Alla som varit gravida eller för all del alla som bara låtit cykeln stå och kanske ätit lite väl mycket formfranska och lite väl lite morötter. Alla dom vet vad jag pratar om nu, när hela mag- tarmpaketet en dag säger att Nä, hejdå. Vi tar semester nu. Och så packar de väskan, tar på nattmössan och dito särk och så bara stänger de ner hela maskineriet och går och lägger sig.
Den känslan, när man en dag (det går rätt snabbt) inser att det inte ens kurrar i magen längre, därför att det är semesterstängt där. Hela fabriken är nersläckt och mörkt. Det händer ing-en-ting, all mat som tuggas och sväljs bara packas ovanpå på varandra som ett jävla mat-tetris från helvetet. Och så springer man på toa stup i kvarten, inte för att det trycker på men fall i fall (plus allt vatten man plötsligt bälgar i sig (för vatten smörjer upp tarmarna och det vet minsta småunge. Väl?) gör att blåsan blir överaktiv) och det händer ingenting. Ing-en-ting.
Det är mycket svårt att vara glad och tjosan och hejsan när hela mittendelen av ens kropp är tvärfull av bajs och mat som inte vill varken upp eller ner, det är faktiskt väldigt svårt att uppamma nån som helst slags förtjusning över livet i stort när man inte fått lägga en kabel på kanske en vecka. Man blir för fan skitsur (men inte i magen, nej för om allt är stängt och tyst och stilla där, då fiser man inte ens). Detta bajsbesväret går ut över hela familjen, man får en bajshelg. I ordets sämsta betydelse.
Iallafall, syster M kom hit med laxoberal och sjöng dess lov och jag tänkte att jojo det är väl som med Lactulos, mycket buller för tomma tunnor och nu blir det bara fisorama för hela slanten. Men Laxoberal alltså, världens allra bästa bajsmedicin: 10 (kanske 15) droppar igår, och sen prankade jag mig själv när jag körde hem till mamma och drack morgonkaffe ch plötsligt hörde hur en änglakör började sjunga: det är dags att baaaajsa.

Jag har således bajsat. Lisa sprang ut från toaletten i vild panik; LOTTAR BAAAJSCH mamma! Lottar bajsch! och jag skrattade hjärtligt; Jaaa! Det GÖR det Lisa, det GÖR ju det!

Laxoberal alltså. Laxoberal. Tänk er ett litet sånt svart fäjsbuckhjärta här nu.