T kommer hem och jag bara plopp hejdå allt jag brukar göra: gå, äta nyttigt, surfa. Sånt. I tre eller fyra dagar har jag bara, som vi säger här nere, päst. Som i älskat att det snöar, ätit godis och sinnessjukt god pasta di pollo (minus pollo plus fläskfilé), bakat, slagit in paket, grillat korv, dragit June i pulka till stan.
Och det här: jag och T och vagnen och June på en snowracer gick ner till stan, köpte en präktig gran och drog hem den. Och det snöade och vi blev inte ovänner förrän helt där i slutet när vi redan var hemma. Som i en film (om man klipper bort femårsgnället och lessenheten över att hon valt fel skor och tvingades byta och att det inte hjälpte eftersom fötterna redan hundvalpspep av kölden)!

Nu ska jag sova. Snart. I Junes säng! Jamen för att jag inte ska behöva vakna. Av Lisa alltså. Eller av Ts helt vansinniga snarkande.