jag och barnen, hela jobbet och alla andra norra skåne. Södra skåne är det kanske förresten? Skitivilket - det var en satans massa folk på maxi och hjärnan bara svirr svurr och öronen bara hejdå nu ska du höra allt men inget.
Efter ett tag hade vi plockat färdigt bland alla onödiga grejer vi köpte på oss, så då skulle den mkt lilla apflocken rusa i halsbrytande fart ut genom kassorna och klänga upp i en sån där affärskarusell modell bil och motorcykel och mamman som ju aldrig får åka karuseller på maxi skulle betala och här stötte jag på patrull: först skulle kassörskan komma och slå en kod eftersom jag köpt tändstickor och det visst är åldersgräns på såna. Sen fick hon göra om det eftersom jag avbröt köpet. Sen när jag väl lyckats sa den lille maskinen: MEDGES EJ. KONTAKTA DIN BANK.
Nå, det hela kändes oerhört genant, särskilt som jag hade dessa källor att ösa ur: inga. Det är liksom några hundra där, nån hundralapp, litegrann i plånkan. Men inget som räckte till dagens maxiskörd, så jag fick ringa mamma (man ringer väl alltid mamma först? Eller jag gör iallafall, typ som när jag höll på att cykla ihjäl en ko i höstas), sen största syster och sen mellansyster och där blev det bingo och jag kunde betala och slapp vara gisslan i mataffären.

Så hände det sig när vi körde och handlade efter jobbet den här dagen.