att jag i en timme nu suttit och lyssnat på magen och tänkt att Nej. Nää, det kan int evara hunger. Nej. Nej. Nej. Absolut inte, det är nåt annat.
Jag har nämligen ätit en banan. En kiwi. Ett äpple. En nektarin. En knäckemacka med ost. Förvisso var frukten slarvdelat så det var kanske inte exakt en hel banan, men det är tammejfan ändå helt orimligt att jag är hungrig nu igen.

Fast magen håller tydligen inte alls med om orimligheten, den är så hungrig så den är konkav. Konvex. Går inåt alltså (jag skaaa googla).