här bara kämpar jag järnet för att få komma till och få prata med doktorn om Vad Som Måhända Hände? och när jag väl får en tid är det på månadsdagen av ultraljudet from hell. Alltså som i tremånadersmånadsdagen. Det är en månad kvar, plus några dagar, tills jag skulle fött barn. Jag skulle vankat runt nu, helt svettig och skitfet och gropig överallt och idag skulle jag ha ätit två bullar sådär officiellt, men sju i garderoben. Jag skulle haft svårt att andas, noll skor som passade, inga brallor som satt normalt, inga trosor som var sköna (nåja, sådär är det ju nu med iofs). Jag skulle haft gravidnäsa och haft nån sån matnoja - förstås ingen nyttig.
Jag har mått krampaktigt bra i nån vecka nu, för jag vet att jag imorgon kommer känna mig som om en stor maskin plockat upp mig, tuggat tuggat tuggat och sen spottat ut mig gatan. Och pissat på mig. Så. Så kommer det vara.

Och jag är inte ens gravid igen. Jag är inte ens det, bara gravidflobbig fast inte så mycket längre.