Midsommarhelgen

har utfört mirakel med mig och mitt helt overkliga sömnbehov; flera dagar har jag på allvar varit uppe längre än till 22. Alltså igår somnade jag nog inte förrän det blivit nytt dygn, vilket är första gången på typ fem år det händer. Eller ja, nästan iallafall.
Och! Och! Efter att barnen väl lagt sig och sånt, då orkade jag diska. Förvisso efter att ha kaffedopat mig, men ändå.
Fast nu börjar jag förstås bli ganska mör. Det är kanske dags att ta angry birds i näven och hasa till sängs.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0