för mina syrror att min svårighet att kasta skor är i det närmaste patologiskt. Mina ecco är helt slut. Helt. Slut. Alltså lyssna, att när jag tvåtusen mil en vår så hade jag de där dojorna varenda dag. Det yr skogummibitar runt mig nä rjag går - och ÄNDÅ kan jag inte kasta dem. För de har ju varit väldigt bra och nu är de typ sådär.. som om jag köpt dem på Rusta eller Ö&B eller så.
Iallafall, jag har inte haft hjärta att kasta dem.
Idag hände det sig såhär att jag gick en lång runda, tusen mil lång och blev kissigare och kissigare och satte mig till slut på huk och kissade en sån räserpinkstråle på asfalten. Låt oss inte gå på fler detaljer än såhär: jag har nu alldeles fullgoda skäl att kasta mina skor. Och ja, fötterna är tvättade. Två gånger, kan man nästan säga. Hohoho.