Lite semester kanske?

Igår frågade nån mig: men när är du ledig då, alltså helt utan barn?
Jag svarade: Nejmen alltså, jag har alltid minst ett barn med mig.

Sen fastnade den tanken och ju mer jag tänker på det desto mer panik får jag för när ÄR jag ensam? Tja, när jag är ute och går möjligtvis, en timme då kanske varannan kväll. På ett ungefär. Och nån gång kanske när jag kör ner till stan och handlar. Annars? Alltid alltid alltid med barnsällskap.
Och det gör mig såklart inte nånting, förutom när det blir såna här morgnar med bara gnällgnällgnäll helahela tiden och jag till slut ryter Hejdå! Nu GÅR jag.
Men det gör jag ju såklart inte, fast jag vill.

Så. Jag har suttit på toan och gråtit lite över hur hopplöst det känns just idag, och nu gråter jag lite i köket över samma sak och snart är det nog bra igen.

Kommentarer
Postat av: Heléne

Du ÄR gravid...

2010-08-05 @ 10:47:48
Postat av: kina

Jag ger dig då världens tips. Ring min bror G i Kalmar, åk dit medans han såklart inte är hemma. Kolla på huuur mycket film du vill, bo i en så städad lägenhet så du knappt vill vistas där med din smutsiga barm. På riktigt. Jag bjuder dit dig!! Jag gjorde ju det för inte så länge sen och jisses vilka batterier jag laddade :)

2010-08-05 @ 16:08:55
URL: http://upsykina.blogg.se/
Postat av: johis

Gråta över livets stundtals överjävliga orättvisor är bara bra. Gör jag med. Men jag tenderar skylla dem på nån annan än mig tillika.. inte fullt så bra. Att sen som Du inse att det snart blir bättre - DET är övermänskligt.

2010-08-06 @ 11:55:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0