Först dog saaben en plågsam död, sen svalt Edits batteri ihjäl och nu idag när vi skulle köra till skolan var bensinen tydligen slut i volvon FASTÄN, obs det stod att bensan skulle räcka i 80 km till. De där 80 kilometrarna måste ha räknats ut av nån som är lika bra som jag på att räkna, för när jag backade ut från parkeringen dog bilen kanske tre gånger, June började gråta och jag ringde mussan och grät (jag grät även när jag läste dödsannonserna idag såatteh).
Sen kom tinajes med en liten bensindunk och så drack vi kaffe och nu är alles gut igen, det var väl fint det.
En dusch bara, sen är jag som ny. Man borde genomgå nån slags katharsis varenda morgon. Kanske.