häromkvällen, då var det som att benen var som fjädrar. Alltså såna där gammeldagsa sängfjädrar, såna som man kan tänka sig säger sproing sproing. Jag sprang och sprang och tänkte på till exempel Oskar Linnros, att jag leta reda på nån mailadress till honom och skriva ett kärleksmail obs nån-sexual liksom, bara ett rent kärleksbrev eftersom han skriver så bra texter och gör tusen bra springmusik. Även försökte jag lägga husadresser på minnet, så jag skulle kunna birthdaya de som bodde i huset och googla så jag fick veta exakt hur en människa som bor i ett sånt eller sånt hus ser ut. Och om de kanske har tunna tunna kaffekoppar på fat, sirliga med rosa blommor och guld, såna där kaffet kallnar på ungefär två minuter. Och om de kanske har en toalett med blommig tapet som luktar liksom sån grön, oval tvål. Eller det kan man ju inte se på google men jag fantiserade om det, och om ifall tanten i det röda lilla huset bor ensam och ifall hon nånsin sitter i sitt helt fint inredda växthus och dricker kaffe och om de där med tegelväggen inuti vardagsrummet någonsin tittar på den och tänker att Nääfan vi bor faktiskt inte i riddarborg - nu river vi den här ångesten och sätter upp lite vanlig tapet faktiskt.
Det tänkte jag på, plus lite till, tills jag sprang in i en flugsvärm och svalde flugor och paprikor och små hästhovar och en mopedist, så kändes det iallafall.

Det är mycket mycket svårt att hålla löpfokus när man försöker spy samtidigt.
Så jag kan springa. Och spy nästan.

Och t är hemma och är föräldraledig och solen skiner och barnen är som barn är i de åldrar de är (dvs lisa har idag tusen gånger sagt att jag är ful, har ful röst, är dum, inte får skratta prata se ut så sluuuuta mammaaaaa, som en fyraåring (väl?) ska).

Nu ska här bytas bajs, gött!