Jag föder barn

hela tiden idag. För ett år sedan födde jag lillebror Erik, det var blod och svett och tårar och lite annat inblandat i det där, och ut kom det mildaste lilla gossebarn. Erik åt och sov och åt och sov och sov och sov så jag blev orolig för vår anknytning, och när jag sagt det sov han lite på den saken och sen sov han lite till. Och åt.
Lille fete Erik, som säger Najnajnajnaj och kan ropa på Lisa (La!) och June (Hne!), som säger ajaj när han slår sig (hela tiden), som började gå när han var nio månader (Va! Nej?), som bits när han blir arg och som tröstar storasyster Lisa när hon blir ledsen och gråter. Erik som klappar katten fint och drar henne i svansen när vi inte ser. Bror Erik Otto som vill bli killad under fötterna och som börjat försöka klä på sig själv.
 
Ett helt år!
 
 
 
Ja lite såhär ljuvlig är han, den lilla lilla katten.
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Magermannen

Visst är det fantastiskt, C? :)

2013-10-28 @ 18:09:49
Postat av: Cecilia

Ja, vet du. Det är det!
Och lyssna nu här, att vi ju känt varandra sen innan jag fick barn - visst! Helt galet.

2013-10-28 @ 20:10:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0