och en trevlig tjosan-hejsan-dam sa: Ja HEJ, du har ju en gravidförsäkring här hos oss och då..
Och jag sa: Nej! Nej.. alltså eh.. nej. Och sen la jag på luren. Jag kunde ju sagt som det var, men jag orkade inte för jag ville inte gråta på jobbet. Igen, liksom.
Jag undrar hur ofta det händer henne, och om hon i slutet på dagen har svårt att ha kvar den där tjosan-hejsan-rösten.

Jag trodde de där kallduscharna var över nu, att det liksom skulle vara såhär nu; ett mummel av sorg litegrann i bakhuvudet. Ett mummel som ökat i styrka, för det är snart den 11 november.

I övrigt finns det en lista:

* sickna fina ungar jag har - rena rama sociala genierna sådeså
* jag har köpt gymkort och tränat mä
* jag ska börja jobba heltid visst
* två veckor utan godis - and counting!