Såhär ledsen är jag för det: noll. Fast jag ville gå förr i tiden, när jag var ung och vacker. Fast jag tycker ju det suger hästballe att gå på konsert förstås, vilket min konsertlista vittnar om: Lasse Winnerbäck tusen gånger, Louise Hoffsten (allvar!), Partypolarna (det kanske inte räknas). Sen har jag konsertsurfat på rockfestivalen: motörhead, blue öyster cult, sinn fenn.. sen vet jag inte mer. Jo alice cooper som var 130 cm lång. Och så Di snajder (sluta, det uttalas så).  Och och! Eva Dahlgren som var huvudakten och så Robyn som var hennes sidekick så det var ju en skvätt sen om man säger.
Så, slut punkt.

hela nätterna är ångestångestångest med vampyrer och jordgubbsbitar i halsen och drunkningar och en bebis som kryper runt på golvet farligt nära trappan missinassen.
Varför varför, när bebisen väl sover vore det väl på sin plats om jag bara ramlade rätt ner i sovkoma? Tydligen inte. Plus att jag väcks av att T snarkar, andas helt högt och konstigt och pipigt och ligger och rafskliar sig och rör sig och inatt blev jag väckt av att han lyfte upp mig för att se om hans öronploppar låg under mig, och sen kröp han över mig, på min fot så den blev så helt blå och platt som en kalle ankafot.

Men dagens fråga är ändå den här: är det farligt att äta krita? Lisa har ätit upp en hel sån ask med gatkritor snart.

eller vad det heter när man går sen springer sen går sen springer, och jag är fan helt frälst. Men liksom, det finns så mycket spring i benen att jag springer fastän andan säger att nej jag ORKAR inte mer så vill benen ha mer och mer och då får jag ju springa. Lite till. Sen gå och nästan kräkas, nästan bara för det räcker med att spotta ut det där sega spottet och sen kan jag springa igen.
Mitt bästa skulle vara att springa rätt ut i skogen kanske på en liten liten stig och hitta nya vägar. Då skulle jag kunna springa som ett barn, i evigheter bara för att det känns så skönt.

I övrigt är det torka i bloggen pga av sol och kärlek och sömn och barn (de ryms ju i kärlek såklart).

Sovbarn, en June som säger att Mamma jag älskar dig mer än du nånsin kan tro och en söt grannhund som voffar vänligt när jag plockar ner tvätten i ljummen kväll. Det är bättre.
Och en man på väg hem och jag ska snart gå och duscha i ett alldeles tyst och ensamt badrum - ingen bebis som kletar bajs nånstans, ingen sexåring som frågar Mamma varför är dina dattar så platta, mamma varför ser din snippa ut så med hår, mamma mamma mamma mamma.
Tyst och lugnt och mätt mage och så kanske jag till och med kommer komma ihåg att fila naglarna och sånt.

Synd att jag glömde köpa godis i affären innan. Alltså för tuggumina var goda, men det är ju inte som att det är choklad. Fast vid kris finns det en chokladpåskhare att tillgå. Äckligt, men ändå.

efter att ha smällt igen ytterdörren så rutan nästan ramlat ut, att jag är typ där igen. På gränsen, preciiis precis på gränsen att bryta ihop och bli tokig. Alltså där magen ska sitta, där är ett bara stort jävla hål och i halsen är det en klump hela tiden och hjärnan bara: nejmen jag ORKAR faktiskt inte en dag till.
Fast det gör jag ju.

Och inatt när jag äntligen äntligen skulle få sova. Då gick det inte, jag låg och snurrade som ett jävla grillspett runtruntrunt och hade ångestbilder: june som dök i vattnet och inte kom upp och var ska jag göra av Lisa då för jag kan ju inte bara sätta henne på kanten till bassängen utan måste ju ge henne till nån kanske jenna? nej helst nån vuxen eller kan jag be nån annan dyka i efter henne nej jag vill rädda henne själv såklart kanske ska jag ha henne i famnen när jag hoppar i, bebisar håller väl andan per default eller nesch vafan är jag för en mporsa, tänk om june har panik och ska dra ner mig också då kan ju inte Lisan OCKSÅ dunkna så varifan..

Sen idag vägrar hon sova, Lisa. Hon har sovit i tjugo minuter och nu ska hon inte sova igen och jag blir så satans arg så innan när jag satt alla i bilen och inte hittade min plånbok fick jag gå in och skrika i köket.
Jag behöver för fan hjälp från nån inom psykiatrin. 

kommer jag blir riktigt, riktigt otrevlig. Faktiskt tror jag redan jag är där, jag känner mig i sanning obehaglig.
När hon väl begripit att det inte blir någon välling om nätterna, då sitter hon upp i sängen och bara eeeeh eeeeh eeeh och nu imorse fattade jag att hon nog hade ont i magen eftersom jag fick en blöjpresent på typ åtta kilo. Men att vara vaken 23, 01, 03 sen helt mellan 3.30 och 4, sen 5 igen och sen var det morgon vid 6. Jag är så arg så jag smäller av tammejfan.
Arg och ledsen, för så blir jag av att inte få sova.

Eller så bara äter jag nåt till kaffet, det kanske kan vara nåt sånt. Att magen bara okej. Okej, drick du ditt satans kaffe men jag tänker ha mat i mig då eller så spyr jag.
Idag har jag vägrat ge barnen glass. Sen vägrade jag ge dem kex. Och lyssna att det var okej, det var ingen som bröt ihop och ingen som yyyylade och ingen som bara GEE MIG SAAFT utan de sa att jaha nej då tar vi väl vatten då.
Vafan? Jag blir lika förvånad varenda gång. Och varenda gång funderar jag på hurifan jag kan få lov att vara förälder ens, jag som bara jamsar med som en jävla stolle och bara Hmkay, säger du det så.

Eller riktigt så är det väl inte, men många gånger känns det så.

Och June alltså, jag är så stolt över henne att det kommer klump i halsen och allt. Hon är så klok så klok, jag fattar inte hur hon kunnat bli så bra. Lilla fina människa.

med hjärnan egentligen, om man 33 år gammal får gå omkring med en tuss papper nertryckta i trosorna för man glömt köpa mensskydd? Eller glömt, jag har skjutit upp det tusen gånger för det är så tråkigt och dessutom plockade jag ner inkontinensskydd en gång från hyllan så folk såg och trodde jag pinkade ner mig när jag egentligen bara blöder och nu har det blivit ett -trauma-.
Ja, sen när jag börjar pinka ner mig ska jag missionera om det, men nu vill jag inte.

Papperstussar alltså. Är det ens möjligt att bli såhär obekväm? Jag går som en jävla trana och de verkar ju onekligen ha en del skav på fittan. Tranorna alltså. Även manstranorna ja.

ute. Både gödselbajs och så hundskit eftersom min trädgård är omgärdad av hundträdgårdar och hundägare låter tydligen sina hundars skit ligga kvar i gräset och jäsa till sig och osa osa osa! så näsan bara viker sig.
Skit är skit är skit, säger jag. Sånt plockar man upp efter sig, eller efter sin hund då.

Jag har fått mens och tydligen fått nåt tjall, för NU är jag så irriterad att jag vill slåss.

händer det grejer i kroppen. Eller det hände nog redan under graviditeten, men sen blir det nån annans skinn man bor i. Efter förlossningen, man bara Men vem ÄR den här tanten som schlorp har dragit sitt skinn över min sköna ungdom? Och fjaset är tusen gånger större och man kan inte knipa av kissestrålen (obs detta är ju som exakt nyförlöst, och eftersom jag vet att alla barnlösa undrar hur det står till med knipet men inte vågar fråga så vill jag svara att jotack knipet går bra och musklerna drar ihop sig och nej det är inte nån skillnad efter ett tag. Har jag fått berättat för mig, jag vet ju inte hur jag känns. Och här, här känner jag att det blir så detaljerat att det inte är riktigt okej) och brösten, herregud brösten. Ja, de är rätt sorgliga nu mina brön: små fast det är jag ju van vid, men de har liksom vissnat. Högbystad? Not so much, mina har inte så mycket innehåll att de ens går att trycka upp, för då blir det liksom såhär upptryckt men veck.
Det jag ville komma till var detta, att jag känner min ägglossning numera. Det har jag inte gjort innan, inte alls och jag känner så sjukt tydligt när mensen ska komma. Inte som i att det gör ont utan jag känner att det händer grejer där inuti.

Nå, på facebook kan man ju skriva vad man vill i sin statusrad, så då inspirerades jag av nån annan och skrev att Hej, fråga mig vaaaad du vill så ska jag svara ärligt.
Noll frågor kom, och jag vet att jag en gång sa samma här i bloggen och då var det några som ställde lite frågor helt pliktskydligast för att vara snälla. Här ser jag ju nu varför. Det finns inget kvar att fråga om.
Men dåså, då kan jag ta på hybrishatten igen. För en sekund där trodde jag att min person inte var så intressant. Herregud. Herregud!

Den ena väcker mig gång på gång, minst varannan timma hela nätterna. Den andra saknar jag som en borttappad kroppsdel. Fast om inte ens en timme är hon här! Och den lilla mänskan, det ger sig nog. Och det finns mängder av kaffe.

jag kan inte gråta för då får jag huvudvärk. Och som jag gråtit, jag har fått dricka tusen glas vatten för att vätska upp mig. Jag är inte romantisk sådär till vardags, men ååh bröllop. Jag är en sucker för bröllop.

Själv har jag inte gift mig idag, men kollat upp hur man gör med hindersprövning. Och hört mig litegrann för om H.B. skulle kunna viga oss, och det kunde hon (eller det ville hon) så egentligen är saken biff.
När jag gifter mig, den dagen ska jag äta arton bitar tårta. Minst, sate vad jag är sugen på grädde och jordgubbar och sockerkaka och maräng och grädde grädde grädde. Och jordgubbar!
Och jag vill ha en färgglad bukett. En spretig passar mig tror jag. Och en klänning jag hittade på odd molly (men vafan, när man gifter sig kan man väl få köpa ett endaste feset plagg därifrån?). Så, färdigplanerat tackskajagha.

ska jag tydligen dö i idag. Häll-vätte! vad jobbigt det blev efter ungefär tre minuter. Det krävdes en monumental övertalningsansträngning från min hjärna till benen för att stå kvar och.. crosstraina. Jamen vafan gör man på den  då? Springer? Cyklar? Hoppar? Ingen vet. Benen hälsar att de skiter i vilket, de är möra oavsett vad jag kallar det.
Även har jag lämnat i min splajs nya och svinsvindyra telefon. Och snart har jag lämnat in Ts nya telefon också (för, obs, FJÄRDE gången) och så ringd ejag kundtjänst och sa att Nu anstränger jag mig hära för att vara trevlig och vi vill ju vara vänner, rajt? Men nu vill jag bli kompenserad, eller min sambo då.
Då säger kundtjänst: Ja, men då måste han själv ringa.
Jag säger: Men det gör han inte, han är en tönt plus aldrig aldrig hemma.
Kundtjänst: Han måste det, vi måste ha hans godkännande.
Jag: Men jag kan få en fullmakt eller så att göra det.
Kt: Nej det räcker inte.
Jag: Men om han är STUM då?
Kt: är tyst en lång stund, och säge rsen: då vill vi ha papper på det.

Ja, för alla som inte kan prata har ett offiellt papper, en liten lapp de fått av farbror doktorn när de ska bevisa att de inte kan prata.
Hur som helst, T är ju allt annat än stum. Han ska ringa in, om det så ska behöva ske under vapenhot.

Jo, för när ska man annars ha tid att göra sånt där man liksom litegrann måste (det finns inga måsten! Nej men då kan ju du skita i att man måste äta och bo och gräva en grop och ligga i en den och suga på dina tår. Gör det och se hur många vänner du får) som typ laga varm mat eller betala räkningar eller lämna sin sin mobiltelefon på lagning? Nej just det, inget riktigt vettigt blir ju helst gjort det össolar.
Alltså kan alla bara sluta klaga på vädret nu tackskaniha.
Plus plus: ens hjälper det inte att klaga! Bara så ni vet. Det hjälper inte, det blir inte mer sol för det.


ett litet moln som jag googlade fram

Speciella som i att de är jinxade. Detta är en sådan dag, en jinxad jävla dagjävel. Här kommer det:

Jag sprang en runda på morgonen. Det var gött, minus att jag fick en blåsa på fingret. Den blev apstor och sprack och sved ja jävlari. Nu är jag ju inte 5, så det var okej. Egentligen.
Sen ringde det ett par gånger, men telefonen bara Nejdu, jag bestämmer vem du ska svara och inte så hejdå på dig. Jag bara Hä, jag ringer sen då. Och så var den såhär, bytte låt av sig själv och sånt. Och det gjorde den ju för att den var trasig. Min htc desire, en telefon som kostar kanske en miljard och som jag haft i en vecka eller två. Den bara plopp hejdå nu går jag sönder; hadet.
Det var ju trist, men jag var fortfarande vid ganska gott mod eftersom jag hade trumf på hand: min sony ericson hade precis blivit lagad och kommit till posten - jag kunde ju hämta den (och det blev roligt när jag gjorde det, för jag hade inte Ts leg (telefonen står i hans namn) men jag provade hämta den ändå, och 15-åringen i kassan bara Mja jag vet inte om du kan hämta den.. fast äh! Jag vet ju vem du är. I love min lilla stad). 
Sen. Sen funkade telefonen som den skulle i några timmar. Och sen bara nej usch, nu ska jag också vika hädan hejdå.
En NYLAGAD telefon! Helt NYLAGAD! Bara plopp så gick skärmen sönder och gjorde myrornas krig.
  
Och kundtjänst på telenor, håhå jaja. Jag blir arg bara jag tänker på det så jag gör inte det.
Hur som helst, sen kärvade datorn eller knapparna på den, Lisa bestämde sig för att gnälla miljoner så jag fick bära henne exakt hela tiden och fick ont i ryggen. Och en sjukt stor spindel gjorde såhär upp med benen-hotfull gest mot mig.
Och ingen har klätt på sängen och ingen har köpt godis fastän jag var i affären innan.

Men ändå. Och bästa idag: jag träffade junisen!

Här har vi den sången jag har fått på hjärnan idag. Sjungs med olika röster, exakt bara den frasen. Gode gud, gör så ingen kommer på besök.

Okey!

Jag har städat ovanvåningen. Det var himskt för det bara kryllar av spindlar (alltid när jag skriver kryllar tänker jag på kryll eller krull eller vafan han kallades för, och att han hälsade på mig i Hbg och det var sådär och till slut blev det sämre än sådär och då fick jag be honom åka hem, JAG! som är så satans rädd för konflikter bara: Nu tror jag du har gjort ditt här, hejdå. Sen hittade jag honom på facebook och nu är han gift med en jättesöt tjej och typ spelar golf på slott i skottland (hallå?) och verkar exakt lika tradig som då. Vafint att liksom få bekräftat att jag gjorde rätt i att kasta ut honom.) och dammsugaren suger ungefär lika mycket som en fön. Alltså som en fön blåser, den blåser ju bara pyttelite, tänk om man liksom reverserar fönblåset till sug - där har du dammsugarsuget.
Ja och nu ska jag städa här nere. Och innan gick jag en mil. Och till middag åt jag köttfärssås för tredje dagen i rad. Och sen en hello kittyglass.

Jag ska fan gå ut och lägga mig med ansiktet neråt i vattenpölen här ute. Fast jag väntar tills det slutat regna.

när det kommer till bajs.

Jag satt i godan ro och gjorde morgonbajsen och läste Mamas relationsråd (åk på spa! åk på weekend till nu jåak - det måste inte bli så dyrt!). Duschen var igång, bebisen var nakenfis eftersom vi skulle duscha.
Eftesom jag snubblade över ett test fastnade jag lite i det och gjorde det. Väldigt noga, faktiskt kanske två gånger och jämförde svaren och funderade på parterapi och om det är liksom The Shit för alla.
Och då, som på tal om the shit, såg jag i periferin en kladdig hand på mitt knä.
Kladdig? tänkte jag. Blöt är ju sin sak i duschen, men kla..?

Alltså det man inte vet om bajs är att det färdats i tarmarna och tydligen samlat på sig kletegenskaper som är få substanser förunnat: det går tammejfan knappt att torka upp det. Pappret bara duttar lite på ytan, sen halkar det liksom vidare. Så. Bajs på golvet, mitt knä, hela lisa, duschdraperiet, bland de där servettena man torkar bebisen med, på den korgen, kluttar bland hennes kläder, på min bikini, i håret på bebisen, på duschmunstycket, badrumsmattan, badrumsdörren.
Men nu är vi rena. Och toaletten också.

Fast det mest fascinerande är väl detta: Jag tyckte inte det var ett dugg äckligt! Jag har för fan blivit sjukihuvet.

då, det programmet tittade jag på igår. Jag hade en bild av att dte skulle vara ett sånt där snusk- och snaskprogram som fokuserade på typ inåtväxta hårstrån och flytningar och hemorrojder och sådär, sånt som på riktigt är hemligt för andra och som man mörkar så innitahelvete så man blir blå i synen.
Vad det handlade om: några brudar som plastikopererade sig. Men hallå, hemliga liv? Det är INGET hemligt med att operera näsan eller att lägga i en liter vätska i varje patte. Det SYNS era jävla idioter (obs man får operera sig så mycket man vill, men man är ju inte så smart om man tro det ska bli en hemlis om man bara plopp fettsuger bort 22 kilo fett från arslet).
Hur som helst. Jag somnade från den enda bruden som var intressant på riktigt: en man som opererat sig till kvinna och som nu skulle göra sina drag mer kvinnliga.

Nu måste jag nog fan tvätta mig.

Ja jag orkar iallafall i n t e. Och jag orkar INTE sopa upp Lisas matspill från golvet. Och jag vill INTE plocka upp leksakerna som ligger exakt exakt överallt.
Och vaddå hänga upp tvätten? Men den får väl lära sig att hänga sig själv fafaan?

I helgen har jag inte varit på rockfestival, jag har inte fått se guns och jag har inte fått se billy idol och jag har inte hinkat tusen liter bärs på griscampingen och jag har inte kissat i nån nerbajsad bajamaja, stående på tå (jättebra träning för låren och rumpan, för övrigt). Heller har jag inte hånglat med nån som piercat tungan (tack gode gud för det lilla) eller frusit halvt ihjäl mitt i natten när jag skulle hem.

No siry bob, jag har bara varit småbarnsmorsa hela helgen, sån som somnar på soffan med en hand på patten (inte min. Hand alltså.) och lite dregel i mungipan (mitt) till en film jag länge velat se. Jag har vaknat 2, 3, 3:30, 6 och varenda gång haft knullrufs utan att ens ha fått knulla, med sminkrester smuligt sådär under ögonen och en andedräkt som påmint om den lukten som blir när soporna stått i solen i en vecka i juli (och fastän jag känt den lukten har jag hellre laddat kaffebryggaren klockan 3 på natten för att ha kaffe så fort som möjligt några timmar senare. För rövlukt i munnen kan jag stå ut med och vem fan skulle vilja hångla med nån som ser ut som en levande död som dött igen och sen förmultnat och sen blivit uppväckt igen? Nåt ultrapervo förmodligen och ett sånt vill inte jag hångla med (kanske, eller nej. Eller jo.)).

Och jo jag får väl diska flaskorna då iallafall då för i helvete.

har jag nu konsumerat på mindre än en timme. Jihoo, vad spännande allt är nu!

av Junes böcker: Stora Hurboken och Stora varförboken, fan vilka bra böcker!

Även har jag googlat vaxester och bävergäll idag och nu vet jag inte om jag vill googla nåt mer. Jo förresten, ruttna tänder spontangooglade jag också imorse, hy som för fan vad jag ska borsta tänderna ofta nu.
I övrigt har T åkt, jag har ont i magen, kanske måste det bli sol snart innan jag får lov att gå i ide för att orka med att vara vaken. Eller så.  

och sen vaknade jag med ett ryck och bara varärjagvilkendagärdetärdetmorgonellerkvällvarärjuneskajaghämtaärhonhemmavarfanärT?! Lite kaffe på den ångesten plus lite maginfluensagodis så är det som om det är en ny dag, även om jag efter en kvart eller så begrep att det är torsdag eftermiddag; June är hos sin kompis, T besiktigar sin cykel och June är hos en kompis (vafan, varför skriver jag det igen?). Och jag är här, eller fysiskt iallafall.

en massa om att det är glatt inuti och om vädret (att så länge det är varmt göör det inget), jag skulle skriva om glada T och jag vill skriva om hur sugen jag är på skola och att mina armar är helt bruna.

Men jag går nog och lägger mig på soffan en skvätt istället för det var värst vad ont det gör i huvudet nu. Nu är det bebisen som begriper att hon ska sova minst en timme, och hör sen!

En del ställen är hemma fastän de aldrig varit hemma, det är märkligt. Och vissa människor är liksom trygghet, precis som en del dofter är det och det måste inte ens vara så att de där människorna är så värstans jättetrygga eller att de där dofterna representerar ens allra mest stabila ögonblick i livet.

Men idag, när jag visade Lisa fåren vid hagen där vid slottet, då tänkte jag att den känslan där och då, den skulle jag ha på flaska så jag kunde ta fram den vila i den. Den var såhär; barndomssommar i småland, hos S och G och jag minns att jag älskade deras toalett, semestertoalett med en särskild sorts kyla som var nästan lite källarlik, och så en tvål som doftade nytvättade lakan och frisk luft och som gjorde händerna alldeles sträva.
Och handfatet där kalken aldrig skulle gå att gnida bort och deras toalett med svart iskall ring, och själva stolen vickade lite när man satte sig på den. Och så badlakan, platta och trådslitna och riviga och torkade ute på vindan tills de hängde styva så man kunde ställa dem i ett hörn nästan.

Jag har funderat på det idag, för jag tyckte det kändes en smula tragiskt faktiskt att min tryggaste barndomskänsla finns på en toalett i Skorpetorp, och jag tror såhär att där gick det att andas. Det var nog mest det.
Inte på toan just, utan där i skogen hos S och G som var sådär att man fick lov att bara vara. Bara så.

hur länge Lisan sovit? Jamen kanske två och en halv timme. Två. Och en halv. Timme. Helt jäla sjukt!
Synd att det spyregnar eller kanske tur, annars hade jag legat ute och brunnit upp hela dagen och eldat på mitt soleksem. För sån är jag. Dumihuvet när det kommer till solning och sånt.

Ikväll iallafall.

var nog att jag bott härifrån så länge att jag liksom missat en hel massa. Håadråkken, jag har missat en massa kompisar som mina vänner har, trender (som det här med raggarbilar som var så äckligt så det liknade ingenting när jag flyttade, och nu vill typ alla ha en egen skinnväst och sitter hemma och syr sydstatsflaggor och putsar krom och ryser som jag av att höra V8:or). Och det är bra på ett sätt, jag har kommit hem och är ny och dåligt på ett annat för det är ås så svårt att ta sig in - jag är ju van vid att hänga så himla sporadiskt och här är sånt tempo.

Jag flyttade hem och längtade efter att slippa uppstyrt, och nu verkar det ändå som om jag måste styra upp. Mest så. För såklart hänger det på mig, det är aldrig någon som tackat nej.
Och medan jag tänker på det ska jag gå en sväng med min telefon som jag vill bli ihop med.

utom jag, för jag har missat det tåget.
Eller lite såhär, jag är en sån där förfärlig allätare (-lyssnare). Det enda som fått mig att gå på rockfestival är spriten, och kanske lite männen. Lite som det varit under hela mitt (vuxna) liv.

Jag skulle komma till nånting här men bytte bajsblöja och somnade barn och pratade i telefon och diskade och moppade golvet mellan första meningen och de sista så nu har jag glömt vad poängen var. Skitisamma.

Helvetes jävla bajsätare, vafan ska de IN och göra? Vad, VAD vill de äta här, de jävla idioterna? Och MYRORNA, kan de inte bara hålla sig ute, de kan väl äta gräs eller vafan som helst? Men neeeej, de ska in här, ALLA ska in här: tusen hundra jävla bajsbajsande flugjävlar och en miljard svartmyror som marscherar omkring och kanske hittar nåt att äta eller så bara går de runt och kollar lite. Ingen vet.

Och inte ens en katt har jag som kan äta upp naturen.

Obs, på datorn nu: tre flugor. En på min hand och två på mitt ben. Jag spyr. 

som jag tänkt idag (ett utdrag alltså, allt tyar jag inte skriva):

* gult tegel med såhär infällda tjocka glastegelgrejer i = ångest
* syrener doftar gott fast det är nåt äckligt med dem också
* det är bara första gångerna man blir queesy av att peta snorkusar på bebisen, sen vänjer man sig
* någon borde putsa fönster, inte bara här utan det finns en jävla massa oputsade fönster där ute
* tydligen startar inte gräsklipparen även om jag tänker jättejättemycket att den ska det
* jag är avundsjuk på dem som går förbi utanför, jag vill också kvällspromma (app app, innan du säger nåt: bebisen ligger i sin säng och sover och SÅ satans hialös är jag inte att jag tar upp henne och sånt)
* ångestbarnet har vaknat, ååh vad det är live and kickin. Satan också.

Och lyssna på detta, jag bara yyl vilken bikini ska jag ha i år, finns det ens så stora bikinsar och ska jag ens kunna vara naken ute utan att någon blir blind eller allvarligt skadad (naken? Jag menar ju bikininaken alltså)? Så idag kollade jag i min troslåda och tänkte att det kanske finns nåt bikiniliknande liksom som jag kan ha så länge (dvs till augusti typ) och där bara plopp låg en bikke!
Så då provade jag den och den bara gled på och det är storlek 36, vafan? Vafan?!

Ja och sen har jag inte mer att säga.

och det gör ganska ont. Jag känner den, men den är så yttepytteliten att den inte syns (eller sitter den så djupt inbäddad att den inte syns för det). Den kommer ju vandra utåt (eller upp till hjärtat! yyyl), det vet jag, men fram till dess går jag som om jag har lepra och har tappat några tår, liksom på ett underligt spretigt sätt med fotsidan liksom riktad uppåt och hålfoten neråt i marken.
Här händer det ju bara spännande saker. Jäpp.