Eller så bara äter jag nåt till kaffet, det kanske kan vara nåt sånt. Att magen bara okej. Okej, drick du ditt satans kaffe men jag tänker ha mat i mig då eller så spyr jag.
Idag har jag vägrat ge barnen glass. Sen vägrade jag ge dem kex. Och lyssna att det var okej, det var ingen som bröt ihop och ingen som yyyylade och ingen som bara GEE MIG SAAFT utan de sa att jaha nej då tar vi väl vatten då.
Vafan? Jag blir lika förvånad varenda gång. Och varenda gång funderar jag på hurifan jag kan få lov att vara förälder ens, jag som bara jamsar med som en jävla stolle och bara Hmkay, säger du det så.

Eller riktigt så är det väl inte, men många gånger känns det så.

Och June alltså, jag är så stolt över henne att det kommer klump i halsen och allt. Hon är så klok så klok, jag fattar inte hur hon kunnat bli så bra. Lilla fina människa.