Och sen hälsade vi på syster M och barnen badade i deras pool. Ja, Lisa är jämt och gräver i min urringning. Hon är helt sjuk; helt ofta grabbar hon tag i patten och hojtar MAMMAS! Här nöjde hon sig, tackolov, med att hålla sig lite bara.

Iallafall, hejdå nu ska jag äta för det är säkert tjugo minuter sen jag senast nibblade på nåt.