Amen förijävelen?

Det här är så sjukt trist: jag är alldeles trött i kroppen och är hemma idag. Och igår också, bara en liten cykeltur och inget mer. Dels är det ont i benen igen och så orkar jag inte, jag är trött.
Då är det bara det att hjärnan bara går i tusen miljoner: jaha nu blir du tjock kolla magen vad den putar varför åt du så mycket nötter igår hur känner du dig egentligen en liten runda klarar du väl vavavava och så måste jag prata vett med mig själv hela tiden: mäh sluta, klart magen putar för jag var ju ganska nyss gravid och inte blir jag tjock av att inte träna på ett par dagar och nötterna var ju goda eller hur och jo lite uttråkad är jag ju men uttråkad betyder viloläge.
Och så får jag hitta-på-saker-panik för att solen skiner och jag tänker att Lisa kommer vara åååh så uttråkad och allt fastän vi lekt med lera och läst sagor och ritat och hela trädgården är full av utomhus och friskluft.

Alltså det här jobbandet med sig själv, kan det inte bara bli fixat nu så jag slipper? Det är sjukt arbetsamt, jag är svinenvis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0