Årskrönika
blir det ingen för mig. Varje år försöker jag, men det blir alltid som jag är; pladdrigt och klyddigt. Men ändå. 2009 kommer kanske tillsammans med 2008 att gå till historien som de mest turbulenta åren i mitt liv. Och hittills i Junes: vi har flyttat, flyttat igen, blivit kombosar, sambosar, försökt jämka ihop en styvfamilj och sen fått skrikapasyskon och T har varit iväg så mycket och det har varit lyckorus, glädjeskutt och nattsvart ångest och en vrålande tomhet inuti och massa massa kärlek, att man kan älska så många så.
Äsch jag vetifan. Det är hajlajf på heermansväg hela dagarna och det är gutt. Och sånt har året varit, sådeså.
Äsch jag vetifan. Det är hajlajf på heermansväg hela dagarna och det är gutt. Och sånt har året varit, sådeså.
Smink är min bff
och varför det är så (när natuuurligt är så vackert!) kan man se här:
Fast sen vet jag inte, man blir ju inte mindre vindögd av smink i vanliga fall va? Kan man gå i 32 år utan att någon säger till en att man är vindögd? Tydligen.
Smink alltså, tackgodegud för smink.
Tajm friggin flajs
och idag är Lisa fem månader och rullar och sitter utan stöd (jamen hjälpligt, kanske inte med balansen hos en vuxen utan mer som ett litet fyllo) och har ett skratt och bubblar hela tiden.
Och sover och måste inte bäras hela tiden. Allt det jag egentligen visste när hon var nyfödd och bara skrek och bara ville bli buren och jag var avundsjuk på pensionärerna som slapp lyssna på skrik, skrik, skrik. Men att jag visste hindrade ju inte att tiden gick i slomo och att jag trodde att jag var fast och att ta hand om ett satans så skrikigt spädbarn skulle vara mitt liksom sisyfosarbete eller måndag hela veckan.
Ja, hur som helst. Varje dag, alltså varenda varenda dag tnker jag med tacksamhet på hur det blivit, och hur det var. Skulle vi ha thanksgiving här i svedala, skulle jag tacka och sjunga lovprisningar åt tiden, som ju går.
Och nu kommer June!
Och sover och måste inte bäras hela tiden. Allt det jag egentligen visste när hon var nyfödd och bara skrek och bara ville bli buren och jag var avundsjuk på pensionärerna som slapp lyssna på skrik, skrik, skrik. Men att jag visste hindrade ju inte att tiden gick i slomo och att jag trodde att jag var fast och att ta hand om ett satans så skrikigt spädbarn skulle vara mitt liksom sisyfosarbete eller måndag hela veckan.
Ja, hur som helst. Varje dag, alltså varenda varenda dag tnker jag med tacksamhet på hur det blivit, och hur det var. Skulle vi ha thanksgiving här i svedala, skulle jag tacka och sjunga lovprisningar åt tiden, som ju går.
Och nu kommer June!
Hejdå Lardass
och hej viktklubb. Vägde mig idag och hoppas innerligt, INNERLIGT att extrakilona är pga mens och vattenansamling: 71,4 kilo. SJUTTIENKOMMAFYRA!! Jag vägde 67 för några veckor sen?
Så nu har jag börjat banta. Ja, banta. Men stäm mig då vafan.
Så såg jag ut efter vägningen innan jag lugnat min själ med viktklubbsmedlemskap.
Så nu har jag börjat banta. Ja, banta. Men stäm mig då vafan.
Så såg jag ut efter vägningen innan jag lugnat min själ med viktklubbsmedlemskap.
Inte olycklig iallafall,
såär jag. Eller va alltså, såhär. Det är ofta jag är sliten och trött och tänker att fanihelvetesjävlaskitkukröv för jag blir förbannad på T för att han inte har ett vanligt svennebananjobb (eller jo det har han ju) så han är hemma vid fem varje kväll. Och sen är jag arg för andra saker ibland och det är tradigt att inte ens ha ett sketet jobb och inte vara klar med skolan och ja. Sånt.
Och så liksom, mitt i det där surögda gnället så är jag ju liksom varm i bröstet av lycka faktiskt nästan varje dag. Och det, det är det som är det fina.
Och så liksom, mitt i det där surögda gnället så är jag ju liksom varm i bröstet av lycka faktiskt nästan varje dag. Och det, det är det som är det fina.
Inatt födde jag barn
helt utan smärta. Jag kommer inte ihåg hur det kom sig men jag hamnade på sjukhus och i gynställning och så kände nån doktorsmänska efter och bara: ja, du är öppen sju centimeter. Och då tänkte jag att ajdå, de där sista centimetrarna är ju de värsta det har man ju läst. Jag stålsätter mig. Men det gjorde inte ont, för jag hade fött barn dagen innan och det här var bara en tvilling jag glömt föda ut.
Sen sa barnmorskan att Vet du varför tvillingar slåss i magen? och jag bara nej va, det är trångt? Och då sa barnmorskan helt gravallvarligt att Nej, det är för att de redan vet vilken de är, vem de ska bli. I drömmen nickade jag och fick världens sån aha-känsla för det var ett eureka-ögonblick som man kan få när man dricker rödvin och blir helt spirituell.
Sen drömde jag att jag byggde om ett mcdonalds och blev chef där och hade världens världens finaste kontor, och så tänkte jag att Det spelar ingen roll hur fint kontor jag har, det kommer ändå bli som vanligt om bara några dagar. Jag vet inte vad jag menar med det? Men jag vet att jag nog håller med, det kvittar ju hur fancy schmancy man gör saker och ting på ytan, inuti är det ju iallafall samma röra. Kanske var det så jag menade.
God Jul!
Ja, detta var den bästa bilden jag fick. Sen tröttnade ungarna och låg på mattan och ylade och bebisen kräktes och June vägrade sluta räcka ut sin gene simmons-tunga.
Jag hjärtar fudge
men den kärleken verkar vara obesvarad. Alltså hur är det ens möjligt att fudgesmeten är 72 grader varm, jag väntar på att den ska bli 70 grader. Sen går jag på toa och när jag kommer tillbaka är den 83 grader? Va? Va! Den bara hohoho, här ska du få se påfan, cilanjävel. Sepåfaan.
Detta är vad jag åstadkommit i julgodisväg i år: mariannetryffel (himmelsk, men fullkomligt orullningsbara), de starkaste mintkyssarna jag nånsin smakat och så två gånger fudge. Den ena var helt sockrig liksom, den här vet jag inte än. Mintkyssarna alltså, de smakar som fishermans typ. Sate, ögonen bara rinner när jag sitter bredvid dem. Nästan.
Sen kokade jag ägg, jag ska ha med mig. De blev kokta för länge. Men vafint. Jag är en kökswiz, det tror jag alla håller med om.
Detta är vad jag åstadkommit i julgodisväg i år: mariannetryffel (himmelsk, men fullkomligt orullningsbara), de starkaste mintkyssarna jag nånsin smakat och så två gånger fudge. Den ena var helt sockrig liksom, den här vet jag inte än. Mintkyssarna alltså, de smakar som fishermans typ. Sate, ögonen bara rinner när jag sitter bredvid dem. Nästan.
Sen kokade jag ägg, jag ska ha med mig. De blev kokta för länge. Men vafint. Jag är en kökswiz, det tror jag alla håller med om.
Men vad är detta?
T kommer hem och jag bara plopp hejdå allt jag brukar göra: gå, äta nyttigt, surfa. Sånt. I tre eller fyra dagar har jag bara, som vi säger här nere, päst. Som i älskat att det snöar, ätit godis och sinnessjukt god pasta di pollo (minus pollo plus fläskfilé), bakat, slagit in paket, grillat korv, dragit June i pulka till stan.
Och det här: jag och T och vagnen och June på en snowracer gick ner till stan, köpte en präktig gran och drog hem den. Och det snöade och vi blev inte ovänner förrän helt där i slutet när vi redan var hemma. Som i en film (om man klipper bort femårsgnället och lessenheten över att hon valt fel skor och tvingades byta och att det inte hjälpte eftersom fötterna redan hundvalpspep av kölden)!
Nu ska jag sova. Snart. I Junes säng! Jamen för att jag inte ska behöva vakna. Av Lisa alltså. Eller av Ts helt vansinniga snarkande.
Och det här: jag och T och vagnen och June på en snowracer gick ner till stan, köpte en präktig gran och drog hem den. Och det snöade och vi blev inte ovänner förrän helt där i slutet när vi redan var hemma. Som i en film (om man klipper bort femårsgnället och lessenheten över att hon valt fel skor och tvingades byta och att det inte hjälpte eftersom fötterna redan hundvalpspep av kölden)!
Nu ska jag sova. Snart. I Junes säng! Jamen för att jag inte ska behöva vakna. Av Lisa alltså. Eller av Ts helt vansinniga snarkande.
En smula kallt
och blåsigt kan jag meddela att det är. Det blåser ja jävlaridet och isbjörnar lufsar omkring med några pingvinkompisar här neranför. Och jag ska visst sova igen nu när bebisen snarkar.
Världens bästa dag
blev det här: snäll mamma, snälla ungar, T är på väg hem, det finns snö ute, det blev en snölykta, imorgon ska jag klippa mig, jag bara plopp orkade städa upp innan och jag är glad, glad, glad.
Nu ska jag sova, för snart kommer sugarbabyhoney!
Nu ska jag sova, för snart kommer sugarbabyhoney!
Det snöar,
på riktigt! Sån snö som fanns när jag var sju, åtta och har vi tur kommer det bli kallare så det faktiskt ligger kvar en stund. Hur som helst, june har varit ute sen vi kom hem från dagis, helt själv, helt lycklig. Det gör mig mycket, mycket glad att se henne så glad och rosig.
Fan så trött jag är
idag. Detta är jag trött på: fondväggar (vi har fondväggar överallt här utom på tv, och nej det är inte by choice för det var så när vi flyttade in. Att tazetten jag köpte luktar kattbajs. Att Lisa vaknar var fjärde minut och bölar. Att Lisa inte har ett eget rum för det betyder att jag inte får läsa i sängen för då vaknar hon (hur är det möjligt att bli störd av sidvändarprassel när man är fyraånhalv månader och borde sova som en klubbad säl?). Jag är trött på att vara trött på att vara trött. Jag har tröttnat på inredningsfrenzien som drabbat folk (jag vet inte vem folk är men ändå) som har tema på sin julgran (jag vet inte hur det kan störa mig så mycket, men det gör det iallafall, det stör mig så satans).
Å andra sidan är jag helt glad för andra saker: June. Lisa. Julgranen vi ska ta in på torsdag. Att T kommer hem på torsdag. Att jag har fina vänner. Och mitt nya Diorsmink (fem askar!)!!
Å andra sidan är jag helt glad för andra saker: June. Lisa. Julgranen vi ska ta in på torsdag. Att T kommer hem på torsdag. Att jag har fina vänner. Och mitt nya Diorsmink (fem askar!)!!
Kattskit är vad det är
eller vad det var på golvet imorse. Alltså, Britta Katt är ju ute så hon har ingen kattlåda här inne längre. Men igår var hon visst inne lite för länge och inatt när hon jamade väste jag helt sömndrucket: Tyst innan jag stryper dig kattfan. Så imorse när jag steg upp var det ytterst nära att klafsade rätt i en kattskit. En stor och präktig, dessutom, och halvt gömd under badrumsmattan. Och jag såg på Britta Katt som smet nerför trappan att hon bara hittepåskämdes, hennes svans vinkade och sa Hähähäää.
På torsdag ska det inhandlas och pyntas julgran. Och så kommer kanske T hem då, men det vet man ju hur det är med det där kanske:t. Kaaaaaaaaanske.
Och nu: disk och sop och locket på brunnen.
På torsdag ska det inhandlas och pyntas julgran. Och så kommer kanske T hem då, men det vet man ju hur det är med det där kanske:t. Kaaaaaaaaanske.
Och nu: disk och sop och locket på brunnen.
Två sekunder tog det
innan jag fick tårar i ögonen av luciasången på tv.
Detta blir jag rörd till tårar av (alltså ibland till och med bara jag föreställer mig det): lucia, studenter (åh jag kan inte ens TÄNKA på studenter), junes avslutningar på dagis.
Och ja gud ja, jag minns fortfarande nä rde skulle spexa till SVTs lucia och drog på dem helt konstiga särkar och tvingade dem att sjunga sånger ingen mänska känner till. Då var jag inte så rörd, eller jo fast upprörd.
Whatta day
vi har haft, lisan och jag. Med sovmorgon, morgonkaffe i långa banor, bebissovningar, besök hos mormor, prommis och sen bebissov IGEN, och gubbasov på soffan för mamman.
I en småbarnsmammas liv kan man säga att saker och ting får nytt fokus: SÖMN är fan det viktigaste på jorden, men inte för egen del utan för bebisens del. Sen mat, också för bebisen. Sen sömn igen, för egen del och sen städning, mat och godis. Bebismorsors liv är för fan helt sjuka. Och verkligen inte alltid på det där kräjsy-bananas-johnny-knoxwille-sättet heller, utan bara ett enda långdraget liiiihhihihiiidande när bebisen bara gapar och skriker och när den slutat med det bara gnääähähäääller eller vägrar äta/somna/bajsa/what not.
Fast en ska ente klaga, en ska ju ente dä.
I en småbarnsmammas liv kan man säga att saker och ting får nytt fokus: SÖMN är fan det viktigaste på jorden, men inte för egen del utan för bebisens del. Sen mat, också för bebisen. Sen sömn igen, för egen del och sen städning, mat och godis. Bebismorsors liv är för fan helt sjuka. Och verkligen inte alltid på det där kräjsy-bananas-johnny-knoxwille-sättet heller, utan bara ett enda långdraget liiiihhihihiiidande när bebisen bara gapar och skriker och när den slutat med det bara gnääähähäääller eller vägrar äta/somna/bajsa/what not.
Fast en ska ente klaga, en ska ju ente dä.
Jaså
jag har inte bloggat om Vargen? Jo, här nere i södern är det värsta och farligaste du kan stöta på i skogen kanske älgar. Eller vildgrisar, såna finns det här. Och minkar.
Men nu förstår ni, nu finns det en varg i krokarna. Och tydligen kickar den back mest här i mina hoods. En varg. En VARG!
Som min styvfarsa höll på att cykla över häromnatten när han cyklade hem från jobbet. Bara konstigheter, på min ära.
Men nu förstår ni, nu finns det en varg i krokarna. Och tydligen kickar den back mest här i mina hoods. En varg. En VARG!
Som min styvfarsa höll på att cykla över häromnatten när han cyklade hem från jobbet. Bara konstigheter, på min ära.
Fredag
och jag tyar inte skriva så mkt, så här; ta bilder istället.
1. Tyrannen övervakade föningen så det skulle bli som hon vill ha det.
2. Och sen gick vi en sväng. Detta är en gammal bild.
3. Detta är inte Vargen, men det är faktiskt inte omöjligt att man tror det. 
4. Vi hämtade Junisen på dagis.
5. Lisa hängde i sin hoppgunga och blev väldigt, väldigt, väldigt trött. 
Det blir ju så när man bara hänger som ett stycke dött kött med huvudet på fel hål. Nej vad säger jag, alltså kroppen var ju med huvudet på det fela hållet, hon var vänd ut mot hallen alltså och bara Mjau? Mjau? (=hallå, är det nån kvar? Hallå, jag KRÄVER att få veta om nån är kvar!).
6. Sen jävlar gjorde vi pannkakor. 
Mysigt, eller va?
Hämtade june på dagis och trodde vi skulle ha värsta mysdagen med tomtesagor och kanske lite bak och så. Men då hade june helt på eget initiativ bestämt med en kompis såatteh. Nu är hon där.
Jag har inte hunnit duscha idag
för jag har pussat så mkt på bebisen.
Och imorgon ska vi sno Junisen! Hurra hurra, om så bara för några timmar.
Finaste lucian i stan.
Så ser hon ut. Och ens har hon inte¨nåt äckligt dött djur på sig, som vuxenlucian här i stan tvingas ha.
Jag har haft barnvakt
så i en farlig fart körde jag hem (alla farter är numer farliga med Edit Bil, förstås) och bajsade. Sen surfade jag i o,o8 sekunder och sen städade jag. Eller ja, jag dammsög och det tog så satans lång tid så sen fick jag köra och hämta Lisa igen.
Sist jag var barnfri gjorde jag detta: körde hem i en jevvla fart (åkte iofs), surfade och sen motionerade jag.
Detta trots att jag i fyraånhalv månad gnällt, klagat och rentav surat över min enorma sömnbrist.
Vad sa du? Just det: skyllsigsjälv.
Sist jag var barnfri gjorde jag detta: körde hem i en jevvla fart (åkte iofs), surfade och sen motionerade jag.
Detta trots att jag i fyraånhalv månad gnällt, klagat och rentav surat över min enorma sömnbrist.
Vad sa du? Just det: skyllsigsjälv.
Afyfan, fyfan.
Jag har tittat på gamla inlägg i bloggen och herregud. När jag sagt att jag är fin som jag är. Då har jag varit dumihuvet, för jag var SNYGG SOM SATAN innan. Nu är jag bara dassig, fesen och tjuck. Kuk med.
Jag är inte ens lika rolig, mitt värsta.
Jag är inte ens lika rolig, mitt värsta.
Lisa kör den här
solsnurren nu: jag lägger henne rakt på golvet och nästa gång jag tittar han hon sprallat ett halvt varv. Men hon rullar icke. Fast vafan, man måste inte vara som alla anda, hon har två tänder och sitter som en vuxen (ja, alltså ett vuxet fyllo) och det är ju ballt bara det.
Varför jag behöver en micro:
nu när vi steg upp på morgonen stod plattan på och brakvärmde upp hela köket.
Det är fint att spisar liksom är gjorda för att vara varma utan att börja brinna, så tycker jag. Men det vore ännu bättre att inte ens behöva tänka på om huset ska brinna upp eller inte.
Hur många gånger Lisa vaknat
nu ikväll? Triljonersåttahundratusennittio kanske. Precis som exakt varenda annan kväll. För att se det positivt: spring i trappor är träning. Eftersom jag bar aorkade masa min häck runt stan och sen åt potatissallad och typ sju nävar russin och sån där müsli som bara är liksom havre hopgeggat med socker.
Jag bloggar nu fastän hon ligger i sin säng och säger. Iiiiih. Iiidididihähä. Äuuu.
Så gonatt då gissar jag.
Jag bloggar nu fastän hon ligger i sin säng och säger. Iiiiih. Iiidididihähä. Äuuu.
Så gonatt då gissar jag.
Vafan, Fuckbook?
Tydligen räcker det inte med alla tusen miljarder mail jag får från facebook, nu ska nåt som heter fuckbook börja förfölja mig med tusen requests (eller va, vad heter det när de bara snela bli medlem här, vi har kakor).
Nu ska jag ha kaffe och fundera på varför jag svettas så kopiöst för så fort jag rör mig det minsta lilla. 67 kilo, det är väl feffan inte övervikt och så mkt som jag rör på mig kan det väl int evara dålig kondition heller?
Det är säkert Lisas fel.
Det var gudstjänst idag
som vi skulle attendera eftersom lilla systerdotter E hade nån slags avslutning med sin kör. Det var fint och gulligt och skönt för modern eftersom stora systerdotter A passade lilla hustyrannen i sin lägenhet istället för atthon hängde på min axel och skrek och piskade upp stresshormoner.
Iallafall, det sjöngs och pratades om biståndsarbete och prästen berättade en saga om nån kung och sen var det dop och sen var det plötsligt en smäll, ett pang och nån som ropade: Nää-ä!
Då var det en tant som svimmat och dråsat i kyrkans stengolv med näsan före, och hennes tantväninna grät och grät så tårarna sprutade och alla reste sig upp och tittade (och min styvmamma M väste: Cilan! SÄTT dig ner och glo inte! så då gjorde jag det för det hade hon ju rätt i) och en tant sprang över mitt ben för att komma ur kyrkobänken och mitt i allt det började lilla barnkören att sjunga och då var det så bisarrt så jag ville göra en film om det.
Sen fortsatte hela kyrkoköret och ironiskt nog sjöng vi Trygga Rekan och sen var det kollekt och alla sneglade hela tiden bakåt för att se vad som hände med stackars lilla tanten och till slut kom ambulansen och då var det helt tvärtyst i hela kyrkan och då sa tantväninnan som gråtit och gråtit och med sin lite gammelhesa röst klagat Neeej, neeej, med darrig röst: Jaha där lämnar hon körkan.
Iallafall, det sjöngs och pratades om biståndsarbete och prästen berättade en saga om nån kung och sen var det dop och sen var det plötsligt en smäll, ett pang och nån som ropade: Nää-ä!
Då var det en tant som svimmat och dråsat i kyrkans stengolv med näsan före, och hennes tantväninna grät och grät så tårarna sprutade och alla reste sig upp och tittade (och min styvmamma M väste: Cilan! SÄTT dig ner och glo inte! så då gjorde jag det för det hade hon ju rätt i) och en tant sprang över mitt ben för att komma ur kyrkobänken och mitt i allt det började lilla barnkören att sjunga och då var det så bisarrt så jag ville göra en film om det.
Sen fortsatte hela kyrkoköret och ironiskt nog sjöng vi Trygga Rekan och sen var det kollekt och alla sneglade hela tiden bakåt för att se vad som hände med stackars lilla tanten och till slut kom ambulansen och då var det helt tvärtyst i hela kyrkan och då sa tantväninnan som gråtit och gråtit och med sin lite gammelhesa röst klagat Neeej, neeej, med darrig röst: Jaha där lämnar hon körkan.
Mammans lilla bebis
ligger i sin egen säng och trynar. Först typ svimmade hon av trötthet, sen nu började hon greja och dona och då smög jag till henne välling. Eller alltså ersättning heter det ju. Fast Ja, nu skrev jag så så då vaknar hon nu. Skitisamma då.
Mäh, nu har jag glömt
vad jag skulle skriva. Det var nåt roligt iallafall, det minns jag. Denna lilla spaning kan jag iaf dela med mig av: spegelmin numero ett för män är att rynka ögonbrynen och se helt arghårdsvår ut, med blicken riktad rakt in i kameran. Inte mig emot, hellre svår än hittepåkåt.
Det gick fort
att komma tillbaka till det där liksom desperata igen. Eller jag är inte riktigt som sist, men ofta ofta tänker jag att om jag inte får hjälp snart så dör jag. Jag dör helt enkelt. Och sen somnar barnen och då är jag ju inte alls där längre utan har det lugnt och skönt. Men varje eftermiddag får jag ångest för kvällen. Jag som älskade och längtade till nätterna för några månader sen, då var det lisas lugnaste. Alla som är två om barnen, satan så bra de har de.
Idag har June städat
med en våtservett och så lite på golvet med disktrasan. Hon var helt inne i det, hon tyckte vi världens möghundar och redovisade hela tiden för mig hur himla eklit det var överallt. Till slut fick jag försvara mig: Det är VAGNEN som drar in grejer, det DÄR är inte bajs - det är löv och sluta, det är ju för fan nåt fel på ventilationen.
Herregud. Det är bebisar och tusen arga småbarn och luddiga katter och slabbig vinter och julbak som borde göras och nu ska jag få städfeedback av min femåring? För att slippa bli helt deprimerad mutade jag oss med skumtomtar doppade i choklad och så några clementiner.
Herregud. Det är bebisar och tusen arga småbarn och luddiga katter och slabbig vinter och julbak som borde göras och nu ska jag få städfeedback av min femåring? För att slippa bli helt deprimerad mutade jag oss med skumtomtar doppade i choklad och så några clementiner.
Jag ska nog gifta mig
med malin alfvén när jag blir stor. Hon är säkert den klokaste jag vet.
Men först ska jag ble geft mä min T, för vi ä fästfölk vi. Eller Ja det är vi väl kanske inte om vi inte förlovat oss. Men skitsamma vafan.
Jane Eyre
har jag tidigare dissat. Kanske mest ur ett ytligt feministiskt perspektiv, eller knappt ens det. Hur som helst, jag ser filmen nu (mäh jag hinner knappt läsa en fesen tidning, än mindre en hel bok, en klassiker!) och åh. Det bästa är inte romantiken, utan stoicismen, de dystra färgerna och att jane ser ut som en människa. Fast jag hade sparkat den där sir på pungen, satan en sån dålig jävla raggningsteknik. Eller Ja, får han ligga med the body måste den ju vara okej. Ingen vet, det är en film. Och jag kan inte koncentrera mig på vad jag ville säga eftersom katten jamat konstant i en kvart nu.
Sen ett
har jag varit vaken. Nåja, jag fick sova i två timmar. Och det var ju väldigt trevligt på alla sätt och vis.
Ikväll blev jag heligt förbannad
och tänkte att NämenvaFAN skrik då förihelvete!
Detta efter att med svetten rinnandes stått och rytmiskt gungat med bebisen i famnen (jag har även testat att sitt apå sängkanten och liksom hoppa upp och ner för nån sa att det var oemotståndligt plus bra benträning. Fast det enda jag kunde koncentrera mig på var att det nog såg en smula underligt ut där jag satt helt sammanbiten med håret flaxandes kring öronen). Bebisen somnade, men vaknade så fort jag la ner henne.
Jag tänkte till och med ut en algoritm, fattar ni då hur jävla monotont det är att få henne att sova? Jag skulle precis rita ut den, men kom på att det är typ tjugetusen år sen jag läste sådan teori så det kan mkt väl bli fel och det går inte fö rsig då jag ju egentligen är felfri.
Så då tänkte jag till slut när jag kom på att June nog undrade om hon blivit moderlös, att då får hon väl skrika då. Plopp la jag ner henne i sängen och sen fick jag springa upp och ner i trapporna kanske sjuhundratusen gånger för att stoppa in nappen och sån skit men lyssna att hon somnade!
Jag förbereder mig således för en hård natt men skitidet just nu. Hon somnade!
Detta efter att med svetten rinnandes stått och rytmiskt gungat med bebisen i famnen (jag har även testat att sitt apå sängkanten och liksom hoppa upp och ner för nån sa att det var oemotståndligt plus bra benträning. Fast det enda jag kunde koncentrera mig på var att det nog såg en smula underligt ut där jag satt helt sammanbiten med håret flaxandes kring öronen). Bebisen somnade, men vaknade så fort jag la ner henne.
Jag tänkte till och med ut en algoritm, fattar ni då hur jävla monotont det är att få henne att sova? Jag skulle precis rita ut den, men kom på att det är typ tjugetusen år sen jag läste sådan teori så det kan mkt väl bli fel och det går inte fö rsig då jag ju egentligen är felfri.
Så då tänkte jag till slut när jag kom på att June nog undrade om hon blivit moderlös, att då får hon väl skrika då. Plopp la jag ner henne i sängen och sen fick jag springa upp och ner i trapporna kanske sjuhundratusen gånger för att stoppa in nappen och sån skit men lyssna att hon somnade!
Jag förbereder mig således för en hård natt men skitidet just nu. Hon somnade!
Vilken jävla tattarträdgård
vi har, ser jag på bilderna. Jag skyller på vädret, det brukar se lite trivsammare ut.
Eller nej, jag ljuger nu men så stäm mig då. Jag kan inga blommor eller träd och det finns djur! Jag har faktiskt krattat, nästan enbart pga jag kom på att det var helt bra träning. Men det var ett evigt lidande, tänk alla spindlar och döa djur som rullade runt bland löven. Kräk.
Eller nej, jag ljuger nu men så stäm mig då. Jag kan inga blommor eller träd och det finns djur! Jag har faktiskt krattat, nästan enbart pga jag kom på att det var helt bra träning. Men det var ett evigt lidande, tänk alla spindlar och döa djur som rullade runt bland löven. Kräk.
Ledig torsdag:
Det började med att Lisa höll låda från typ 2 på natten. Vi ska vara glada, nej GLADA att jag är en pollyanna (men googla det vafan), för annars hade jag varit (mer) sinnessjuk.
Sen var det familjetvagning (fast det räckte liksom gott att bebisen hamnade på bild tackskaviha) på förmiddagskvisten.
Sen handlade vi och det sket vi i att fota och när vi kom hem satte vi eld på huset eller jag menar grillen. Och somnade bebisen medelst evighetsrullning på vagnen (en ny, kolla vafin!).
Sen sa jag till June efter typ åtta bilder att Mäh stå STILL. Det här var det bästa hon kunde åstadkomma i stillaståendeväg.
Sen ritade vi lite på gatan. Om man tittar noga kan man se att June suddat ut de två prickarna över Ä:et i mitt BÄST. Det, för att hon tyckte det passade bättre med BAST, jag gillar ju det. Att basta alltså, men man kan säga BAST också (och då sa jag att Jo men man kan kalla det för kycklingfjun också, men det stämmer ju inte? På det svarade inte June, och då kom jag ihåg att man inte får vara ironisk mot barn så nu har vi ett litet psyko i vardande. Förlåt mig samhället, förlåt så mycket.).
Sen var det familjetvagning (fast det räckte liksom gott att bebisen hamnade på bild tackskaviha) på förmiddagskvisten.
Sen handlade vi och det sket vi i att fota och när vi kom hem satte vi eld på huset eller jag menar grillen. Och somnade bebisen medelst evighetsrullning på vagnen (en ny, kolla vafin!).
Sen sa jag till June efter typ åtta bilder att Mäh stå STILL. Det här var det bästa hon kunde åstadkomma i stillaståendeväg.
Sen ritade vi lite på gatan. Om man tittar noga kan man se att June suddat ut de två prickarna över Ä:et i mitt BÄST. Det, för att hon tyckte det passade bättre med BAST, jag gillar ju det. Att basta alltså, men man kan säga BAST också (och då sa jag att Jo men man kan kalla det för kycklingfjun också, men det stämmer ju inte? På det svarade inte June, och då kom jag ihåg att man inte får vara ironisk mot barn så nu har vi ett litet psyko i vardande. Förlåt mig samhället, förlåt så mycket.).
Inte mindre än två timmar
tog det att somna lillungen idag. Jag upprepar: Två. Timmar.
Vän av ordning säger nu: Jaja men storungen, hon sover väl iallafall? Och här skulle jag med glädje i själ och hjärta svara ja. Men det vore att ljuga och fara med hittepå - för nu ligger hon i sin säng och sjunger och hittar på konstiga ramsor och räknar blommorna i tapeten.
Det skiter jag i. Om så hela huset är upptänt och alla barnen dricker sprit med dåliga män och kvinnor - nu ska jag sova. Ha!
Vän av ordning säger nu: Jaja men storungen, hon sover väl iallafall? Och här skulle jag med glädje i själ och hjärta svara ja. Men det vore att ljuga och fara med hittepå - för nu ligger hon i sin säng och sjunger och hittar på konstiga ramsor och räknar blommorna i tapeten.
Det skiter jag i. Om så hela huset är upptänt och alla barnen dricker sprit med dåliga män och kvinnor - nu ska jag sova. Ha!
Det finns ju många olika sätt att dö
och det betyder också att det finns mer och mindre värdiga sätt att lämna på. Till exempel är det ganska heroiskt att dö när man räddar en liten tant från ett brinnande hus. Eller att bli martyr, som det där paret om nån minns, där hon var en folkgrupp ochhan en annan och så sköts de och ja. Det var ju till och med vackert på ett sätt.
Ett inte så roligt sätt att gå: att köra in i en fåraflock på Grekland, allra värst om det är på en hyrmoppe på en sån superturistig ö. Ett annat skämsigt sätt är att dö när man opererar röven.
Att jag ska ha mens
stod plötsligt glasklart när jag ropade fitta i slottsparken och sen sparkade grus mot de åttahundratusen änderna som kom vaggande mot vagnen som några jävla zombiefåglar. När jag blir stor ska jag fan tömma mig på alla jävla kukahormoner så jag kan uppföra mig normalt.
Äsch, glöm
det där jag skrev nyss - bebisen SKRATTAR ju! Alltså det är feffan första gången och åh det är det ljuvligaste ljudet som finns.
Mäh jag är så irriterad
så jag smäller AV. Men lyssna; okej, du är dötrött, du är nysketen, har rena och torra kläder och är mätt. Så bara precis SOV då.
Jag orkar inte gå omkring och guppa och gunga och dinga mig, jag tyar inte så nu får bebisen ligga och skrika då på golvet. Allvar, jag är så irriterad att jag vill ryta och ha mig och kanske sparka lite på nåt, en vägg eller så. ÅÅÅÅH.
Jag orkar inte gå omkring och guppa och gunga och dinga mig, jag tyar inte så nu får bebisen ligga och skrika då på golvet. Allvar, jag är så irriterad att jag vill ryta och ha mig och kanske sparka lite på nåt, en vägg eller så. ÅÅÅÅH.
