Det är så jävla trist alltså,
Och jag kämpar emot som fan för jag går inte för att bli smal (-are), jag äter bra mat och jag äter dålig också men jag väljer sunt och jag vill verkligen inte, jag har ingen lust att vara elak mot mig. Jag vill vara snäll och tycka om mig och jag är bara så jävla trött på att vara min egen lede fi.
Vafan, skärp mig.
Nooo! Inte, inte, inte... Fan, det där är ett problem som aldrig kommer att försvinna. Man får gå och man får äta vad man vill men käraste vän, du är så fin, så fin! De där ögonen, jag vet inte vad man ska göra åt att de dyker upp. Kanske finns det någon tablett man kan ta? Åh, det hade varit så himla bra. Du är ju superfin och jag tvivlar på att det finns något att nypa i- men jag vet att man hittar det ändå, i sin låtsatsvärld, för allting är skevt i skallen. Fortsätt vara medveten!
Ja nu skärper du dig för faen! man blir inte så rolig som människa när man nojjar för mycket, när jag hade fettoögonen på mig så blev jag aptrist tillslut...för så fort jag unnade mig något fick jag ågren och var tvungen att träna, sedan blev en nära vän svårt sjuk och jag undrade vad sjutton jag höll på med? vem fan bryr sig om jag vägde 5 kilo hit eller dit? det viktigaste är att man tar hand om sig själv och sin förhållandevis korta tid här på jorden! så ta livet av de dära hjärnspöken nu fina cilla! du är superfin och väldigt smal! låt inte hjärnspökena ta tid och energi från dig! behövs det så kommer jag och ger dig spö :-D
Ja, ingen vet varför de där jädrans ögonen kom på nu helt plötsligt. Jag vet inte vad jag gjort annorlunda, jag ska fundera på det. Och jag vet ju, egentligen vet jag ju att INGEN i hela vida världen bryr sig eftersom det ju KVITTAR. Det är så dumt så det inte är klokt, anna du får komma och ge mig lite spö. Det skulle antagligen hjälpa. :)