Jag köpte Levi's idag!

 

 Ja, detta är i sanning en glädjens dag (minus naturen kanske inte tycker det pga gifter i brallorna?)! Såhär händedet sig att jag aldrig i mitt liv köpt några dyra jeans plopp från hyllan i en affär. Har jag händelsevis burit dyra jeans, så har de köpts begagnade helt billigt. Utom idag, då jag lurade i Lisa att det var en genväg att gå genom MQ. Och så hängde de där: Levi's curves. Med 70 % rabatt, i en storlek som kaaaanske skulle passa. Skitsamma nåjävulskt! tänkte jag och köpte dem för ett par hundralappar.

Och när jag kom hem, då satt de som en smäck. Världens jävla äppelarsle fick jag, jag ville daska den själv för den var så fin och uppnosig och härlig.

 

Och då blev det såhär iallafall att jag tänkte på att jag köpt ett par jeans i min friskstorlek. Alltså pre ätstörningar och all ångest i hela världen som jag haft. Den storleken jag hade i ett liv där en potatis var en potatis och kalorier var lika främmande för mig som kvantmekanik.

Jag funderade på det hela dagen idag, för jag har gjort en resa efter att vi förlorade bebisen och jag sprang som besatt och så fick jag Erik och så skulle jag DIREKT banta och det gick ju inte - jag kan faktiskt inte.

Och så bara precis var det som att hjärnan bara: Vänta förisatan! Här: ät mat. Träna. Kolla på dig, du är ju skitbra!

Så då har jag gjort det. Och blivit stark, kanske inte så jävla snabb men uthållig.

Och så bläddrade jag i bloggen idag, för jag visste att det fanns bilder från när jag var tusen sjuk. Sist jag bläddrade fick jag ångest och började banta (sant), nu sparade jag bilderna och tycker mycket mycket synd om mig som glömde bort att njuta av att jag äntligen bodde i ett eget hem, jag glömde litegrann att njuta av June.
Det viktigaste var att vara smal, att ha smala lår. Och hur jag än gjorde så blev de aldrig smala. Men kolla här:

 

 

 

 

Ja. Nej jag vet inte, jag tänker att jag var väl rätt fin så, men jag vet ju hur jädrans trasigt det var inuti.

Jag är glad för detta: att om jag skulle råka dö nu (tex skulle ju en flock zombies kanske bryta sig in här och äta upp min hjärna plus vänster ben), då skulle jag iallafall inte ha ägnat 100% av mitt vuxna liv åt att vara det smalaste som är omöjligt att vara, och jag skulle iallafall avsluta värdigt och med en svag doft av gammal svett. Alltid nåt!

 

 

 

 

 

Haha, du är ju helt störtskön!

Du är bara helt bäst!

❤

Ameh jag är inte anonym ju. ❤
Nu fick du dubbelhjärta ist. :)

Hej,
du skrev för många år sedan (mars 2007) om tappen i halsen som blivit längre när du var förkyld.. kommer du ihåg ? Kändes som du måste svälja ner den hela tiden... Du får ursäkta att jag påminner.. men jag har precis fått samma problem och undrar om det går över av sig självt eller är det doktorn som gäller ? Stort Tack på förhand !

Thomas, det gick över av sig själv!
Haha jag hade glömt, men nu minns jag hur jädrans obehagligt det var - stackars dig!

TACK Cecilia :) skönt att höra.. såå skum känsla...Kram !