Vi vääääntar och vääääntar
och klockan har inte ens slagit beräknat förlossningsdatum. Det enda jag gör hela dagarna är att dricka kaffe, elda i spisen och lyssna inåt i kroppen. För plötsligt händer det, och det vill man ju inte missa (as if).
Fast den här gången är jag faktiskt ganska rädd. Och inte alls så förberedd och moder jord:ig som jag var med Lisa. Jag minns inte precis hur värkarna kändes, men jag är nu efter tre förlossningar övertygad iallafall om ATT de kändes (tom de värkarna som värkte ut lille lille Anton gjorde liksom helt ont (fysiskt också alltså)). Jag har svårt att föreställa mig att jag kommer vara där mentalt sådär att jag kommer våga dyka och jag funderar på smärtstillande nu (fast är rädd för det också, iallafall för edan) och om jag ens kommer klara det - tänk om de får ta till sugklocka eller snitt eller så, nåt läbbigt.
Och samtidigt, jag vet ju att kroppen kan och att den är stark och frisk och redo och att den vill detta, så det är klart det kommer gå bra. Det är nog mest avslappning så det hänger på, tror jag.
Och under tiden så väntar vi och väntaroch väntar. Och jag lyssnar inåt när jag inte tjabbar med ungarna på utanpåsidan.
Kommentarer
Postat av: Räven
Var stark du roliga bloggare:)
Tänk så att vad är chansen att du skulle behöva använda sugklocka eller göra snitt när det inte har behövts med dina tidigare barn, och hur används ens dom metoderna. Ja just det! Då var det kanske inte lika pirrigt längre va?? :) näjust det! :)
Postat av: Räven
" och hur ofta används ens dom metoderna." skulle det stå
Postat av: Linda
Skickar massor av styrkekramar och lyckönskningar!
Kanske har ni redan fått!
Puss
Postat av: Anna m V & E
Nu har det varit tyst läääänge på den har bloggen, tolkar det som jag vill....:) d v s att du numera kan titulera dig trebarnsmor! Hoppas du orkar uppdatera snart så vi får bild på underverket!
Postat av: Rebecka
Grattis till den lilla killen! :-)
Trackback
