och tänkte att NämenvaFAN skrik då förihelvete!
Detta efter att med svetten rinnandes stått och rytmiskt gungat med bebisen i famnen (jag har även testat att sitt apå sängkanten och liksom hoppa upp och ner för nån sa att det var oemotståndligt plus bra benträning. Fast det enda jag kunde koncentrera mig på var att det nog såg en smula underligt ut där jag satt helt sammanbiten med håret flaxandes kring öronen). Bebisen somnade, men vaknade så fort jag la ner henne.
Jag tänkte till och med ut en algoritm, fattar ni då hur jävla monotont det är att få henne att sova? Jag skulle precis rita ut den, men kom på att det är typ tjugetusen år sen jag läste sådan teori så det kan mkt väl bli fel och det går inte fö rsig då jag ju egentligen är felfri.
Så då tänkte jag till slut när jag kom på att June nog undrade om hon blivit moderlös, att då får hon väl skrika då. Plopp la jag ner henne i sängen och sen fick jag springa upp och ner i trapporna kanske sjuhundratusen gånger för att stoppa in nappen och sån skit men lyssna att hon somnade!

Jag förbereder mig således för en hård natt men skitidet just nu. Hon somnade!