Det är torsdag
och jag är okej. Jag ser vad jag gör för att hantera ångesten: städar, klär mig fint, köper saker och längtar efter att springa långt långt. Men jag ser också att jag inte är där att jag slutat äta eller överäter. Jag städar inte så golvet gnos bort. Jag köper inga bilar eller flygplan eller hästar. Det är okej.
Och jag hyser hopp, allt kommer bli bra. Det ska ordna sig, allt.
Och jag hyser hopp, allt kommer bli bra. Det ska ordna sig, allt.
Kommentarer
Postat av: Vicke
Ni fixar detta oxå. Ni är starka tillsammans. Men visst det känns hopplöst när man är mitt i sorgen. Er lycka måste ju oxå slå in någon gång för så orättvist får det bara inte vara. Stå på er så fixar ni det till slut. Många kramar
Postat av: Emma
Hej på dig. Knodden här från AFF. Följer din blogg.
Jag vill bara skriva att jag blev berörd av ert missfall. Kan inte låta bli att tycka att livet är bra orättvist. Ville bara visa min medtanke. Kommer nog aldrig "förhoppningsvis" att kunna förstå hur det känns att få missfall på missfall. Fick ett dock i vecka 5-6 men hade nog inte ens märkt av det om jag inte hade tagit ett gravtest. Många lyckokramar till er. Från Mig Emma :)
Trackback
