här igen och det bara blååsblås tusen hundra och regnar och jävlas och har sig. Och så lille blåsen som ska värma upp allt här hemma avstängd, för den luktar som havet (om havet hade spytt, dött och ruttnat) när den är igång och det är äckligt och då gråter Lisa och försöker att inte andas.
Iallafall, det blåser som helvete och nånting där ute har liksom jag vet inte, lossnat kanske? Och brakar i min eller grannens vägg då och då. Och här är det fina med mig nu: jag vågar inte gå ut och titta. Som i att jag vågar inte gläntapå bakdörren för att kika ut om det blåst in en ko eller så på tomten. För det KAN ju vara så att alla där ute har dött och så är jag själv kvar som normal och så är det ett gäng zombie flesh-eaters som hasar runt där ute och brakar in i nåt för att locka ut mig. Jävla sneaky zombies.
Så jag tände ficklampan i telefonen och lös liksom ut i trädgården fast då blev jag rädd att det skulle stå nån där ute och bara stirra rätt in med helt uttryckslöst ansikte och hängande armar och sån blick som han gomer pyle när han går bananas i full metal jacket.

Så hur som helst. Ingen vet vad det är som brakar. Men jag låtsas att det är åska och förresten är tvätten klar nu så jag kan få gå och sova lalalala.


Exakt. Han vill man ju som inte bjuda in på en skål glass.