är faktiskt ändå ett framsteg. För några år sen såg jag tre minuter av en himsk film och sen fick den stängas av (av någon annan, dvs den som vågade gå fram till teven, alltså inte jag). Igår började jag se Insidious, och idag såg jag till slut klart den. En smula mödosamt filmtittade kan tyckas, men sånt är livet och det var faktiskt en helt härlig rysare. Jag rös på riktigt! Och slog handen för munnen (men sluta, hur fan gör du själv när du blir rädd då? Nej just det.) och allt. Iallafall, se den. Det måste inte ens vara en regning dag (fast det underlättar ju själva måste-vara-uteomhus-hela-tiden-ångesten)


Läskig tant. Obs inte jag.