och jag har avverkat hela veckan, känns det som i kroppen. Det har jag inte, det är ju bara tisdag. Men jag är trött ändå. Jag är ju förresten alltid trött, sådär så hjärnan när den pratar med mig ibland låter som när man drar hastigheten på inspelade röster. Sådär mööööörk och låååångsam moooaaaaa moooooaaaaaaa moooaaaaa. Fast den säger andra grejer moooooaaaaa i och för sig. Ja ibland, ibland är det rätt mycket bludderiblad också.

 

I söndags fick så bebisen sin första feber. Sate jag blev så nervös, för man vet ju inte. Man vet ju fehelvete inte - tänk om han är en sån där som bara TJOFF får tusen grader feber och sen får kramp. Man kan inte veta, han är helt ny, han vet inte ens själv! Inga kramper än så länge, och alltså nu är han ju frisk och så mycket feber blev det ju nu kanske inte. Fast Erik, han betedde sig som om han hade fått ebola minst. HELA NATTEN fick han vara vaken på olika sätt: skrikande, grymtande, gnällande, flämtande, pipande, skrikande igen. Han sov på mig, över mig, under mig, bredvid mig, hängandes från min hand, upp och ner, på katten, med katten som huvudmuff.. alla varianter och bara typ femton sekunder åt gången.

I måndags var således min sämsta dag på årtionden, jag ba grät och skrek på barnen och var helt världens bitterfitta och sen var jag glad och jiho och sen ner igen i svartaste hålet och grät igen. SInnessjuk, med andra ord. Barnen är säkert jätteglada över att ha mig som mamma.

Sen sov ingen på kvällen utan nej då skulle det bajsas och bråkas och jag boxade i nån vägg helt mot allt sunt förnuft i världen och sen somnade alla och jag hittade gelehallon och polkagrisglass och då ÄLSKADE jag barnen så det gjorde ont.

Så var min måndag, och så började min tisdag. Sen sprang jag med Erik i vagnen och nu. Nu är jag helt okej. Glad över springet, över att det inte gjorde ont. Glad över mina ungar, glad över att jag har ett fint men stökigt hus (hamsterlukten i sovrummet är borta, men nu tycker jag det luktar jävligt funky från ovanvåningen alltså), glad över att det finns ägg, inte fullt så glad över katter (katter = grisar).

Glad alltså.