Det värsta.
För ungefär två timmar sen, i det dunkla rummet på gyn-mottagningen, sa doktorn: Nej. Det är ett missfall det här.
Hur misstolkar man det? Det går inte, fastän jag ville.
Och sen; prat om tabletter och mottagningar om att blöda ut fostret, att såhär kan det bli och har ni några frågor? Nej, nej, nej. Jag kan ta tabletten nu, tack. Tack och hejdå och ja jag beklagar också.
Jag är hemma nu och min bebis kommer aldrig att få bli.
Vet inte hur många ggr jag skrivit om min kommentar till detta. Vad säger man? Inget känns passande. Jag kan inte klä sorgen i ord mer än att jag tänker på dej och önskar jag kunde göra någonting för er. Stooor kram!
Varm hård kram!!!!
Nej, så otroligt sorgligt. Kram till dig!
Vad fruktansvärt ledsen jag blir. Kära du.
Så ledsen, så otroligt ledsen! Jag önskar att det fanns något tröstande att säga. Eller skriva. Hör av dig om jag kan göra någonting för att underlätta vardagen. KRAM!
Så ledsen jag blir för dig/er. Det finns inga ord. Bara tankar och kramar.
Men kära...det är för hemskt... Så ledsen för er skull! Kramar om det varmaste, ömmaste jag kan.
Käraste Cecilia! Jag finns här för dig om du vill!!!
Fy fan!! Ena sekunden som man längtar & ser fram emot, andra sekunden så är det mörkt..
Ville bara skicka mina kramar..
Ojojoj vad ledsen jag blir och vad orättvist det är. Mina tankar är hos dig. Du vet var jag bor om du behöver en axel. Kram.
Ja, det värsta. Ingen borde behöva gå igenom detta. Kram
Det är så jävla orättvist och jag blir både så arg och fruktansvärt ledsen för er skull! Ni finns i mina tankar och jag finns här för dig om du behöver prata med ngn som vet hur det känns...
Massa kramar!
Vet att inga ord hjälper. Men skickar energi och tankar och kramar till dig!
Det finns ingen rättvisa när sånt sker. Beklagar verkligen sorgen. Önskar jag kunde ta bort all din smärta. Varm kram
Jag har läst din blogg i flera år, hittade hit via Alltförföräldrar för längesen. Vi känner inte varandra men jag har många gånger tänkt kommentera hur fint och roligt och underbart galet du skriver och att jag tycker så mycket om att få följa dig i din värld via bloggen.
Nu skriver jag till slut till dig när livet är tvärtom. Uppochner och bedrövligt. Inga ord finns till tröst. Eländen drabbar fina och roliga människor också och det finns absolut ingen rättvisa alls med det. Jag kan bara skicka varma tankar till dig trots att jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde göra mer.
Blää :( ja, vad säger man egentligen..
Stor kram Cilan! Mina tankar går åt ditt håll.
men så lessen jag blir :(
Livet är bra grymt ibland .
I detta finns inga bra ord,ingen bra tröst men jag tänker på dig och familjen ,många kramar
Nej! Men fy....så ledsen jag blir för er skull =( Så himla hemskt så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva... Styrkekramar.
Älskade Cecilia! Vad sorgligt och orättvist!!! Tänker på er och hoppas att det trots allt går "bra" imorgon. StyrkeKramar.
Jag är så ledsen för din skull Cilia! Det är för jävligt, ingen ska behöva överleva sina barn - det är det värsta, absolut värsta! Du finns i mina tankar - många varma kramar till dig.
