och inte helt otippat har han sovit noll minuter inatt (och det skyller han på mig, jag klättrade på honom inatt?).
Den här gången känns det svårt och jobbigt och tungt, alltså på ett annat sätt. Annars brukar det vara vääähähääldigt skönt. Nu är det mest bara trist, och särskilt för Lisa.

Iallafall, den dagen han åker är så jävla urtråkig jämt, så nu har jag bokat fika hos mamma och sen ska jag baka tusen.. baksaker och cså ska jag längta ihjäl mig efter June.
En vanlig och litegrann ovanlig söndag, således.