När jag gick på gymnasiet hade vi nåt som liknade träslöjd. Vi skulle lära oss praktiska färdigheter, parallellt med de teoretiska kunskaperna vi skulle få med oss till universitetet. SÅ vi hade träslöjd, byggde friggebodar och sådär. Vi höll inte till på skolan, utan var inhysta i en verkstad som låg på en brädgård. Det är nån slags trävaruaffärshistoria där och har alltid varit.
Läraren var ingen lärare, men hade en fru som var det. Han var nån som visste en del om trä, litegrann om att mäta med ett tumträ och spika i spikar rakt, han visste ytterst lite om tonåringar vad det verkar. Men han visste en hel del om hur man betedde sig som ett jävla rövhål.
Jag skolkade MASSVIS, hade träffat en kille som jag hellre ville hänga med, jag satt på contan och rökte cigarett efter cigarett och tog på eftermiddagen bussen till Näsum dit jag flyttat så snart jag fyllde 18. Sambo. Sånt.
Så jag skolkade. Och rökte. Och var uppnosig, näsvis och stor på mig själv, sådär som 18-åringar är. Ibland.
Jag dök upp på träslöjden nån gång då och då, och varenda gång jag gjorde det (kanske två gånger, tre?) var träslöjdskillen för nära. Han stod tätt intill, pratade med mig om att suga kuk (inte rätt ut, men skämtade haha jättekul om att suga eftersom jag rökte), tryckte sig mot mig bakifrån, flåsade i nacken. Sista gången jag gick dit satt jag uppflugen på en redskapsbänk när han kom fram, ställde sig mellan mina ben och tryckte kuken mot mitt skrev. Då gick jag hem.
Sånt händer, det händer varenda dag och om och om igen, det trycks skrev mot rövar, tafsas på bröst och rumpor och höhöhö har du ingen humor eller?
Saken är den, va. Att ingen trodde mig. Och de som trodde mig tyckte att Nejmen alltså han har ju tafsat på andra, säkert. Plus är gift, vill du förstöra det? Eller: nää det har inte hänt, och du ville säkert ändå eller så skojade han - har du ingen humor? För faan cecilia, vem fan skulle vilja trycka sig mot dig? Du vill säkert bara ha uppmärksamhet.
Jag vill åka tillbaka och vara både 18 och 36 och berätta för mig att INGEN har rätt att trycka sig mot en om man inte vill. Att man VISST får anmäla fastän nån är gift. Att om somliga inte tror en, säger man överdriver och är överkänslig och säkert ville, då är det DERAS osäkerhet och den måste man inte bära med sig.
Synd att ingen Cecilia, 36 sa så till mig när jag var Cecilia, 18 för jag bar på den osäkerheten länge, tvivlet på mig själv.
Äsch det var bara det, jag har inget avslut och ingen poäng vad det verkar.
