Man får inte klaga
Ibland tänker jag att det är som om ifall man valt en familjekonstellation som är en smula oortodox, så är det inte lov att tycka det är jobbigt eller att vardagen suger hästballe eller så. Ibland får jag känslan av att jag måste liksom på nåt sätt upprätthålla en fasad, som att jag alltid måste trivas och vara nöjd och vara äppelkäck, för om jag bryter ihop det minsta eller klagar det minsta eller blir tokig bara litegrann, då är det liksom T:s fel på nåt sätt. Som om han är iväg på sparesor och dricker piña colada hela dagarna och har en liten slav som står bakom honom med ett stort palmblad och fläktar så han inte ska bli svettig om sin panna.
Så är det ju såklart inte, vi sliter båda två fast på olika sätt.
Och förresten, för det mesta är jag faktiskt sådär äppelkäck. Och glad och pigg och jag trivs med hur vi har det - för det mesta. Fast det är ju lite skört, det där för när det blir jobbigt känns det många gånger som att det blir liksom tusen gånger så jobbigt med sjuka ungar och svårt att få avlastning och så och att det vore enklare om han jobbade hemma och kom hem varenda kväll. Fast då skulle det också vara jobbigt, att aldrig få sakna eller få vara ifred.
Äsch, jag vet ju att det är lov att klaga om man vill. Det är tråkigt bara, för det känns som om jag alltid misstänkliggör T när jag gör det, som om han är en jävla röv som inte är hemma. Det är han inte, inte mer än vad genomsnittsmänskan är det iallafall.
Fast så känner jag med och A ligger inte iväg. Att så fort jag är missnöjd över ngt- då tror folk man ska skiljas. Vad fan?
Här är en till som lever en smula oortodoxt. Och visst fan får och måste man klaga över sin situation, även om man förvisso valt partner med öppna ögon. Råd ber man däremot bara några utvalda om, folk som man har extra förtroende för. Sen har nog inte alla soffsittare det så kul hela tiden dom heller. Det är lätt att tro att alla andra har allt.
Ja, alltså ber jag om råd är det ju sin sak. Men du vet, bara lite stilla klagan och sen blir det liksom fel. Det är trist.
Och Matia ja, man bara öh nej, vi ska vara ihop?
Det är väl klart som fn att man får klaga. Herregud, hur skall man annars stå ut. Visst. Vi har valt vår situation själv. Men. Att lufta missnöje hör till utan att vi för den skull behöver allmängripande råd om lösningar på alla problem.
