vi kom försent, naturligtvis. Antagligen mest för att jag inte inte inte ville åka dit och väcka sorgen igen och få höra att det var listeria eller cykling eller sparkar i magen eller nån genetisk defekt som haft ihjäl lilla bebisen. Det var det inte. Bebisen var perfekt, jag är som jag ska och T är alldeles i sin ordning: det var slumpen. Det var navelsträngen som fäst för långt ner på moderkakan. Det var inget som någon kunde anat skulle hända, inget som jag kunde avvärjt. Det var ingens fel. Det var inte plötsligt spädbarnsdöd.
Jag är så oerhört lättad och så tacksam för att det fanns ett svar. Och att det var ett bra svar.


Så jag har köpt blommor, de första sen.. ingen vet ens när. Men jag tror att någonstans runt 5 juli.
Och nu ska jag på ansiktsbehandling.