där nere och verkligen -tittar- liksom, på mig för jag har varit så hemskt elak mot mig själv en period nu fast jag har gjort vad jag kan för att vara snäll också men det har inte gått så himla bra. Fast jo, samtidigt har jag varit bra på andra sätt, vilket får mig att undra varför det inte går att vara bra på en sak OCH samtidigt på en annan?
Och så tänker jag att motion eller träning verkligen är viktigt för mig, för att jag ska kunna vara snäll mot mig både med hjärnan och mat och godis så (det här är svamligt för jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det).
Iallafall. Bilden där nere, jag tänker plötsligt att jösses, jag är ju vuxen. Med rynkor i pannan (och inte bara bekymmersrynkan, jag har rynkor i pannan som är permanenta liksom) och lite så skrattrynkor runt ögonen och alltså. Det är ju rätt fint. Eller jag gillar det, för mig är det okej och jag tycker det gör att jag ser en smula intressantare ut än vad jag gjort tidigare.
Så då är det såhär: jag har aldrig tyckt att jag varit söt i ansiktet innan, men varit rätt nöjd med magen och låren. Nu tycker jag att jag är rätt söt iallafall, men är inte nöjd med magen och låren.
Yes sir i am a twisted sister.