Men, vaddå vill vara med mina ungar?

Jag läste i nån blogg innan idag att den här morsan hade sina barn på dagis så lite som möjligt eftersom hon ville vara med sina ungar så mycket som möjligt. Alltså till skillnad från andra päron då, som dumpar sin avkomma på dagis och aldrig aldrig vill hänga med dem. Typ så.
Det här undrar jag över då: vafan, går folk runt och tänker på vad andra gör med sin med sina ungar? Går folk omkring och mäter liksom kvallan på tiden jag lägger ner på min aungar, och tänker att Näädu, det där kund ediu gjort bättre?
Jag menar alltså i normalfallet då, för är det nån som piskar upp sina ungar i brygga inför kvällsmaten, då fattar jag ju att man lägger sig i.

Jag svamlar alltid, så nu vill jag helt i klartext undra: Du som läser. Tror du att folk generellt inte vill vara med sina ungar eftersom de går på dagis?
Finns de där föräldrarna som jämt dras upp som skräckexempel, de som lämnar ungarna på dagis 40 timmar i veckan medan de själva drar runt i horder och skvimpar vin överallt, klipper håret och solar snudan på nån uteservering dag ut och dag in? Finns de där föräldrarna verkligen, eller är de hittepå, precis som de där femtonåriga serieabortörerna som använder abort som preventivmedel?
Jag har aldrig träffat nån förälder som gör så. Vad jag vet, jag undrar faktiskt aldrig vad folk gör om dagarna, jag antar att de spenderar som folk gör mest: jobbar. Eller pluggar. Eller så.

Kommentarer
Postat av: Marcus Wensby

Nej!

Jag tror inte att folk generellt nyttjar förskolan till att "slippa" sina barn.

Jag tror att dom flesta liksom vet att där kan dom få sin sociala träning och massa kul att göra.

Dom flesta av oss "vanliga" nänniskor är ju andra saker än lektanter / lekfarbröder.

Skulle mina barn fått stå ut med vad JAG har att erbjuda i "saker att göra under en dag" när dom gick i förskolan hade dom aldeles uppenbart blivit understimulerade och ... nej, fy vad synd det hade varit för dom.

2010-05-26 @ 17:14:13
Postat av: Lena

Jag har mött en del föräldrar som har svårt att vara borta från sina barn. Många använder sig av barnets behov som alibi för att kunna tillfredsställa sina egna behov.



De allra flesta har väl sina barn på dagis för att kunna sköta familjens försörjning eller annan samhällsnytta i form av jobb, studerande eller kanske välgörenhet.

2010-05-26 @ 19:48:59
Postat av: Kajsa

Jag tänker att man kan göra val kring sin egen stuation utan att för den sakens skull fördöma andra? Om någon skriver att den vill ha barnen så lite på förskolan som möjligt för att umgås med barnen så mycket som möjligt, så betyder ju inte det att man måste ta åt sig och känna sig utpekad eller så om man INTE delar den meningen.



Jag tycker nog att det är bra att så många som möjligt tänker till kring sina barn och deras tillvaro, och inte bara tuffar på och utgår från att allt blir rätt helt automatiskt.

Vad man sen kommer fram till är var och ens ensak.



Vi är ett gäng mammor som ofta träffas och fikar. Några av oss har nästan alltid våra ungar med, medan några hellre lämnar sina försklebarn på förskolan för att bara ha bebisarna med.

Jag förstår att man kan göra så, men det skulle aldrig kännas rätt för mig.

Alla är olika!

2010-05-26 @ 20:51:02
URL: http://enbartkajsa.blogg.se/
Postat av: cilan

Nej alltså jag kände mig inte fördömd, utan det stod så: att hon till skillnad från andra ville hänga med sina ungar. :)



Jag menar såklart inte att man ska strunta i att tänka kring barnen och bara förutsätta att de har det bra, jag är inte den som tycker varken eller. Alltså jag tänker: ha dem hemma om du vill. Ha dem på dagis om du vill. Ha dem hos mormor om du vill.

Däremot (det var kanske otydligt?) funderar jag på om folk verkligen funderar jättemycket på hur andra gör och om de liksom i verkligheten och på allvar tror att man inte vill ses med sin fina barn bara för att de stannar på dagis en timme extra här eller där. Eller så.



Det är fint att vi är olika, tycke rjag. Det gör saker och ting roligare. :)

2010-05-26 @ 21:17:05
URL: http://cilanpilan.blogg.se/
Postat av: johis

Ja vissa måste ju jobba för att barnen skall få ett drägligt liv.. hrmm



Har nog aldrig grundligt funderat på andra föräldrars ställningstaganden, på nåt sätt lyckats hålla fast vid ( den naiva?) tanken att föräldrar i grunden är osjälviska som i görligaste mån gör det som är bäst för deras avkomma.



Men i ärlighetens namn finns det visst föräldrar vars agerande får även naiva mig att lyfta ett ögonbryn - i båda ändor av spektret.

2010-05-26 @ 22:25:16
Postat av: Anders

Dom är försumbart få till antalet i alla fall. Ett bevis på det är att innan maxtaxan kom, så ansågs det att vistelsetiderna skulle öka dramatiskt för att det blev billligare med dagisplats. Vistelsetiderna ökade en timme i genomsnitt.

Själv tycker jag att det ibland blir lite väl hackig vistelse för många barn, eftersom mammor med dåligt samvete ibland lämnar tio på förmiddagen och ibland hämtar klockan halv ett eller så, men folk gör ju som dom vill.

2010-05-26 @ 22:30:01
URL: http://parkensljus.blogspot.com
Postat av: Kajsa

Aha, hon skrev "til skillnad från andra". Fast det var ju sant, för andra gör ju på andra sätt. :-)



Jag tror att det är bra att jämföra sig med andra och snegla både av avund och förfäran. Man både växer och utvecklas av det i längden. Och ja, jag tror att alla alla alla gör så i tusen olika situationer, även om man inte vill erkänna det.

2010-05-26 @ 23:30:03
URL: http://enbartkajsa.blogg.se/
Postat av: cilan

Ja, typ så skrev hon och det var där jag började undra. För jag trodde faktiskt inte att andra bekymrade sig nåt nämnvärt om hur andra gör. Att man jämför sig är sin sak, men jag blev förvånd över att folk på allvar har negativa åsikter om hur andra använder sig av barnomsorgen.



Eller såhär, jag till exempel undrar över varför grannarna inte har dagis utan dagmamma och har reflekterat över att deras gosse är hemma mycket. De gör på ett annat annat sätt än jag och det har jag lagt märke till.

Här är det jag reagerade på när jag läste bloggen: tycker folk att olika per automatik är fel?



Jag tänker att de som lämnar ungarna för att de inte har lust att hänga med barnen, förenklat kan det väl vara rätt fint för barnen kanske. Att slippa vara ivägen eller så, jag vet inte.

2010-05-27 @ 07:07:51
URL: http://cilanpilan.blogg.se/
Postat av: Anonym

jag tycker att var och en får gör asom man vill och att man inte ska bry så himla mycket om vad andra gör. Det kan ju vara så att man har sina barn på dagis långa dagar för att man rent ekonomiskt inte klarar det annars. Jag vill våga tro som någon annan nämde att vi vill väl alla våra barn det bästa i grund och bottenn.



Jag personligen tycker dagis är fantastiskt och min son är där varje dag mellan 8-14-30 och han älskar det. Redan efter en vecka så hade han lärt sig grymt mycket! =)



Så summan av kardemumman är att jag gör vad som jag anser är bäst för min son och fundera rinte så himla mycket på vad andra föräldrar gör.. =)



2010-05-27 @ 09:09:21
Postat av: cruella

Du vet antagligen redan vad jag tycker, men nej, jag tror inte det är huvudorsaken till att ungar, bland annat mina har gått eller går på dagis. Min yrkesidentitet och mina andra sidor upphörde inte när jag fick barn, inte heller M:s. Vad f-n, jag flyttade ju till och hem ifrån kärnfamiljens förmenta högborg Irland när jag fick barn JUST för att SLIPPA välja mellan jobb och familj.



Jag vet inte varför det där argumentet dyker upp just när det handlar om dagis. Det går att vara närvarande och frånvarande som förälder på alla sätt, fysiskt och psykiskt, med eller utan dagis.

2010-05-27 @ 09:14:40
Postat av: M

Jag noterar och reflekterar hur andra gör men orkar oftast inte bry mig. På vårt dagis får jag ofta känslan att det är som bloggaren skrivit- de tycker att vi inte vill vara med vårt barn. Värsta kriget om färre timmar. Det gjorde mig ledsen innan jag funderade kring varför. A älskar sitt dagis och vi med. Och jag tror att de som lämnar för att göra annat med barnen på dagis, de är inte särskilt många.

2010-05-27 @ 12:52:05
Postat av: cilan

Ja gu man ser väl vad folk gör, men BRYR man sig verkligen? I många andra saker bryr jag mig, just dagisprylen, not so much.

Saker jag bryr mig om: om ungarna åker utan bälte. Eller om deras mussafassa röker i bilen med typ en helt liten springa öppen. Sånt som liksom på allvar spelar roll. Äh jag vet inte, jag undrade mest om man, folk i allmänhet, tänker på andra familjers dagistider och liksom tycker saker om det. För det trodde jag inte.



p.s. själv är jag inte bekymrad över junes dagistider alls och det är ju himla fint för mig tänker jag

2010-05-27 @ 22:50:52
URL: http://cilanpilan.blogg.se/
Postat av: Jossan

Jag har mina ungar på dagis (ja okej, nu är det bara den ena som är kvar där) så lite som möjligt. Anledningen är inte klurigare än att jag vill vara den som de träffar mest. Jag vill träffa dem helahelahela tiden.



Under de perioder som jag jobbar (hey, det kanske är rätt sällan nu för tiden men det händer ändå)så mår jag verkligen dåligt över att träffa dem bara frukost och kvällsmat och tjoff i säng för att orka upp dagen efter.



Jag är bekant med flera personer som satt i system att dumpa av sina ungar på dagis även om de råkat få en ledig dag, så de liksom "glömmer" att berätta det för dagispersonalen, bara för att få töntig "egentid" och gå på stan eller åka till stranden. Jag förstår på allvar inte sånt. Tycker att det är rakt av förjävligt. Men det är jag det.

2010-06-02 @ 10:01:02
URL: http://ungarsomsnackar.blogg.se/
Postat av: Anonym

Ja, kanske är det annorlunda om man har folk berättar att de inte vill hänga med barnen utan hellre har dem på dagis. Då hade jag också reagerat såklart, och frågat dem varför.

2010-06-02 @ 14:54:32
Postat av: Jossan

Jag har frågat varför, oj så många gånger. Och får svävande svar som att ungarna ändå har det så mycket roligare där på dagis, för inte vill de gå på stan eller sitta på ett fik i flera timmar..? Men gå inte till ett fik i flera timmar då förhelvete, tänker jag.



Och är inte det anledningen så är det för att föräldrarna behöver tid att "bara vara" utan att några ungar skränar och tjatar. Att få minnas hur det var FÖRR. När de var mer än "bara föräldrar".



Tydligen måste man ha såna dagar för att minnas sånt. För det är ju mest en uppoffring att vara förälder, tydligen.



Behöver jag säga att det här inte är några nära vänner till mig? Jag kan inte prata med folk som har såna här åsikter. Jag kan inte det. Jag blir skitförbannad. I min värld kommer mina ungar före precis allting annat, och jag kan inte fatta att andra föräldrar inte tänker likadant.



Och för att klargöra: jag pratar folk som gör sådär hela tiden. Inga andra.



2010-06-03 @ 19:29:17
URL: http://ungarsomsnackar.blogg.se/
Postat av: c

Men alltså, jösses. Jag känner inga såna, jag trodde de var hittepå, de där föräldrarna.

2010-06-03 @ 19:31:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0