(som för övrigt blir till nazi i mobiltelefonen, något som är minst lika intressant som ryktet om att Rusta ägs att pingstkyrkan eller nån sån annan gudsklubb) och med två barn blir det ett arbete som kräver monumentala förberedelser. Det är liksom bäst när det klaffar: glad femåring (jag skrev femråing först, freud är i huset) med stövlarna på, nöjd bebis med ny blöja och mat i magen, sminkad mamma med brösten innanför tröjan.
Så blir det ju naturligtvis i princip aldrig, utan det brukar sluta med att bebisen skriker, femåringen skriker, jag svettas och har glömt sminka högra ögat plus kammade håret förra torsdagen (men det brukar ju iofs räcka för jag har nybliven-mamma-tofsen på plats hela tiden), har behån uppknäppt och omaka strumpor.

Nu blev det inte riktigt så idag, men det blev sur femåring som tittar på nicke nyfiken och med en viss emfas hävdar att hon inte ska göra NÅGOT annat idag än att titta på tv. Bebisen sover i vagnen (inte mätt i magen eftersom hon inte äter längre än en sekund i taget), jag sitter här med en kopp kaffe, en kanelbulle och ett berg av måsten i ryggen. Men jag tänkte att just idag är kanske den dagen då tvätten faktiskt hänger sig själv? Det är inte omöjligt, så jag ska ge den ett par timmar.

p.s. Jag är naturligtvis inte tjock, men som FL sa när jag tvingade honom att säga att jag var en ovanligt snygg nybliven morsa att: men du HAR bytt byxstorlek väl?
Alltså, hade jag haft 27 i jeans när jag födde barn för tre månader sen så hade tyvärr något varit fel i universum. Jo, för alltså då hade jag haft någon annans ben och någon annans arsle, och så kan vi ju inte ha det, tingens ordning kan inte rubbas på det viset. Plus att den smala tjejen med 27 i brallor ju antagligen hade gråtit blod när hon en dag vaknade och plopp hade två storlekar större och ett helt månlandskap på benen.
Kaffe var det ja.